den här veckan fick hanna en inbjudan till en highschool reunion. det betyder att det i juni gått tio år sedan hon slutade nian. och eftersom hon och jag är lika gamla, betyder det att det är tio år sedan för mig med. vi pratade lite om det i tisdags, hanna hävdade att hon inte komihåg alla som gick i hennes klass, jag och sofia diskuterade vilka som gick i vår klass resp. i parallellklassen, jag hade ingen känsla för det nästan. vi var ju bara sextio stycken totalt. vi kom också fram till att ab nog skulle ha en reunion, alltså inte vår klass, den lite sämre klassen. vi visste inte om vi ville gå på en reunion ändå. antagligen inte.
den här veckan hade också kobra sitt jubileumsprogram. tio år sen det började. jag minns att jag började kolla på kobra då i början av gymnasiet, men jag visste inte att det startade då. dog nostalgidöden hela tiden. de påpekade också att kobra är årsbarn med nineeleven. och då slog det mig att det är så mycket som det är tio år sedan det hände.
för tio år sen var jag sexton. för tio år sen slapp jag högstadiet. för tio år sen hittade jag en bästis i sofia, världens bästa sofia. för tio år sen stod vi längst fram på rocktåget i jogersö med våra egentryckta t-shirts och pratade sen hela natten om ALLT uppe på min vind på landet. för tio år sen var jag med hennes familj ett par dagar på sandhamn och lärde henne lyssna på lars winnerbäck. för tio år sen började vi gymnasiet. för tio år sen var vi på en informationshelg om ungvänster, den 15 september, alltså bara några dagar efter terrorattacken. för tio år sen hade jag mitt politiska uppvaknande och sen demonstrerade vi mot bombningarna av afghanistan och hatade anna lindh varje helg. för tio år sen var jag med och återuppstartade ungvänster huddinge tillsammans med min dagiskärlek. för tio år sen började jag sminka mig. mest med glitter, stjärnor, kajal och knalliga ögonskuggor.
och framförallt. för tio år sen åkte jag, och sofia (och anna och eve och vår homie pappa per) till hultsfredsfestivalen. (och missade därmed göteborgskravallerna. som vi nog var lite försmå för.)
och min mamma sa efter det att hennes kompisar brukade säga att deras barn blev så stora när de började gymnasiet. mamma tyckte att jag blev stor när jag hade varit på hultsfred.
2001, för tio år sen, var jag sexton år och det var då jag blev stor.
fint! obs vill påpeka att jag kommer ihåg dem när jag ser dem. jag hade mest glömt en som heter elin och en som heter mikael, men nu minns jag dem klart och tydligt efter att ha facebook-stalkat lite.
SvaraRadera