två weepingwillowsminnen:

1. på alla mellanstadiediscon 1997 dansade vi tryckare till jennifer browns when to hold on. (sidospår: då hade anabola-johnny börjat i vår klass och plötsligt gjort upp med allas begrepp om vad en tolvårig kille är. att dansa tryckare med alla andra killar i vår klass var antingen att ha händerna nervöst slängda på varandras axlar eller knappt nudda varandra i midjan. anabola-johnny höll bestämt om ens höft med ena handen och flyttade den andra handen längs ens midja och andades tungt i ens öra. rätt sexy. skulle aldrig erkänt detta för mig själv som tolvåring för dels var han ihop med min bästis och dels fattade jag ju redan då att han var en mycket mycket dålig kille som borde hålla sig och sin bästis långt borta ifrån egentligen mvh godpersonkännedom sedan alltid.) when to hold on var låt nummer 8 på absolute love 2. det var min skiva. alla bad mig att ta med mig den. och eftersom det var min skiva så bestämde jag lite över den, det accepterades. så, innan vi fick trycka vår pree-teenkroppar mot varandra till jennifers souliga stämma, så fick alla gott lyssna på låten innan, nummer 7. blue and alone med weeping willows. då fick jag mima själv mitt på dansgolvet, men som alltid triggade det mig att mina fellow tolvåringar inte förstod dess storhet och jag gjorde det lika mycket för att retas som för att jag var fullständigt betagen av den.

2.
i början av nollnolltalet hade z-tv ett programformat som hette bumtsibum (taget från en finsk gameshow?) som var typ så ska det låta fast med tobias kagelind istället för peter harrysson och med musikval och medverkandet artister därefter. ofta var det hela band som tävlade mot varandra. j-mo satt i publiken när the ark var med.  en annan gånge var weeping willows med. magnus carlsson var i uppfylld av nånsorts svettigt efterrus från att dan innan då han varit på en morrissey-konsert och flashade sin mage över vilken det stod moz med stora bokstäver. han var så hängiven, jag hade aldrig sett en vuxen så dedikerad. så fanboy-ig. det var fint.