ovärdiga strumpor.

idag var sista perfomacedagen. lite ledsen över att jag bara varit en del av upplevelsen, inte fått själva upplevelsen. grilly köade i tre timmar igår, var inne i två och tyckte det var så värt. han lyckades precis pricka in att vi gick på, då låg han tydligen på golvet med slutna ögon, men hörde min röst genom körmassan. att vi sjöng var väl mest en kul grej, men körerna efter oss, som var mer klassiska och sakrala hade verkligen varit mäktiga.
vi hade klädkod svart nertill, blågrönt upptill. jag har tvättid först på torsdag och valde att spara mitt sista par svarta strumpor till arbetsdagen imorgon. drog på mig ett par illgröna stumpor med barbafin som jag köpt på barnavdelningen för hundra år sen. vek ner skaftet så det hamnade under kanten på kängorna. kom inte på förrän vi stod i en hörsal på moderna och sjöng upp och plockade av oss alla mobiler och klockor att vi skulle vara skolösa i kyrkan. övervägde att var barnfota, men valde istället stå ut att vara ovärdig och ickeklädkodsenlig. de flesta låg nog ändå ner på golvet och blundade.