och blev helt himla nockad, golvad och fast. jag trodde verkligen att det skulle vara träigt och tråkigt. svårläst. varför tror man alltid att det ska vara svårt att läsa klassiker? iallafall, det var så otroligt lättläst, alla dessa 1780 sidor. och så otroligt lättillgängligt. ibland rent plumt och folkligt. jag lärde mig så himla mycket. kände mig så pinsamt opåläst om utvandringen, inbördeskriget i usa, mm mm. inte helt otippat att man skulle gå igång på detta vältrande i hårt&svårt förritin. fick också helt djupa insikter kring tro, så oerhört gripande med danjel hur hans tro prövas på båten och hur han ändå sätter den i främsta rummet. både kan och kan verkligen INTE förstå honom.
var antaligen helt odräglig när jag läste den, hittade paralleller till ALLT i vardagen och påbörjade typ alla meningar hela sommaren med !"i utvandrarna, som jag läser nu, där..." som en annan saltkråkan-stina. blev kräksjuk när arvid drack det otjänliga vattnet, fick löss när de stora feta lopporna ombord på charlotta beskrevs, osv. när näbo kom ut med en ovanligt stor näsa så kunde jag bara tänka att en sån där nilsanäsa kommer leda honom till storverk, precis som för kal oska!
precis innan jag drog igång detta sommarprojekt (som jag inte hann slutföra under semestern) så höll erik på och tjatade om att han ville åka till helsingfors och gå på svenska teatern och kolla på deras uppsättning av kristina från duvemåla. jag var 0,0 % intresserad av detta. jag såg musikalen när den gick på det för kristina ombyggda cirkus nångång på nittiotalet, och tyckte jag sett den så det räckte. har inte heller sett filmatiseringen. så fort böckerna var utlästa ändrades detta helt och jag kunde inte sluta gräma mig över att jag inte också åkt till helsingfors (erik åkte själv och såg typ sista föreställningen.). och som tur är för mig så visade det sig att ensemblen från svenska teatern kommer spela den i gbg i höst, och i stockholm nästa höst. jag tror att jag kommer se den i alla tillgängliga städer.
boktipset var alltså: utvandrarna, invandrarna, nybyggarna och sista brevet hem av vilhelm moberg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar