det är nått med maj. eller den här våren. saker dyker upp. kommer tillbaka. utan att jag är den som maniskt letar upp dem och ältar/remenissar/överdoserar nostalgi.
allt är väldigt lätt. och glatt. mest konkret var mötet med joel. som blev ett möte till under essingebron i ett hus utan räta vinklar och badrum. och sen mötet med markus. två som kände mig då. som mest undrade hur jag mådde nu. jag och joel pratade om sorg och om fanny och jag sa att jag inte hade nått behov av att prata om det men slutade visst inte för det. markus undrade om jag hade börjat supa ännu. och alla vill varandra så väl, lycka på färden och sen är det inte mer med det. ärligheten i det. jag vill bara att du ska må bra. jag har inget behov av att vara den som gör dig glad. men jag gläds med dig. på håll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar