igår åt jag typ tjugo kakor, idag har jag ont i magen.
sen ägnade jag natten åt två saker som jag egentligen inte tycker om, men gör ändå, för jag kan inte låta bli. jag är väl svag i köttet eller så. hatkärlek skulle man också kanske kalla det.
sak #1 jag gjorde var att kolla på gamla scrubsrepriser. det är inte själva kollandet jag inte tycker om, det är en fin liten småskrivad komediserie, men alltid lagom till jd's fördjupade voiceovertankar så kommer jag på mig själv med att typ sitta och vara rörd och känna hur det sticker i hjärtat och bara DET ÄR SÅ SANT, DET ÄR ALLTID SÅ DÄR, PRECIS SÅ ÄR MITT LIV EXAKT I ETT NÖTSKAL. det är det ju såklart inte. mitt liv har ingenting med det där att göra, det är en teveserie, det är pålåtsas. jättepålåtsas. jag vill inte få livsuppenbarelser och aha-upplevelser av nånting som jag har sett fem gånger innan. hate it.
sen gjorde jag min värsta värsta sak. alltså sak #2 som jag egentligen inte tycker om. jag internetstalkade. det är min sämsta ovan och den har aldrig aldrig gett mig något annat än besvikelser och hjärtesorg, för att vara lite melodarmaqueen. som vanligt fick jag veta en massa saker jag verkligen inte behöver veta, och som jag framförallt inte borde veta. det är så himla svårt att umgås med folk som man vet en massa saker om som dom inte vet att man vet. damn you internet! sluta vara en källa för min aldrig sinanade nyfikenhet. jag kan inte hantera att ha tillgång till så här mycket information. om jag var lite mer psykotisk skulle jag vara livsfarlig.
alltså jag måste sluta, erkänna att jag har ett problem och joina ett 12stepsprogram. fast jag har för mig att ett av stegen innebär att man ska be om ursäkt till dom man sårat, frågan är då om jag måste avslöja att jag för folk har stalkat dom? guuud vad pinsamt. undrar om det skulle vara mest pinsamt med dom som är mig nära eller dom som jag bara känner lite grann. huhu.
/lucy
alltså så här. jag hatar också internet, jag tror inte att vi behöver något 12stegsprogram, jag tror att vi behöver en hitman.
SvaraRaderadet skadar en så sjukt mycket mer än att se repriser av scrubs, för som du säger så inser man ju ändå någonstans att det bara är teve.
men internet är verkligheten och sanningen. jag hatar verkligheten och sanningen.
never come clean. det vore alldeles för jobbigt. inte bara för dem man fått reda på saker om utan för dem andra i ens omgivning. let's stick together, internetjunkie.