m47 och annnat muntert.

grupparbetet förvandlade mig till diktatorn med järnhand. men som vanligt gäller det inte att skaffa polare, utan att vinna. och mina fellow gruppkamrater kommer ju också vinna, för jag leder dem till seger. med ett järngrepp och utan pardon.

sen hängde jag med mamma och åt glass och var på sightseeing och klämde på garn. när vi var klara undrade hon om jag ville följa med upp till sös, och jag ba chill. men när vi gick i sjukhuskorridorerna fick jag flashbacks och så himla mycket panik och visste inte vad jag skulle göra av mig för jag allt kändes som m47. och så tänkte jag på sot, lilla fina sot som är starkast och som säkert i detta nu också gör sig jobbiga sjukhusassociatoner som ingen borde ha, oavsett hur stark.