det var väldigt märkligt att vara på planeringsdagar där v var med, eftersom hon inte ska va med när vi genomför det vi planerat. och för att det fortfarande inte är officiellt att hon ska sluta. bara jag, k, vår chef och s som jag var tvungen att berätta för vet. vilket gör det hela ännu märkligare. att sitta ihop med den andra yngrebarnsavdelningen som är helt ovetande och prata om hösten. och v pratar också om hösten! det är nästan det konstigaste. jag fattar inte hur hon kan hålla masken, hålla det hemligt. men hon håller verkligen masken. på studiebesöket ställde hon tusen frågor och var jätteintresserad. hon som inte tänker va kvar i barnomsorgen över huvudtaget.
de senaste veckorna, sen hon sa upp sig, tycker jag att hon blivit mer närvarande, ställer upp mer, löser grejer, tar till sig. hon är exemplarisk att jobba med. och så ska hon sluta. fattar att det kanske är en lättnad att ha sagt upp sig, att hon ser nån sorta ljus i tunneln och bestämt sig för att orka till slutet. men tänk om hon bara skärp sig så här utan att säga upp sig, då när vi var oroade och irriterade.