eftersom jag inte ville känna mig ensam och övergiven i hannas frånvaro så tvingade jag mina bästa kollegor bibliotekarsonen och biblioteksbästisen till after work. dom var lättvingade, men framhöll under hela kvällen att de bara där för min skull som moraliskt stöd. gulle dom.
vi pratade om de, enligt bibliotekarsonen, mest ångestframkallande ämnen, ex och framtida akademiska företag. men biblioteksbästisen menade att det var ett tecken. på hur fint vi hade det med varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar