slut som artist.

nån kanske trodde att föregående inlägg var ett skoj. nånsorts ironi eller så. en liten överdrift.
och lite kanske, men så slut som jag har varit de här tre dagarna har jag inte varit sen jag började jobba. alltså kombinationen full närvaro i barngruppen + mörkt&kallt på eftermiddagen. att varje dag klockan 15 går tre personer hem från vår avdelning, en av dem är pedagog. då är det alltså tolv barn kvar. på två pedagoger. ett av dessa barn uppstår det väldigt mycket kring. just någon måste vara med honom hela tiden. det är svårt när man är två. jag har inte sovit nånting de två senaste nätterna för jag har legat och tänkt ut strategier för hur vi ska hantera det här. försökt komma på en struktur.
idag bestämde jag att vi ska ha avdelningsmöte om det här imorgon. då ska vi fixa det här. och med denna trygga förvissning hoppas jag kunna somna strax.

och om nån undrar vad snö har med det här att göra så är det ju givetvis så att snön gör allt ljus igen och då kan vi vara ute på eftermiddagarna. tyvärr kan man inte planera in väder. och inte heller hoppas på att alla kidsen blir sjuka igen.