selman.

jag, och MÅNGA MED MIG, är lite upprörda över att selma försvinner från tjugan. inte lite förresten, mycket!
man är ju lite fäst vid selman liksom. man minns ju när den kom. hur alla skulle vika skjortor med gåsen som slips. hur anneli weiland förstorade upp den yttepyttiga texten som såg ut som ett steck och vi läste den på over headen: "sjön har sina källor ganska långt upp i norr och där är ett härligt land för en sjö skogen och bergen upphöra aldrig att samla vatten åt den strömmar och bäckar störta ned i den året om den har fin vit sand. "
min plan är att bunkar tjugolappar nu, vika tusen skjortor. som sadako och papperstranorna. fast hon dog väl på slutet? då återstår väl bara att starta en vi som- grupp på fejan.