den smakar som du.

hur ledsen blev man när kent meddelade att de skulle lägga ner. alltså inte jätte? det kändes inte så mycket. men den här veckan, när det började närma sig turnepremiär, så kom liksom det stora vemodet. nu kommer början på slutet. jag kommer kanske aldrig få höra mina favoritlåtar live. en liten lucka i tiden håller på att stängas. när jag sa att jag kände mig vemodig över detta till hanna frågade hon om jag inte bara förde över mina känslor kring min förlorade ungdom på att kent lägger ner. men nä, är rätt bra på att känna stora känslor kring min förlorade ungdom utan kents inblandning. gör det så gott som dagligen. okej sa hanna, men vilka favoritlåtar vill du ens höra? och jag sa jamen jag vet väl inte exakt, men liksom tanken på att det inte längre kommer gå, vilka låtar det än må vara.
men när vi stod framför scenen och tittade på nedräkningen så pratade jag och sofia om vilka låtar vi skulle vilja höra från varje skiva. och jag kom på att jag verkligen ville höra lilla ego. jag insåg i somras att jag fortfarande, eller igen, tycker att det är en så sjukt bra låt. att jag glömt det, men blivit påmind.
och så spelade dom lilla ego! dog väl redan på de inledande ackorden och försökte nypa sofia i armen. och j. berg ändrade texten till mitt livs kärlek blev kvar på en håll plats utan för stan. det var tredje låten. och jag skrek till sofia att jag var nöjd där och då. det var värt 595 kronor att bara få höra stoppa mig juni en allra sista gång.