fulheten är så tärande

idag och igår träffade jag min gamla klassbästis. eller stötte på, av en slump, i korridorerna. och kanske kastade jag mig i hennes famn lite för häftigt, och kanske höll jag mig kvar där lite förlänge, men jag blev så sjukt glad över att se henne. att träffa henne, för att hon är den enda vettiga jag vet där, och jag har saknat hennes sällskap och hennes humor och hennes ord. men mest glad blev jag av att verkligen SE henne, att titta på henne. hon var så snygg. hon klär sig så snyggt och intressant. jag hade glömt att man kan vara så snygg på lhs. alla andra har bara tråktråkkläder, samma trista tunikor och jeans och långa halsband från typ snö eller vad det heter. hej bekvämlighet, hej likriktning, hej oinspirerande gråa massan. det tär. men fina klassbästisen har fina håruppsättningar och second hand och ihopknopade outfits. så skönt för ögonen och bra påminnelsen och stöd i min kamp mot fulheten. jag är så rädd för att bli som jag (ofrivilligt) umgås.