jag kommer tidigt och slår mig ner i en solstol och plockar upp boken jag av packningsoptimeringsskäl förvarar i en matlåda som tidigare innehöll skeppsskorpor/smålandskringlor. (för bara de gäster som har med sig fika får komma igen.) sen läser jag, till en början okoncentrerat, för jag spanar över bokkanten och känner peppen och förväntan som ett pirr i magen. när han jag spanat efter väl dyker upp känner jag inte igen honom, då har jag hunnit försjunka i handlingen och tittar förvirrat upp på de nästan två metrarna som tornar upp sig framför mig. som om den knappa halvmeter som skiljer oss när även jag är stående inte räcker för att få mig att känna min litenhet. det är motljus och han har kostym och hans ostryliga lockar som brukar gömma sig under en gubbkeps är har samlats, nej slickats längs huvudet och fästs i en liten tofs därbak. han ser ut som en polsk maffioso säger vi sen när han står på scenen och vi sitter med solen i ryggen. nu ler han sitt finurliga leende, plirar som en annan astrid lindgren-gubbe. och när jag rest mig hela vägen upp ur solstolen och ändå inte når honom mer än till midjan typ så får jag en lång stark kram. strax därefter uppenbarar sig födelsdagsbarnet i dörren, vinkar glatt och sen blir det gruppkram. birthday boy och jag paxar en plats i solen och är fnissiga men stolta över vår vän som har kvällssolen i ögonen när han spelar på sin bas, för han nappade inte på erbjudandet att få låna mina solglasögon, han tyckte det clashade med hanns lock. när han står böjd över sitt instrument ser jag att hans vattenkamning avslöjar drakulaflikar och vi tycker att han är stilig, birthday boy och jag. vi tycker att första låten är bäst trots att vi konstaterar att vi inte vet hur vi ska göra med våra kroppar till sån här musik. och vi tycker att vår maffioso och hans bas bär hela bandet, gör hela grejen. sen pratar vi om game of thrones (för han som sköter dataspakarna har fantasy-hår och ser ut som arya starks hitman), om bröllopstal(för alla har precis varit på bröllop eller ska gifta sig snart) och birthday boy tror att jag föreslår att en odöpt låt ska ha en diskursiv titel och då börjar de svamla om tyska metodikböcker som jag inte har läst.
och när kvällen är slut frågar jag birthday boy om han har haft en bra födelsedag och det tycker han att han haft. du var ju ändå på ett tak säger jag. i solen. i den bästa av världar säger han.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar