tisdag, december 22, 2015
måndag, december 21, 2015
21
i år har nästan alla jag känner, och jag själv, fyllt tretti. festerna har avlöst varandra. det har för det mesta varit himla roligt, men jag har också pliktgått på ett par fester. det har varit fester där jag förutom födelsedagsbarnen knapp har kännt nån, jag har varit där själv. jag är ju ett socialt mähä till att börja med, i de här situationerna har det ibland känts smått oöverstigligt. men så länge det har funnits dansgolv så har det varit lugnt. man kan gömma sig på dansgolv nämligen. om man dansar behöver man inte prata. jag kan också gå in i ett dansrus där jag är helt obrydd om vad som sker runt ikring, bara tramsar runt, fuldansar järnet och mimar innerligt. försöker stryra playlisten och är liksom clown och creddig samtidigt.
mitt bästa partyprick har visat sig vara att initiera interpetive dans till sareks eld&vatten. utvecklade detta knep redan 2012 tillsammans med cilla på sofias och jonas brölli.
älskar att umgås med folk genom att dansa. *ler dansae med hela kroppen*
söndag, december 20, 2015
20
det här med att tro att jag skulle hinna skriva 24 genomtänkta blogginlägg varje dag fram till julafton...? ej så genomtänkt.
lördag, december 19, 2015
18.
okej, i torsdags såg jag kristina från duvemåla. för andra gången. minnen från första gången: kristina fick missfall på åkern i blodiga kjolar. samt att jag ej fattade varför hon dog. slut på minnen. jag var alltså typ 10 när jag såg den första gången.
från första ton fylldes tårarna i mina ögon och sen var det en enorm känsloanspänning hela första akten. grät så det skvalade sex gånger, värst när de började leta efter anna. vilken grej det är att veta exakt vad som ska hända och liksom ändå totalt drabbas av det när det händer.
tråkigt att danjel ej får så mycket plats. hans berättelse var den som rörde mig mest, se länkat inlägg, men jag fattar att det inte går att få in allt i en musikal. sak som slog mig nu: tar kristina över en del av hans tvivel i du måste finnas? minns inte att hennes tro och tvivel är så starka i boken. eller hon är väl superreligiös men det där monumentala tvivlet är kanske lånat av danjel? borde ha läst om böckerna så de var helt färska men det är ej prio ett på min läsbörda just nu. tolkade de sista scenerna där kristina dör bort samtidigt som de sjunger om mord och blod och bränder (alltså kriget? med indianerna) att kristinas död blir priset karl oskar får betala för sitt nya liv, sitt nya land.
gillade de som spelade karl oskar och kristina, så bra personkemi, skådespel och karbonkopior av orginalets röster. robert sjöng som en gud men spelade dåligt. ev. lite färgad av han som spelade robert i utvandrarna på dramaten, älskade honom. ulrika var fantastisk.
det var verkligen fyra timmars känslokaos. så matt efteråt. så gråten. det var verkligen så himla bra, älskar den här berättelsen och musiken. det går såklart att koppla den till pågående flyktingkatastorfer och folkvandringar som gjort genom alla tider, man kan tycka att det blir starkare av att det känns aktuellt. jag tycker det är helt starkt i sig självt. jag tror att i en värld av total harmoni och fred skulle kristina från duvemåla ändå leta sig rakt in i mig.
19.
belägg två för att jag är grinchen: jag föreslog att vi inte skulle skramla till nån julklapp till chefen i år pga helt orimligt till att börja med och eftersom hon för företagets pengar köper julklapp till alla på jobbet, inklusive sig själv. alla var med mig på detta. eller okej, hade inte pratat med alla om detta men alla utom två. vilket är likamed majoriteten vilket borde betyda att vi då hade bestämt oss för att ej göra detta. men igår när jag kom till personalrummet stod där en presentförpackning adresserad till chefen från alla anställda. då hade en av de två som jag ej pratat med tydligen köpt en julklapp iallafall, för hon tyckte att det blev så dålig stämning annars! hon var alltså informerad vad alla utom hon tyckte men sket i det och köpten en present från alla ändå.
så. sur. nu.
puss och kram från grinchen som nu ska ägna kvällen åt att sy, klippa, klistra och vika de sista julklapparna.
torsdag, december 17, 2015
17
idag ska jag ä n t l i g e n se kristina från duvemåla! åh peppen! att jag är så peppad trots att det knappt blev av. det tog oss typ ett halvår innan vi lyckades beställa biljetter, trots att vi vetat om biljettsläppet mer än ett år innan det. men har verkligen längtat sen jag läste ut böckerna, vilket ju tajmade precis med att den slutade spelas i helsingfors.
återberättade denna berättelse för pappa med viss bitterhet och raliant ton över min egen inställning vilket han skrattade GOTT åt och frågade om detta va samtidigt som jag bara hade svarta kläder på mig.
touché pappa. förutom att jag aldrig haft en period med bara svarta kläder och att detta inte skedde när jag var trulig men rätt färgglad tonåring, vilket jag antar att du syftar på, utan för knappt tre år sen.
onsdag, december 16, 2015
16
har ägnat kvällen åt att slå in några julklappar. hur kan det vara så himla roligt att slå in paket? nästan det roligaste jag vet. en av mina stora laster är fan inslagningspapper. servettlasten är större men sen kommer inslagsningspapprena. ibland kan jag avundsjukt tänka på att mamma jobbat som professionell paketinslagare. ska bli det när jag blir stor. hehe, professional gift (w)raper. som när coolio är med i ett avsnitt av nanny för mr schaffield ska sätta upp en rap-musikal och då anställer fran nån från sina hoods men han är tydligen gift wraper inte rappare. så då måste hon lära upp honom inom hiphop och workshoppar moves inspirerade av inslagningstekniker. geniplot alltså.
tisdag, december 15, 2015
15
idag hade vi avslutning med kören i form av ett öppet rep som man fick bjuda in sina kompisar till. mina kompisar bangade vilket först fick mig att känna mig som ett barn vars föräldrar inte kommer och kollar på dom i luciatåget, men sen skärpte jag mig och iallafall så var vi fler på scen än i publiken. jag var carolasopran och sjöng annika norlins favoritvokal i en låt där den inte ens är så värst framträdande i orginal.
vi lät vårt tajtaste denna höst. vissa sade sig få gåshud och kände sig närmare gud.
måndag, december 14, 2015
14
medelklass bliv vid din läst-veckan inleddes starkt igår med lucköppning av levande julkalender i gamla stan. det kom ut ett luciatåg och sen läste domprosten en lång text om saffran. niklas tyckte dock att detta var en mer gilmore girlsig grej, köper detta.
idag fortsatte temaveckan med allvarligt talat med horace, lena a och erik skylt. fangirlshippar de första två nu och hoppas på ett program med alla tre.
imorgon ska min kör ha uppsluppen avslutning med öppet rep och fika OCH nån himla musikhjälpenbössa. känner att det ej är socialt accepterat att va emot musikhjälpen så muttrar i tystnad.
söndag, december 13, 2015
13
fick tillbaka internet efterr tolv timmars uppehåll. firade genom att gå igenom alla inlägg jag gillat på insta. det visade sig att den första bild jag gillat va en skärmdump med christina yang som säger nobody cares.
värdegillning!
fredag, december 11, 2015
11.
och detta var succé. jag såg ingen som grät, alla var urpeppade på att fiska, jag fick gå hem klockan fyra. så bra. brukar också kännas som att jag har feber före/under/efter luciatåget. hade inte denna känsla en enda gång i år.
ps. förskolor som har luciafirande på morgonen?
ps 2. förskolor som har luciatåg ute?
galna.
torsdag, december 10, 2015
10.
på de andra avdelningarna vandrar smittorna runt, just nu har alla nått som heter femte sjukan. men inte vi. vi är nämligen helt isolerade från de andra. träffar den andra ute på gården, och innan åtta och efter halv fem, men annars är vi helt för oss själva i vår ände av förskolan, med ett stort fuktskadat hål mellan oss och resten. en tredjedel av förskolan är avstängd. vårt kök, matsalen, personalrummet och en av avdelningarna. samtidigt har ventilationen varit under ombyggnad. det har varit svårt att vara inne, svårt att vara ute. allt är en byggarbetsplats. det har varit så extremt tungt. alla moment blir svårare, omständligare. vi måste äta inne på vår avdelning. och diska efter lunchen. det låter inte som nått supersvårt men det sätter hela vår ordinarie pedagogiska verksamhet ur spel! i vanliga fall dukar vi i matsalen på morgonen, vår kokerska ställer fram maten och så går vi dit för att äta 11. vi kan inte duka inne på avdelningen på morgonen, det får vi göra precis innan lunch, när barnen har samling så de inte river ner allt från borden innan det är dags att äta. eftersom en måste duka samtidigt som vi har samling så är vi bara två vuxna med på samlingen. det gör att ingen pedagog kan gå ifrån samlingen om det skulle behövs. och det gör att vi inte kan ha inslaget där barnen turas om att vara samlingsvärd för det behövs flera pedagoger närvarande för att det ska bli en lugn, positiv och givande upplevelse för alla. när vi har ätit måste en av oss diska. då kan vi inte alla vara med på vilan. tackochlov har vi haft en grupp den här hösten där det har funkat. orkar inte ens tänka på hur det hade blivit om det varit samma grupp som förra hösten.
det har funkat. men verkligen inte mer. det har varit så extremt tungt, jag har inte orkat det lilla extra som jag brukar orka. har inte haft lust. det är så himla svårt när ens vardag inte flyter. när allt praktiskt blir motigt. när man har jobbat varje vardag sen den 10 augusti. och det inte bara är det praktiska, fysiska vardagliga som är tungt. hela det här jobbåret har varit tungt. i våras var det barnet hos oss som inte mådde bra. och sen hela vinstuttagsgrejen. kanske blir det ett eget inlägg.
onsdag, december 09, 2015
9.
jag skulle lätt döpa alla barn som jag antagligen aldrig kommer få till anna.
tisdag, december 08, 2015
8.
måndag, december 07, 2015
7.
det var alltså i grekland. i athen. mitt i juli. det är rätt varmt där då. alla greker vi umgicks med malde på om hur de aldrig var i athen den här tiden på året. för det är för varmt. dom tycker att det är för varmt, dom som är vana. jag, som är min pappas dotter i fråga om tålighet i värme samt i pigment, ville dö ungefär en kvart efter att vi hade landat. då var klockan nio på kvällen. jag tyckte värmen ej var så kul.
bröllopet var grekiskt-ortodoxt. pappas kusin, som tog hand om oss hela resan, skrämde upp oss med diverse skäckhistorier om vigslar som pågick i timtal på gammelgrekiska. hon hetsade om att kyrkan skulle vara för liten för att rymma oss alla och spände ögonen i rosanna och hennes smala axlar och förklarade att hon skulle behöva täcka sig i kyrkan. jag såg framför mig hur vi påbyltade skulle koka bort i ett trångt utrymme under flera timmars malande om trohet och tvåsamhet och gud. det är svårt att vara snygg när man svettas.
på bröllopsdagen hängde jag och niklas på vår hotellbalkong och tog tusen selfies där vi såg sura ut pga svinstarkt solljus så till sist tog vi bilder med solisar på. sen knöckade vi in oss och kusiner och farbror i taxis och åkte hem till vår syssling, brudgummen. där pågick preparationer. jag frågade niklas häromdagen vad som var hans favoritgrej från resan och han svarade brudgumsfixet. kanske att det var lite roligare för niklas. brudgummen skulle kläs på, han fick inte klä på sig själv utan skulle kläs av sitt manliga entourage och om han hjälpte till så fick de börja om från början. av nån anledning stod han på en plåt, jag vet inte om det var av tradition eller bara spex. det var oerhört rörande att se niklas och mina killkusiner falla på knä framför honom för att trä på hans strumpor och knyta hans skor.
sen åkte vi på snirkliga småvägar till en liten bergskulle och den gölligaste lilla lantkyrkan. det var rätt att anta att bröllopsgästerna ej skulle få plats i den. den rymde tjugo pers. max. men vigseln var utanför kyrkan. och det fläktade lite och klockan var sju på kvällen och det fanns skugga. lätt att va snygg. alla grekiskor hade bara axlar.
bruden ska tydligen komma sent, så man ska tro att hon kanske ångrat sig. så sen var hon inte. prästen var allt jag i mina exotiserande drömmar föreställt mig. ceremonin var en halvtimme, på gammelgrekiska med mycket kyssande på guldbibel, många varv med hela brudföljet runt altaret, guldkransar som växlades och korsades. fattade inget, älskade allt.
sen var det fest. stor fet grekisk fest. brudparet kom två timmar efter alla andra men det fanns svinmycket mat, ett schabby chict godisbord med grekiska bakverk, pool och dansgolv. . efter att dansgolvet pågått i cirka en halv låt skrek dom "why dosen't de swedish table dance??" så då dansade jag och mille tappert. vi hade haft danskurs innan så vi kunde de traditionella danserna hyfsat men ägde dansgolvet till timbuktu. min truliga svårflörtade lillkusin som dog av pinsamhet första kvällen när vi var ute tillsammans stängde festen klockan 8.00 följande morgon.
sjukt glad att vi åkte på denna resa och våldgästade detta bröllop. (asså vi blev formellt inbjudna vi också. efter att vi hade bokat biljetter)
söndag, december 06, 2015
6.
idag har jag firat två födelsedagar. först min kollegas stundande 40årsdag med pysselbrunch. det var väldigt fint, jag känner mig mycket glad över att inte bara vara hennes kollega utan också hennes vän. sen var det födelsedagsmiddag hos min farbror. när vi kom dit va han inte hemma. vi va lite tidiga men han var inte där på utsatt tid heller. hans yngsta dotter va hemma iallafall. och sen kom båda hans söner. och sist han. men han hade förberett mat och fyrverkeri. ett extremt typiskt födelsedagsfirande av min farbror. hade inte träffat honom eller mina kusiner sen i somras när vi va i grekland tillsammans. det är minst ett eget inlägg den resan.
lördag, december 05, 2015
5.
fredag, december 04, 2015
4
ska jag berätta hur hon såg ut?
okejrå hon var väldigt kort och gråhårig och hade grå kostym med vida byxer som slutade mitt på vaden.
till detta hade hon kabelstickade knästrumpor, också gråa.
som ryggsäck hade hon en turkosblå gympapåse med neongröngult adidastryck. det är ju trendy med gympapåse istället för tygkasse men det känns inte som att denna trend på något sätt inverkat på gunilla röörs val av väska. hon är viktigare än trender.
hon vankade av och an medan hon pratade i mobilen, med handsfree.
mobilen var nedstoppad i västfickan, som ett fickur.
LIFE GOALS: BLI GUNILLA RÖÖR.
tror jag har rätt längd! känns bra på samma sätt som det kändes bra när top model hade en säsong med bara korta.
torsdag, december 03, 2015
3.
onsdag, december 02, 2015
oskriven blogg 2
min bästa kollega ville att vi skulle läsa en bok om aggression av juul i vår handledning så då gör vi det nu. kul tänkte jag. man tänker ju att folk gillar honom och att han är vettig och lite i framkant kanske? så läste jag första delen och hatade den! alltså jag var så arg. så provocerad. var tvungen att fota galna sidor och skicka till sofia. alla mina anteckningar i marginalen var typ ??? och WHAT och TRAMS. han var också raliant, otydlig och sjukt himla svårtillgänglig. det var så mycket som jag verkligen inte fattade, vart ville han komma. under handledningen var ungefär alla lika upprörda som jag, till min stora lättnad. och nu har vi läst ett avsnitt till och jag hade inte lika många multipla frågetecken i marginalen och kan se poänger ibland, men hade skrivit haha på ett par ställen ändå. och idag ägnade vi ganska stor tid av handledningen åt att gå igenom mina frågetecken som rörde sig på detaljnivå och jag fick lite insikter ändå. och vår handledare sa att det var uppfriskande att jag inte förstod, att det fick alla att tänka längre, plocka fram vad de menade, eller vad de hoppat över i farten.
det var kuul. men ej pga juul,
tisdag, december 01, 2015
oskriven blogg 1
åkej, kommer börja med att frångå mitt tänkta koncept pga klockan är redan tio i tio och jag måste dricka tekalenderte, läsa hemska jesper juul (mer om det en annan gång kanske!) och diska. kommer ev prioritera bort en av dessa grejer. så jag fuskar med ett opublicerat inlägg från början av året. varsågoda:
på ingens begäran kommer här en recension av viva hate:
jag gillade de den, om än på ett distanserat sätt.
gulligt ändå att peter birro gjort en serie om sin lillebror.
var i de två första avsnitten kär i huvudkaraktären men sen så störde jag ihjäl mig på hans "romantiska" gester. och på att han konsekvent pratade om tjejer som flickor.
kände också att det är skönt att man inte är sjutton år längre och har den typen av killar som främsta ideal. helvete vad jobbiga de är. om jag var kär i marcus birro när jag var sjutton? inte lika kär som i bob hansson.