(jag tänkte skriva THE HEATH IS GONE, men det var kändes aningen smaklöst och plump, för att inte tala om hur mycket roligare det lät i min huvud)

heath ledger är död! det är ju helt sjukt. framförallt är det sjukt för att jag gissade det! i morse vi frukostbordet med p3nyheterna så lyssnade vi bara halft och hörde bob dylan-filmen och piller i lägenheten, och jag sa det är säkert heath ledger, på skoj. och så var det så! det här är ju typ som när jag gick i fyran och drömde om vilka som skulle vara sjuka och så var dom det dagen efter. fatta rädda vi blev då, sandra och jag. vi skulle göra nån stor grej som jag drömde gick åt helvete så då vågade vi inte eftersom jag uppenbarligen drömde sanndrömmar. nu känns det typ som att det är mitt fel att heath har dött.
och alltså jag blir lite upprörd, dn.se/kultur! heaths karriär i bildspel, och inte en enda bild från 10 orsaker att hata dig! hur kan det inte vara med. alltså den filmen, hur många gånger har vi inte sett den? jag älskar som bekant klassikerremakes i high schoolmiljö. alla såg den. alla tyckte att heath var det snyggaste som fanns, vi övergav snabbt bildsökandet efter leonardo dicaprio till att förmån för heaths lockar. skäms dn kultur, ni vågar aldrig ta i fulkulturen! dessutom borde väl det gått tillräckligt lång tid nu för att man ska den ska kunna upplyftas i finsalongerna.

I hate the way you talk to me, and the way you cut your hair.
I hate the way you drive my car. I hate it when you stare.
I hate your big dumb combat boots, and the way you read my mind.
I hate you so much it makes me sick; it even makes me rhyme.
I hate it, I hate the way you're always right. I hate it when you lie.
I hate it when you make me laugh, even worse when you make me cry.
I hate it when you're not around, and the fact that you didn't call.
but mostly I hate the way I don't hate you. not even close, not even a little bit, not even at all.

now thats posei for ya!