FAQ, eller iallafall frågor som ställts en gång av en intresserad person och som kanske kan var bra att upprepa för sig själv nu och då.

1. varför valde du att bli genusmedveten förskollärare?
jag valde att blir förskollärare för att jag är genusmedveten. jag såg förskolläraryrket som en möjlighet/plattform för att aktivt jobba med genusfrågor på ett konkret och relevant sätt. jag tänkte att här kan jag göra en insats/vara med och skapa en förändring/ hjälpa till att öppna upp snäva normer kring tex könsgörande.

2. vilken betydelse (om någon) tror du att kön/kropp har för ditt yrke?
det här yrket har ju en lång tradition av kvinnodominans, det är nånting som jag är väldigt medveten om och förhåller mig till. jag tycker ibland att det känns typiskt att just jag ska hålla på och ha ett kvinnoyrke och bara omge mig med kvinnor. det känns trist att inte utmana den stereotypa bilden utan snällt inrätta sig i ledet i och med mitt yrkesval. om jag istället var man och ändå valt samma yrke så hade min blotta närvaro inneburit ett visst brott mot normen. iallafall om jag gått in i yrkesrollen med samma erfarenheter och intressen. jag tycker talet om att få i mer män i förskolan, som yrkesverksamma pedagoger, har märkligt fokus ibland.  min erfarenhet är att mäns närvaro i förskolan sällan innebär att överskridelser görs, utan snarare förstärks manliga och kvinnliga positioner gentemot varandra. jag tycker att numerär jämställdhet är ett mål i sig, men om män och kvinnor bara befinner sig på samma plats men agerar på olika sätt känns det poänglöst att kämpa för. argumenten för mer numrär jämställdhet villkorar ofta närvaron av män. de ska bidra med sådant som kvinnor inte bidrar med. allt från att typ snickra, ägna sig åt bollsport och vara förebild för pojkarna till att höja statusen på yrket/lönen och göra verksamheten mer professionell. sådana argument bär ju på en syn där kön verkligen är dikotomt och det som det manliga könet kan bidra med värderas högre.
samtidigt kan jag tycka det känns både tryggt och trevligt att ingå i vad som i praktiken blir ett kvinnoseparatistiskt sammanhang.

3. hur upplever du ditt arbete?
det är frustrerande att det är så mycket svårare än vad jag trodde, att glappet mellan teori och praktik är väldigt stort. min personliga mission som förskollärare är att hitta ett sätt där teori och praktik kan mötas och berikas av varandra. att teorin på riktigt blir ett verktyg för praktiken, att praktiken blir så pass teoretiskt medveten att det går per automatik.
det kan också kännas väldigt utmattande att man tar in en så stor del av sig själv i yrket, att hela ens egna könsskapande blir så påtagligt när man arbetar med människor och tänker kring den här typen av frågor och hela tiden försöker förhålla sig kritiskt till den egna praktiken. samtidigt som det är det som gör det hela så pass intressant, det blir extremt tydligt hur man beter sig och vill att barn ska bete sig och vad det säger om värderingar och normer. med väldigt lätta medel kan man upptäcka starka strukturer, just för att det i arbete med barn ställs på sin spets.
det är roligt och skrämmande med den makt som det faktiskt innebär.