att queera en aktivitet genom att överdiva könssterotyper.

i skogsryggsäcken på min förskola bor som bekant en älgfamilj. när älgfamiljen förra året bestod av en ensamstående mamma (med rosett om halsen) och hennes två barn samt en norrlandsboende älgpappa som ibland hälsade på berodde det på att vi då hade två barn som levde utan sina pappor. vi tänker att det är viktigt att barnen kan spegla sig i de berättelser som berättas på förskolan. att det är så vi gör en norm som är mer inkluderande. visserligen har majoriteten av barnen hos oss typiska kärnfamiljer. dom får känna igen sig i stentrollsfamiljen som bor under trappen, trollefar och trollemor och lilla ållebolle. iallafall, nu har vi två barn som båda är barn till lesbiska par. enbart. inga pappor finns med i bilden överhuvudtaget. så, to queer it up lät vi älgfamiljen när vi introducerade för den nya skogsgruppen bestå av två mammor och ett barn. här är en älgmamma och här är en älgmamma, sa vi. vad ska de heta? efter mycket om och men kom vi fram till att den ena mamman (med rosett om halsen) fick heta britta. men vad ska den andra älgmamman heta? PAPPA! var det omedelbara och ihärdiga svaret. vi försökte och försökte och tillsist gick de med på att den andra älgmamman kunde heta elin. och älgbebisen fick heta blixten. (måste se filmen bilar alltså. blixten mcqueen följer mig vart jag än går).
idag innan vi gick till skogen försåg jag även den andra älgmamman med en ordentlig rosett om halsen. för att ingen skulle tvivla på hennes könsidentitet, och osynliggöra hennes normöverskridande.
det funkade.
och igenkänningsglädjen glittrade i ett av barnens ögon när vi sa här kommer älgmammorna.