mycket lång utläggning om att jag tycker att jag är en bra pedagog.

igår infann sig ett årligt inslag på mitt jobb som har mycket lite med den pedagogiska verksamheten att göra. det var fotografering. lite sent kan man tycka. lite risky att lägga den såhär i sjukdomshärjartider. man vill ju gärna att alla kidsen ska vara med på gruppfotot. inte vara sjuka. så de oroade vi oss lite för i förra veckan typ hälften var hemma med febertoppar, hostattacker och magsjukor. närvaron var inget vi behövt fundera över. alla var där. inklusive det barn som börjat på stora avdelningen förra månaden (och därför missat deras fotografering som var supertidigt utomhus.). och barnet som av 58 möjliga dagar varit där 21. hon kom igår morse med sin mamma. efter att ha varit borta fyra veckor i streck. så kom hon till fotograferingen. detta kaos. man vill ju gärna att alla kids ska vara med på gruppfotot. men kanske inte om de varit sjuka i fyra veckor och endast är där för fotograferingen. och inte blivit färdiginskolade pga sin höga sjukfrånvaro.
kaosscenarierna målades snabbt upp av mig och mitt arbetslag.
det gick ändå långt över förväntan. det sjuka barnet fick ha sin mamma med sig, mamma sätt gömd bakom oss pedagoger sin unge stående på en stol bredvid. sen gick de direkt efter gruppfotot.
porträttbilderna brukar också vara en pärs. det är lite läskigt att sitta på den där lilla kulle med en främmande fotograf framför. men ingen av våra småttingar opponerade sig. bara hon som redan börjat på stora avdelningen. visste att hon skulle det. fotografen och en av mina kollegor frågade gång på gång om hon inte ville. det ville hon inte. det försökte lirka med henne men hon tvärvägrade, och jag vet ju hur hon brukar bli. hon ger sig inte. så fort hon sa nej sa jag att hon inte behövde och att de skulle ta någon annan. hennes bästis som fortfarande går hos oss hade sina två gosedjur med sig, som han glatt ville visa upp för fotografen. när han var färdigfotad frågade jag om inte han kunde låna ut ett av dem till sin bästis. det gjorde han genast, och hon blev på väldigt bra humör. jag frågade om hon ville visa för fotografen att hon fått låna gosedjuret av sin bästis. visst ville hon det och vips hade hennes foto blivit taget.
man tar ju också syskonbilder. förra året var det en enkelmatch då vi hade ett syskonpar. i år hade vi sju. småsyskonen som var kvar i väntan på sina äldre syskon fick spel och sprang runt och rev ner grejer och tände och släkte lyset. jag ropade alla till mig och bad dem tända lampan så vi kunde berätta deras favoritramsa om spöket. klart de kunde. på en gång. vi ramsade två gånger och sen tog vi snabba imsevimsespindel vilket fick dem att vika sig av skratt. och alla var sen på superhumör när det var dags att fotas tillsammans med syskonen.
ville med detta mest ha sagt att jag kände mig som en asbra pedagog igår. i detta hysteriska kaos utan pedagogiska inslag styrde jag så att alla blev glada och trygga. envist men flexibelt liksom. det var som ett eldprov och tycker att jag faktiskt att jag ägde på detta prov.