systerskapste.

idag ropade jag till min mamma i korridoren att det är en arbetspolitisk strategi att inte dricka kaffe, när hon tyckte att jag gott kunde göra det för att piggna till. hon fattade inte var jag menade och jag hann inte formulera mig supersnabbt, men när jag kom bort till kaffeautomaten och istället tryckte på chockomilk så kom jag på att det är sant. om jag drack kaffe, så skulle jag säkerligen, på just den plats jag står nu, ställa mig och brygga kaffe, till mig, och till bibliotekarsonen. om jag drack kaffe, skulle jag kunna brygga kaffe, och så skulle jag servera bibliotekarsonen kaffe. jag skulle komma först på helgmornarna, jag skulle fixa allt för öppningen, jag skulle slå på kaffebryggaren och ställa en kopp på disken till höger om mig som han kunde ta när han släntrade in en minut innan vi låser upp.
och så slog det mig hur fint det var när jag och long lost jobbade helger tillsammans, hur vi förenades i teet. hon hämtade till oss båda i höga glas och hann bränna sig på vägen från pentryt till disken. jag lärde mig hur hon ville ha sina sorter (helst grönt med citron, nästhelst frukt, nästnästhelst earlgrey, isåfall med mjölk absolut inte rooibos) och vi hämtade alltid varannan gång, utan att ha gjort upp något som helst schema.