byxbegär.

är ju byxlös sen typ ett och ett halvt år tillbaka. trivs ypperligt med detta. har liksom bevisat för mig själv att det funkar i alla lägen. och väder. och förskolemiljöer.
men igår på spelningen så slog det mig att det finns ett sammanhang där byxan är överlägsen alla kjoltyg: på ståkonsert. när man just står, och inte röjer/dansar/ramlar runt. utan står och lyssnar och tycker att det är bra. då vet man ju inte var man ska göra av händerna! man kan ju inte bara stå där med armarna hängandes och lägger man dem i kors över bröstet ser man ju helt avmätt och kritisk ut. det vill man ju inte! nej, det perfekta stället att ha sina händer på på ståkonsert är i byxfickorna.det funkar inte med kjol-/klänningsfickor, de är oftast för djupa/sitter för långt ner. man vill ju liksom ha dom lite nedkörda, halvvilandes så att man får armbågarna utåt. lite nonchalant men ändå inte avståndstagande.