fyfan vad vi är bra

Nu har jag nästan flyttat temporärt till skogen. Jag åkte hit idag, ska tillbaka till Stockholm snabbt i morgon kväll, och åker igen på lördag. Förhoppningsvis orkar jag med någon slags utgång på i morgon kväll, men eftersom jag känner mig så hoppas jag inte på för mycket. Just nu är det sent, men jag har druckit en massa kaffe så jag måste varva ned på något sätt innan jag kan slagga.

Det känns skumt att vara här, och veta att jag ska vara här nästan hela resten av sommaren. Jag var på Frankies studentmottagning tidigare, och sedan hos Keishas lillebror och grattade och hade mig. Alla var ungdomliga och fulla, utom jag som var nykter och körde bil och hade pensionärskrämpor och fotriktiga skor. Och alla ungdomarna och de vuxna hängde tillsammans sådär härligt som man gör. Fast jag har liksom aldrig haft ett sådant förhållande till vuxna i min närhet (eller alltså, jag är ju sjukt väluppfostrad och bra på att prata med vuxna, men inte sådär dunkiryggenknäckaenbira). Det finns en massa gäng här som bygger på var man bor och vad man håller på med och hur kulturell man är och så, och när jag var liten var jag alltid bitter för att min familj inte hade det så (i alla fall inte med några som bodde i samma landskap). Nu blir jag istället stressad och tror att någons mamma kommer att hoppa fram och skrika BUSTED om jag snusar eller tar en öl. Sen åkte jag och Keisha och Johnny in till stan och jag och Johnny hängde på hans balkong och drack folköl och bondade och pratade om hur svårt allt är och hur ovärt det var att ta studenten. Det är min största besvikelse när det kommer till min bekantskapskrets, att alla har för positiva upplevelser av studentfirandet. Av gymnasiet över lag förresten. Svikare! Man var tvungen att umgås i grupp hela tiden och så hetsades det en massa över grejer som man skulle göra för att det var tradition. Och allt var lite pinsamt hela tiden också, det är ju till exempel jätteskämmigt att skrika inför folk. Fast när man pratar om gymnasiet så kan alla hålla med om att det suger och att betygssystemet och läroplanerna är åt helvete eller vad det nu kan vara som man är missnöjd med men så kommer man till studenten och alla bara "jaaa, men det var ju typ det roligaste i mitt liv". Snacka dålig stil.