den som ändå hade en liten luther på axeln.

den här veckan har jag ägnat stora delar av min tid åt att inte skriva min hemtenta.
jag har läst typ all litteratur, läst e e es gamla tenta efter att hon fick snilleblixten att vilja läsa min, jag har skrivit två fall, valt bort det ena, skrivit en referenslista, kladdat in min anteckningsbok, börjat ganska bra, men har ändå en text bestående mest av fotnoter utan, vad säger man?, huvudnoter? och massa "kolla upp!" "nått med diagnoser..." "(von wright s. 17)". ändå är jag helt chill och blädrar lite slött i böckerna och kollar lite på skärmen, men gör sen nått annat. och jag kan inte ens panika eller bli arg på mig själv. inga morötter och piskor biter.