great expectations.

idag ska jag och klassbästis se till vildingarnas land. jag har peppat och längtat i nästan ett år. sett trailern om och om igen, och blivit mer och mer pepp. blev otroligt besviken över den uppskjutna premiären, det var två månader sen, men nu, nu är det äntligen, äntligen dags.
och jag har byggt upp förväntningar som är långt mycket högre än skyhöga. jag brukar inte göra så. jag brukar tänka som simon lärde mig i högstadiet, har man inga förväntningar kan man inte heller bli besviken. och har jag höga förväntningar så brukar jag försöka övertala mig själv om att jag inte har det, förklara för mig själv att om du nu har förväntningar som är helt oöverstigliga så kommer de vara oöverstigliga också. de kommer inte infrias, inget kan leva upp till de här kraven. och så lurar man sig själv att sänka förhoppningarna och blir kanske imponerad i slutändan.
men inte nu. jag är fullständigt övertygad om att till vildingarnas land kommer vara den bästa film jag någonsin sett. det är den sista film jag behöver se. den kommer leva upp till mina sinnenssjukt höga förväntningar, den kommer infria alla förhoppningar och vara helt fantastisk.
äntligen!