om jag hade en tidsmaskin skulle jag resa tillbaka i tiden och bygga ett robust trappräcke.

tre dygn med min familj. det har varit fint men också påfrestande. en sak som jag inte fattar är att trots att jag nästan jämt tänker på att mamma mår dåligt så glömmer jag hela tiden att hon mår dåligt. att alla hennes knäppa beteenden SÅKLART har att göra med att hon har ont och inte kan röra sig som hon vill. igår suckade hon och sa rakt ut varför skulle jag gå och bryta benet för. och det är så himla smärtsamt att tänka på OM. om hon inte brutit benet. på förra våren. hur glada och typ lyckliga mina båda pensionärsföräldrar var då. tre månader av det fick dom.