filifjonk.

jag och sofia gillar snön. fortfarande. eller ännu mer. nu när det är snökaos.
vi gillar kaoset. att det faktiskt inte går att styra över och planera allting. man för böja sig. man är en liten liten människa. det är ganska många som inte gillar snön längre. framförallt inte kaoset. på nått sätt är det sls fel. det kan man tydligt läsa i statusrad efter statusrad. det är vi också ganska roade av.
jag tänker också att det ger en fingervisning om hur folk skulle bete sig om det var en verklig kaos- och katastrofsitutation. det ser ganska dystert ut i så fall.
jag läser mest filifjonkan som trodde på katastrofen och känner som hon, att det är skönt när den äntligen kommer. "nu händer det. nu går allting på tok. äntligen. nu behöver jag inte vänta längre." det är lugnet före stormen som gör en orolig. men när det händer så händer det. det finns inget kvar att frukta. här är jag och här är stormvädret och vad kan jag göra åt det? "vad kan jag, stackars lilla filifjonka, mot de stora naturmakterna?" ingenting. bara andas och trivas i katastrofen och läsa min bästa novell om och om igen.