svindlande.

idag är det hundra år sen min mormor föddes. jag tycker det är svindlande. även fast det är nio år sen hon dog, och hon inte blev hundra år gammal är det helt galet att hon levde för hundra år sen. HUNDRA ÅR. jag tycker att det är tydligt att man i takt med att man blir äldre upplever tid som både kortare och längre. jag minns när jag var liten och tyckte att en sekund var det snabbaste som fanns, att den inte gick att uppfatta förrän den var över. och att ett år var oceaner av tid, helt oöverskådligt. nu kan jag känna en sekund släpa sig förbi och knappt hinna blinka förrän ett år har gått. men hundra år. hundra år är fortfarande så ofantligt lång tid. att min mormor föddes för hundra år sen, att jag har hållt i en hand som nån annan höll i för hundra år sen. det är lika svindlande nu som när jag var liten.