11 september 2012.

11 september betyder militärkupp, eller terrordåd, eller ministermord.
förra året fick det en ny betydelse. det var en tisdag. niklas ringde från akuten. han var där med mamma. pappa var påväg. man får inte vara mer än två anhöriga på akuten så det var ingen idé att jag åkte dit. det var rätt skönt slippa. jag åkte hem, och gjorde väl inget särskilt. ringde ingen. väntade på att niklas skulle ringa med mer besked. jag var inte särskilt orolig. mamma hade uppsökt en läkare efter en långvarig hosta. vi hade tjatat hela sommaren. nu hade hon äntligen varit på vårdcentralen, och gjort olika tester. visserligen hade testsvaren fått läkaren att beordra henne att åka in akut, men liksom hur illa kunde det vara? man dör inte av lite hosta (har tänkt så många gånger sen på hur en sketch i vänner (hoppa fram till typ 4:50) fått mig att tro att det sista man kan dö av är hosta. varje gång jag blev lite oroad över mammas hosta så tänkte jag, "äsch jag VET ju att det inte är dödligt iallafall. för dom skojar om det i vänner!") och nu var hon äntligen på sjukhuset, äntligen var det nån som tog hand om henne, äntligen äntligen äntligen. man kan lita på svensk läkarvård, i tryggt förvar i deras kompetenta händer. det fanns inget att oroa sig för.
ingen hade sagt några ord på c. så länge ingen säger ett ord på c, så finns det ingen anledning att oroa sig.
och vem hade trott att nån som söker för besvärande och långvarig hosta diagnostiseras med cancer i en helt annan kroppsdel?
det trodde jag inte den 11 september 2012. jag somnade utan problem den kvällen. jag visste inte att det var starten på den värsta hösten.