igår jobbade jag sista på sub. efter tio dagar på raken. att komma ut därifrån var befriande och förvirrande på samma gång. lite som att var inlåst i big brother-huset i hundra dagar och sen komma ut. man får göra vad man vill men vet liksom inte vart man ska ta vägen för man har vant sig vid sitt fängelse. kanske också så det känns att komma ur en hemlig källarlokal i österrike efter 24 år. eller nu kanske jag överdrev.
ikväll: landet! känn peppen! jag ska länsa marys bokhylla (hennes nyuppsatta som vik fixade med i förrgår. med expanderande plugg!) och bara ta med mig klänningar. är det sommar så är det. LUGNET OCH RON. flott alltså.
nu låter det ju verkligen som du hatar ditt jobb, österrikekällaren? hoho.
SvaraRaderanä alltså mer känslan av att helt plöstligt kunna göra vad man vill och inte veta vad man ska göra. som jag tänker mig att man känner i en österrikekällare. men vad vet jag.
SvaraRaderaoch jag ÄLSKAR mitt jobb.