har jag-önskar-jag-kunde-vrida-tillbaka-tiden-ångest. det är superokonstruktiv ångest att ha, ety, det är mig veterligen omöjligt att vrida tillbaka tiden. vet båda dessa saker, omöjligheten såväl som det okonstruktiva, men den här sortens ångest drabbar mig så hårt ibland. om jag gjort så här, som jag sagt det där, om jag vetat det, om om om. jag är mycket bra på att älta. det är dåligt. blir, lite galen. har tex ägnat flera timmar denna fredagskväll åt att irrar runt på kyrkogården endast upplyst av ett och annat gravljus. vill liksom dramaqueena mig och lägga mig mot en gravsten och stryka jord i ansiktet. gjorde inte detta pga impulskontroll och ej fullblow galen än, men hade detta som en så stark bild i huvudet.