matmeta.

alltså, den här tonen jag får när jag ska skriva ner recepten som jag lagat? varifrån kommer den här himla tonen?
peppig och käck. ostig som fan. tror att jag är qwerky men liksom. det är mat. man behöver ej hålla på.
filterer mig själv genom alla kokbokstexter och matbloggar jag läst. det här med att tvångsmässigt ägna sig åt nån himla storytelling, fast storyn till hur jag hittade det här receptet alltid är typ hängde på internet/åt den här maten hos sofia. och hur det har blivit en mall. varför blev det en mall?
vet inte vem jag tror jag skriver för? (alltså inte annars heller, men det är verkligen ett helt annat tilltal när det matbloggas).
extremt töntigt är det, men jag kan inte sluta och vill kanske inte sluta men fascineras enormt över hur innehållet påverkar formen, hur jag uppenbarligen tror att man skriver om matlagning.