hårig håla.

idag fick jag upp en superrolig statusrad från 2008 men den gick inte att dela? iallafall stod det: skrämmer gymnasiekids med sitt kroppshår.
mindes inte alls sammanhanget, men då är det tur att man har lelle bloggy att checka av emot och uppenbarligen handlade det om att jag gick på min lillebrors studentskiva med synligt orakade armhålor.
2008 hade jag och sofia som nyårslöfte att inte raka oss under armarna. har inte rakat mig under armarna sen dess.
det var en väldigt aktiv handling då, vi pratade extremt mycket om kroppsbehåring och jag skrev ett himla paper om hår och feminism på en delkurs på lhs. (fick vg) i den skrev jag om hur mitt armhålehår aldrig kunde få vara bara armhålehår utan var ett statement hur jag än gjorde eller inte gjorde med det. det här var ungefär samtidigt som aftonbladets bilaga macho kom (så dålig tidning! pluggade förövrigt sen med en av grundarna som hela tiden refererade till den som sveriges största feministiska tidskrift. man ba ja? det är en gratisbilaga till aftonbladet? den kom typ i sex nummer och gjorde noll avtryck. var tyst) vars ända bidrag till historien var ett superkul bildrepotage om olika sätt att pynta sitt armhålehår på. jag och sofia babblade mycket om att färga armhålehåret, vilket killar i vår närhet tyckte var v a n s i n n i g t. vilket ju gjorde en mer sugen. men det blev aldrig så.
men då iallafall lät jag verkligen bli. att raka mig. jag valde att vara en hårig feminist, jag tvingade mig till att vara det, vi tyckte nog att det var snyggt, men behövde peppa oss själva för att kunna stå för armhålebehåringen.
nu är det bara automatiskt, det känns helt främmande att jag inte skulle ha hår under armarna. typ som att det är naturligt att ha hår under armarna? som om det fanns där av sig självt?
det krävdes bara lite systerskap och tillvänjning för att det skulle ske.