Medan Ruthie och Lucy roade sig med att gå på lokal i går, så fördrev jag tiden med att äta glass, äta godis, plugga halvhjärtat i max femton minuter och kolla på typ tre Veronica Mars-avsnitt. Sedan sova jag dessutom förbi min tvätttid i morse, vilket var en av mina anledningar för att stanna hemma igår. Eller, jag vet inte om någon gick på det direkt, men målet var i alla fall att gå upp tidigt.
Ah, jag får ångest över att jag inte pluggar så för att dämpa ångesten försöker jag fokusera på andra saker som jag tycker är roliga, vilket gör att jag får mindre tid över till plugg och därmed mer ångest. Det är en ond cirkel. Tur att jag är en naturbegåvning klarar det mesta på charm och ljug.
Häromdagen bekände jag min genifetisch för Lucy. Det är sant, jag är hur svag som helst för karlar som kan de första trehundra decimalerna av pi och annat spännande. Ge mig en rubikskub och en kille som kan lösa den på under en minut och jag är såld.
Spännande fakta:
Om man stryker alla symetriska bokstäver i alfabetet (det utan svenska påhitt som å, ä och ö dårå) så grupperas bokstäverna som blir kvar som siffror i pi:
ABCDEFGHIJKLMNOPQRSTUVWXYZ
6 3 1 4 1
Om man tänker att talserien börjar vid i så har man snabbt och geschwindt de första fem siffrorna i pi (avrundat [ha! det blev typ ett rim!])!
Bättre än Da Vinci-koden!
Inte om du tar i sär den och sedan sätter ihop den så det ser rätt ut. Eller, jo, om du gör det på under en minut.
SvaraRaderaAlltså, jag är med på vad du menar. Jag kan gå med på "plugghäst", men vilken skivsamlare som helst kan ju få epitetet "nörd" nuförtiden. Mitt bästa är ändå när folk är på typ savant-nivå. Ja, fast utan superautismen då.