jag hade läst klinisk barnpsykologi, i ett försök att embraca psykologin. det slutade såklart med att jag sågade totalt. men jag försökte!

idag skulle vi ha nånsorts kvasi-litteraturseminarium med böcker från den valbara litteraturlistan.
en i min klass hade valt pojken som kallades det. att den inte fanns med på den valbara litteraturlistan hade ingen någonsomhelst invändling emot. ingen ifrågasatte heller kopplingen till att läsa denna bok som del i en specialpedagogisk kurs. istället var alla rörande överens om att det var en fantastisk bok. folk utstötte typ "åh!" när han berättade att vilken bok han hade valt. nån sa typ "usch" eller "hu" eller nått också, för den är ju så hemsk. men bra. jag sa inget men tänkte "so long suckers, vi ses aldrig mer! ni kan ju läsa dave pelzer och firar nåns 40årsdag på golden hits tillsammans. jag betackar mig. hejdå aou2-klassen, försök att inte förstöra för många barns skolgång är ni snälla.
är jag oklädsamt bitter och cynisk och bara en hater nu? fan jag skulle ju embraca.
jag bondade iallafall lite med blyga tjejen. bra gjort sista dan ever. fast vi ska läsa en kurs tillsammans senare i vår. då djävlar. vi typ gick undan och åt mackor själva och det var lite akward men fint.