löken.

bland saften och kakorna och den officiella anledningen "plugg" så råkade vi kanske mest prata om annat. typ segeltorp. på hur vi blev som vi blev och att det är segeltorps fel. och hur vi hade varit annorlunda om teatergruppen inte hade lagts ner. och om vi hade pratat lite mer med vår lärare i franska. löken.
alla hatade löken. hon var en trettioårig blekt blondin som tog väldigt mycket plats. hon var teateral och vi fick nästan alltid ha våra läxförhör i form av pictionary (pictionääääär) för hon tyckte det var så kul. hon gav alla som inte hade ett namn som gick att uttala på franska en förfranskning av sitt namn (per blev pierre, osv). hon hade rött läppstift och väldigt nära till sina känslor. en gång pratade hon egagerat om rasim och våld och om när hon hade hört john hrons mamma tala om honom och hon grät sig igenom hela berättelsen. en annan gång hade hon white bord-penn-krig med anabola-johnny och sprang runt och jagade honom i klassrummet för att han störde lektionen. en tredje gång höll hon tyskalärarens bebis och suckade att detta var det mest fantastiska i hela världen, det mest tekniskt fulländade.
alla hatade löken, utom jag och annie. vi älskade henne. vi borde pratat mer med henne.