dj, gör så att han och jag kan flyga hela tiden

igår smidde vi stora bandplaner över gruvligt god pasasallad och skred lite till verket vid betongväggarna vid gullmars.
sen var det ellens klubb för hela slanten. det var urfint. hur mycket dans som helst. och sandra och jag fick för första gången dansa till electric tillsammans på ett dansgolv som inte var husets. det var finast.

idag var det tidningsfrukost, kakande, powernapp på tommys soffa, picknick och parkteater. väldigt söndag.

russin

man blir så trött av att jobba när man inte är van.
grejer jag har fått av mitt jobb den här veckan: entré till queer på nationalmuseum och en tisha.
i förrgår hade ett av barnen jenny hellström-tajts.

igår hittade jag ett hemligt ställe, hängde på långholmen med jenny, hade möte på sunkhak och dröjde mig sen kvar med sandra. vi pratade om russinen i kakan. i hela metaforfolden så var det en väldigt slående och fin en.

jag har sålt min själ till ett bolag

jag har sålt min själ nu men det känns inte så hemskt och dom som köpte den verkade tycka att den var snygg och så så det blir nog bra. jag tänker också att jag har fria händer och är helt oberoende och är lite frittsvävande med ett spännande utifrån/underifrån perspektiv. kulturprettofluff indeed.
genusdagisvärlden är försvinnande liten (sic! dom ska lägga ner genusdagiset! om två veckor! hallå, taskigt att lägga ner min inkörsport bara sådär!) moa som jag träffar about and beyond jobbar där, tejje som mary känner jobbar där och moa som gick emmas klass jobbar där. fina grejer.

på bussen på vägen hem så satte jag mig strategiskt brevid hon som var rödhårig och hade finaste kläder, hon såg trevligast ut och som någon som skulle kunna vara min vän. hur nu det skulle gå till för hon sov mest (hade en såndär nackstödsgrej runt halsen, urgulligt) och jag tryckte in öronpluttarna det första jag gjorde. men alltså hajja vad rätt jag hade när jag sen såg att hon läste en bok som hette behind straight curtains och var nån sort queerfeministisk approach på teater OCH så drack hon blåbärssoppa direkt ur en literförpackning. vem vill inte vara vän med det?

men natten är ljus i ett land utan ljud

på midsommar hade jag folkdräkt och gjorde citronmarängpaj som var rosa. snygghetsfaktor 100 på landet alltså. och så fick jag den lilla rosa marimekkoskålen, har jag sagt att min mamma inte är klok?
nu tvättar jag och försöker läsa på inför pep rallyt imorgon. och forma nån sorts åsikt om det här konventet och min eventuella roll i det hela. och så är det genusdagisdags. börjar i skinnis kvart i nio, blir bra.

och grattis till pop och cho. ni är bäst och kommer kicka alla andras rumpor, med pennor och dräkter. heja.

lugnet och ron.

igår jobbade jag sista på sub. efter tio dagar på raken. att komma ut därifrån var befriande och förvirrande på samma gång. lite som att var inlåst i big brother-huset i hundra dagar och sen komma ut. man får göra vad man vill men vet liksom inte vart man ska ta vägen för man har vant sig vid sitt fängelse. kanske också så det känns att komma ur en hemlig källarlokal i österrike efter 24 år. eller nu kanske jag överdrev.

ikväll: landet! känn peppen! jag ska länsa marys bokhylla (hennes nyuppsatta som vik fixade med i förrgår. med expanderande plugg!) och bara ta med mig klänningar. är det sommar så är det. LUGNET OCH RON. flott alltså.

samma nätter

det känns som det är mycket nu, men jag tror egentligen att det är rätt lite. svårt att avgöra sånt där. uppenbarligen faller jag iallafall lätt för smicker och smicker will get you everywhere, iallafall med mig.
jag har hängt med väl valda delar av smbe nu på kvällskvisten, det kändes mest väldigt kort. och det var något som jag inte riktigt kunde sätta fingret på. nått som skavde lite. typ känslan av att man trodde man kände nån och så hade man fundamentalt fel. eller det är väl sånt som händer när det är "kände" som är ordet och inte "känner". och man missar väl vissa steg i folks personlighetsutveckling om de bor på annan ort med människor man aldrig träffat och man bara ses med ett och ett halvt års mellanrum. kanske.

imorgon ska jag på pysselfrukost. mycket bra idé, heja luggen.

det var nått mer men nu har jag blivit paranoid igen och har inte lust att tala i kryptiskt kod.

no men ever really dance like this

simla bra dag! efter lunchen med mamma så köpte jag marimekkobikinin som matchar min väska, på rea! sen bjöd sofia på 2x paj och sen var vi på grönan och hängde rundor och köpte godis och tändare. håkan var för himla fin, man blir liksom aldirg äldre än 17. och sen traskade jag runt i en evighet på östermalm tills jag lokaliserade sandra.
och nu verkar det som om det visst blir arvika för mig trots allt. färgkoordinerad festival, sug på den du!
jag är så pepp så jag kommer inte kunna sova.

the puppet master

igår lagade jag mat för första gången på typ två veckor. det kändes rejält och bra.
på kvällen fick jag med mig annie till debaser och säkert! kände mig som the puppeteer, för ellis + rubb dök också upp efter att först ha sagt att hon inte alls skulle gå och inte ens visste att det var när jag sms-frågade. men sen kom de krypande minsann! när vi stod i den plötsliga kön så kilade även en sneaky popkompis förbi, som igår förkunnat att hon var upptagen, men då passade det sig visst att gästlista sig in minsann!
hur bra som helst iallafall. utom den där låten som får mig att toklipa och sedan förakta ihjäl toklipandet.
nu ska jag haka på mina nygjorda örhängen och sen luncha med mamma. ikväll blir det håkan och kanske häng i en skitungens lägenhet på vallhallavägen.

jag är fortfarande här

saxat ur min dagbok från 7 november 2006.

"Det är inte tillräckligt högt till takt, jag slår i huvudet, förstår ni hurlågt det är då om JAG slår i huvudet, jag som bara är en tvärhand hög. Jag behöver få plats med allt, jag vill kunna skriva allt, men det går inte, jag behöver 3 meter i tak och fiskbensparkett och småfönster över dörröppningarna och djupa fönsterkarmar som man kan sitta i och luta huvudet mot det kalla glaset och titta ner på den vindlande trafiken och ondgöra sig över privatbilismen. För detta var inte vad ellen key tänkte sig, det är inget miljonprogram, men snudd på, stöpt i en mall, en form, en kub som är standradiserad för att passa alla men inte passar nån rikigt bra och också den kan kläs i fluff men bara med billigt lim och billig lim gör ingen glad det vet ju alla.

Och kanske kanske skulle ingenting blir bättre, men jag måste få utlopp, jag måste låta det komma ut, men jag har inget forum, inget uttryck som inte begränsar mig på det ena eller andra sättet."

livet är kort men timmarna långa.

det senaste dygnet har jag producerat elva pärlplattor.
igår hängde jag med ellen på en liten kulle i tornparken och åt sushi och pratade mest om pengar och barn. det var bra. på vägen hem träffade jag mina vfu-barn och blev helt nerkramad.

jag är helt galet sällskapssjuk, samtidigt som jag typ bara vill vara ifred. lägga pärlplattor och skriva brev. det är jobbigt när man har så motstridiga behov. och landet, jag vill till landet! det är ju skitlångt kvar till om en vecka.
och ingen svarar på mina sms.

bibliskt i vardagen

alltså, det har regnat san cesse hela förmiddagen, men exakt nu när kyrkklockorna började klämta så tvärslutar det plötsligt. det är lite som i kentdokumentärern, FAST EXAKT TVÄRTOM.

mycket mera inspirerad nu än nitton-hundra-nitti-fem, om du minns?

jag fick brev idag. amerikabrev. ljusblått kuvert på hallmattan. det var värsta bra brevet. jag blev sjukt inspirerad. jag ska svara så himla mycket.
det är så mycket som inspirera nu. helt bakvänt, att när jag faktiskt har tid, så kommer den, inspirationen. det brukar ju vara tvärtom. tjoho. just nu är största problemet att min hjärna är snabbare än pennan.

"då säjer jag cineaster."

"jag kan inte nog poängtera hur läskigt det är med cineaster och vad de gör mot samhället. för det första håller de stora delar av den kultursnubbekåta brudpopulationen i schack med sina eviga utläggnngar om wes anderson eller den klassiska krigsfilems död i samband med apocalyps now. med sina affischer från cinemateket ovan för sängen håller de kvinnosläktet fånget med särade ben mellan lakanen. detta är inte okej. som om inte det vore nog befäster de dessutom förödande könssterotyper genom att ägna sej åt det enda kulturella intresset som är socialt accepterat för män. filmen är mannens kulturella venitil. genom att nöja sig med det trampar de på alla män som hellre hade velat sticka benvärmare eller läsa poesi. det är en acceptans av ett könsförtryck på samma sätt som kvinnor som accepterar ordet framstjärt."

jag har snott marys hey dolly som hon har fått av min mamma. jag hatar den och älskar den omvartannat. den är ungefär som ovanstående citat. som mest ska läsas som en illustration av hur jag ofta ofta känner det och tänker mig att även ellen känner det när vi suckar trött och himlar med ögonen så fort FILM skall diskuteras.
ändock. igår kollade jag på mtv movie awards. och tom curise delade ut mtv generationens (som han kallade det och som kanske är det officiella namnet?) life time achievement till adam sandler. det var fint tycker jag. han är rolig. han spelar huvudrollen i den film som jag brukar säga är min favorit när ovannämnda svettiga cineaster ska diskutera sådant. det brukar göra dem nervösa för de vet inte om det är skoj eller inte.

lista på mina tre bästa adam sandler-filmer, helt ironibefriat, med den bästa först.
1. the wedding singer
2. punch drunk love
3. little nicky

fattig_student_85

om någon vill mig något någongång innan midsommar så är det bara att komma till infodisken. ska vara här 10 av 10 möjliga jobbdagar i streck. blir kul. eller som som jag svarade på biblioteksbästisens förfrågan om att jobba även denna helg "sub är det enda stället jag vill spendera en solig lördag. på allvar alltså. mvh fattig_stundet_85".

det är förvånasvärt hur svårt det är att jobba när man inte har nått att plugga. internet tog slut för länge sen. men nu tänker jag med pennan och petar i chos ord. sen blir det nog brögger och efter det handarbete. kanske kastar mig över scanningen också.

det bästa med nationaldagen

var lätt det här.

annars har jag varit på moderna till 58års priser (1kr) och chillat runt på skeppsholmen barfota med emma och glass och spontanblött från fingret.

dance together go, go, go wild dancers

idag blev jag kallad tant på tuben av en 19åring. jag har hängt på en brygga och ruslana-headbangat bort mitt ena flamingoörhänge. nu är jag supertrött men vill inte gå och lägga mig. jag kommer göra det ändå. för tre år sen hade jag inte en enda klänning och nu vill jag typ aldrig mer ha byxor på mig. vilken tväris.

akademiskt sommarlov

nu har jag lämnat in terminens sista tenta. sist av alla.
igår sa min lärare att jag borde forska. kanske jag ska. men inte nu, för nu är det, som biblioteksbästisen uttryckte det, akademiskt sommarlov!