nemesis

Åh, det är så skönt att vara hemma igen. Jag har mest saknat min säng, den är den bästa för mig och min rygg. Jag är såklart också glad för att vara hemma hos Lucy (som är jävligt foxy i någon slags leopardmorgonrock och nyfärgat hår) och Happy (som ser deppigare ut än vanligt - go figure). Men alltså, jag har saknat sängen! Och alla andra sängar som jag har sovit i har varit värdelösa och mjuka. Jag förstår inte hur jag och ryggen överlevde gymnasiet.

Jag tänkte skriva som Lucy saker som hände 2006 men jag tror att det som gjorde mest impact var att jag sålde min själv till komvux och hade ångest över det hela tiden (jag tror det kommer prägla åtminstone början av 2007 också). Sen så flyttade ju folk ut och in i skrubben och lägenheten och jag lärde känna lite nya människor och började brodera. Under ett par minnesvärda veckor i höstas lyssnade jag mycket på country, och jag såg flera bra filmer och ganska många dåliga också.

Men komvux alltså. Jag dör det är så tråkigt. Fast det värsta är att egentligen är det inte så tråkigt utan det är jag som är lat och dum i huvudet och felprioriterar och aldrig kommer att bli något. Jag kommer att jobba i hemtjänsten hela mitt liv och hata mitt jobb och få sosseångest för att jag hatar mitt jobb, vilket bara leder till mer självhat och det är en ond cirkel people! Allt är Kemi B's fel.