and it's contagious and it's contagious and it's contagious and it's contagious

i helgen var jag på en inflyttningsfest bakom en röd dörr, allra mest för att återse en kär gammal vän som även råkade vara festens värdinna. så fort jag kom innanför dörren så kastade hon sig runt halsen om mig, men kastade sig sen lika tvärt tillbaka eftersom hon påmindes sig om att hon var förkyld. det hade hon upplyst alla andra gäster som försökt krama henne om, men när hon såg mig så kände hon en sådan instinktiv glädje att hon inte hann hejda impuslen att kramas. jag tog det så klart som ett tecken på vårt starka band och det kändes mycket fint.
nu känns det bara som att mitt huvud imploderar och exploderar på samma gång. förkyld glädje är farliga grejer alltså.