häromnatten vaknade jag av att jag kraftlöst sa ordet "pappa". liksom suckade ut stavelserna mellan läpparna. hade precis drömt att jag befann mig på en åker där det odlades rosenbuskar i långa rader med vråldjupa diken mellan. buskarna skulle skördas med yxa och sedan staplas som ved. alla jag kände jobbade på dessa fält, och det som föranledda att jag påkallade min fars uppmärksamhet var att mamma ramlade ner i ett av de där dikena. min instinktiva reaktion på detta var att ropa på pappa. hade panik i drömmen, men pratade lika slappt och orkeslöst i den som när jag sa ordet högt i sömnen.
(pratar enligt uppgift ofta i sömnen. eller iallafall förr. nu är det svårt att veta hur det är med den saken. men brukar aldrig väcka mig själv med mitt prat. )
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar