många bäckar små.

förra veckan var bestod av en flod av snor och en flod av, eh ja, vatten. kranvatten.
mellan snorfloden och kranvattenfloden fanns en hel del arbete som tappert utfördes, med byggfläktar i öronen och monotona rörelser, men ändock med ett leende på läpparna. leendet mycket tack vare jennica, hon ville ha daliga rapporter av mitt snorflöde och förmanade mig så att jag inte skulle bli sjukare. vi pratade väldigt mycket om huruvida vi var fördomsfulla eller inte, om när armarna inte räcker till (för att man inte har några), tyskar, bokomslag och konspirerade om vem som låg bakom vattensabotaget. vi ut vecklade också varsitt läte så vi kunde hålla ordning på varandra, hon pinglade som en liten fjällko med sitt nyckelband om halsen och jag hördes på lång väg tackvare min sexiga tbc-hosta.

nu bär det av till arvika där jag ska åstadkomma pyssel med två tomma händer och bestämma över min lillebror, vilket jag ju har övat på de senaste 18 åren så det kommer nog gå som en dans, bara det inte uppstår nya floder.