BILDBOMB NY/ chinatown är som vasastan.

BILDBOMB NY/ coney island baby, i'd give the whole thing up for you

BILDBOMB NY/ brooklyn bridge

nu kommer jag lägga upp tusen bilder från när jag och sandra var i new york i början av november/ BILDBOMB NY/pumpapaj

avlopp.

i onsdags morse hade jag ett missat samtal och ett meddelande på mitt mobilsvar. pappa hade ringt mig tio över sju på morgonen och när jag inte svarade så hade han lämnat ett meddelande som bara var: det är pappa, ring mig.
och fast han alltid gör så, fast jag alltid säger att han inte kan göra så, så hann jag ändå stressa upp mig och hann tänka att kanske är det nått med mamma.
men det var det såklart inte, utan han ringde mig med samma ärende som han smsat om dagen innan (och fått svar på! men jag tror inte han läser sina sms) HUR GÅR DET MED DITT AVLOPP. för jag hade nämnt att jag har stopp i avloppet, trots isärplockning av vattenlås och husmorspropplösare av vinäger och bakpulver.(att man har en legitim anledning att göra bakpulverbomer i vuxen ålder!! älskar det!!)
aja, jag hade inte gjort så mycket mer åt mitt avlopp, vilket jag som sagt redan svarat i smset dagen innan, men vi bestämde att vi skulle höras till helgen och nu under eftermiddagen har han varit här med sina verktyg och det verkar som att vi fått ordning på skiten. gissa vilket verktyg som var pappas hemliga vapen förövrigt? STRUMPSTICKA!
jaja, kul att ha kvalletid med pa. vi fikade lite och pratade om våtutrymmet på landet också. brabra.

när vänskapen är så skör att man håller med om att det är en jättebra idé att låta nåns sångochdansman-kompis komma och öva på sin nya karriär, stå-uppare, när man har nån sorts jobbfest.

baskerpremiär.

idag var det baskerpremiär. hinner alltid glömma bort exakt hur mycket jag tycker om att ha basker. alltså jag vet att jag gillar det, men vidden av hur mycket jag gillar det!
kändes bara lite som att jag lajvade kulturpretto, eftersom det sammanföll med firandet av andreas nya bok med den bästa titeln jag någonsin hört. glupahungern. man fick en karta också. och den har john bauerigt omslag. med glatt vatten. så höga förväntningar nu.

det kändes som vår, men det var feminismen.

i fredags var jag trött, sur och ledbruten. men jag mötte upp sandra, vi lassade in sushi och sen gick vi till södra teatern. vi hade ståplatsbiljetter till det feministiska manifestet och tillsammans tidigare angivna känslotillstånd var detta inte några förutsättningar som gjorde mig pepp. jag hoppades mest att det inte skulle suga och hålla på för länge. och så var det fantastiskt. allt man alltid velat att brandtalen på bangfesten ska vara, men aldrig var. grät, skrattade, jublade, blev arg, peppad, upplyst, rörd. fulgrät allra mest när marit bergman med sin tio kvinnor starka kör (inklusive frida hyvönen) sjöng en nyskriven låt på svenska. efteråt var jag helt slut, men kände mig så himla uppfylld, påfylld. var så himla feministnöjd att 8mars inte ens behövde komma. men 8mars kom iallafall och började med att jag och emma hade feministfrukost med monsterpannkaka och fruktsallad. efter frukost tryckte jag in min feministpin i ena örat och åkte in till kulturhuset på panelsamtal och hängde vid varje ord som tiina yttrade, och sen snabbt vidare till fis tårtkalas på nytorget och solen och känslan av att vara flera. och att det var varmt på 8 mars för första gången någonsin. var så himla sugen på att gå i den klassiska vänsterdemon klockan 18, men ingen annan ville. gick och fikade med emma och siri och bestämde mig för att gå dit själv. och prick då kom limpan och novak och ställde sig jättenära mig och sa vilken tur att det var du när vi gick så himla nära. och så gick jag med dom på demon. och den kändes mindre än vanligt men jag fick precis det jag ville ha av facklor, tågande och skrik. och en ny version av min hatramsa vägra vara vacker vägra vara smal vi vill inte ha era djävla ideal, som nått geni ändrat till våra kroppar våra val vi vill inte ha era djävla ideal. och sen köpte jag en ny frukt som hette kiwibär och mötte upp sandra och gick på fest på åsen med quinnoquiz, pilkastning på patriarkatet och fittårta. sen dansade vi till linda pira och mellons värdiga vinnare och sen kunde jag promenera hem.

och då borde det väl stå i läroplanen

ganska ofta på jobbet jag säger jag typ "det står i läroplanen" och så citerar jag. och så visar det sig att det inte alls står i läroplanen utan är nått jag själv kokat ihop och skrivit ner i nån månadsbrev eller nån projektbeskrivning eller så. jaja, jag kan väl inte hjälpa att jag är smartare än läroplanen.

ja mörker är mer intressant än skidor.

irriterad+inspirerad

jag har gått med i en facebookgrupp för förskollärare.den är nån typ av inspirationssida, enligt sin egen beskrivning. i sina sämsta stunder är den nånsorts flashbackforum med förorättade idioter som ställer passivt aggressiva frågor, är allmänt puckade och inte alls behärskar det här med att skriva på ett tangentbord. i vissa stunder blir jag så oerhört provocerad över den extremt låga nivån, över att det här är en yrkeskår som jag är en del av och stör ihjäl mig på ett par återkommande individer. men jag har också blivit så sjukt inspirerad. främst till olika pyssel- och skapandegrejer (vet ni tex hur lätt det är att vika en toarulle så man får en hjärtstämpel? eller att man kan göra förenklad marmorering med hjälp av sugrör, färg och diskmedel?), men hittade också andra ingångar till våra projektexperiment och hittade en förskoleblogg som verkar arbete på exakt det utforskande projektinriktade sätt som jag strävar efter. och inte minst har jag fått tillbaka mitt pärlplattesug.

gunilla sjögrén.

hanna och ellen alltså. gillar dom två så himla mycket. varförsig och i grupp. med mig. vi hade det så himla fint och kul i lördags, när vi skildes åt konstaterade ellen glatt att hon grinat två gånger under kvällen.  hon och jag bjöd hanna på teater och middag, vår examenspresent till henne. det var sista gången vi tänker bjuda henne på nått, för nu när hon blir störtrik så kommer hon få stå för alla fiolerna. vi såg kvällarna med kerstin, eftersom vi älskar ann petren. publiken var en parodi på sig själv och var man inte medlem i kerstin thorvall fan club så var det svårt att hänga med i svängarna. sen åt vi crepes och pratade om Livet och skrattade ihjäl oss tex när ellen var fast övertygad om att hanna var 26 (och hon själv således 25) och försökte definiera ordet driftig och om hur bra vi själva tycker att vi är.
det här rummet som jag har med dom. känner mig så smart och stark och rolig i det rummet. vill alltid vara i det rummet.

aktiva ämnen.

igår tvingade jag hit yo för att göra frisyr på mig i utbyte mot frukost. hade livets finaste fiskbenshåruppsättning sen. vi blev upplockade av mor och far, hämtade sandra på en scoutgård och åkte färja i stormväder. eller inte så stormigt väder. jag var den enda som inte blev åksjuk! när vi kom fram till ön tappade jag mitt örhänge. gjorde detta fyra gånger till under eftermiddagen. iallafall, sen var det barnavälkomande! med officiant från humanisterna! så spännande, och fint. solidariskt och pampigt. näbo skötte sig exemplariskt, jollrade på ett sätt som kunde tolkas som medhåll till att som sas. sofia hade marimekkoblus som vi nogsamt prövat ut den rätta knäppningen på för att det inte skulle gå åt antingen det för uppknäppta hållet eller åt det för kulturtantiga hållet. jonas sa ordet ändtarmsöppning rekordmånga gånger vid fikabuffen och övervakade kritiskt min väl valda ord i gästboken. och godbarnet förklarade för mig att han hade ett fint halsband i sin pappas ficka, när jag sa att hans slottströja var fin. lyllos näbo som har den familjen alltså.
sen hann jag hem och vända och trycka i mig både paracetamol och ibuprofen innan jag åkte till stan och åt pasta för att fira hannas födelsedag. vi pratade om att man borde ha 30årskris och hon fick de oerhört mogna presenterna anatomisk modell av mänsklig skalle och självlysande nagellack. sen pratade vi om feministbråk, värmlandsskvaller som jag knappt hängde med i och tittade i en bok med stora penisar.
idag har jag gjort inget förutom att handla på coop i samma kläder som jag sov i. sprang, eller snarare förkylningszombiegick, givetvis på både släktingar och gamla klasskamrater. har också kollat på buffy och nu tycker jag att det har blivit så bra sofia! så mycket jag vill prata om! vågar inte googla saker pga the spoils of internet, så du måste faktiskt kolla.

nu blir det drömblogg! eller snack-i-nattmössan-blogg!

häromnatten vaknade jag av att jag kraftlöst sa ordet "pappa". liksom suckade ut stavelserna mellan läpparna. hade precis drömt att jag befann mig på en åker där det odlades rosenbuskar i långa rader med vråldjupa diken mellan. buskarna skulle skördas med yxa och sedan staplas som ved. alla jag kände jobbade på dessa fält, och det som föranledda att jag påkallade min fars uppmärksamhet var att mamma ramlade ner i ett av de där dikena. min instinktiva reaktion på detta var att ropa på pappa. hade panik i drömmen, men pratade lika slappt och orkeslöst i den som när jag sa ordet högt i sömnen.

(pratar enligt uppgift ofta i sömnen. eller iallafall förr. nu är det svårt att veta hur det är med den saken. men brukar aldrig väcka mig själv med mitt prat. )

på allmän begäran: top tio godaste maträtterna jag lagade förra året.

här kommer mina favoriter av alla nya maträtter jag lagade förra året. rekommenderar detta projekt till alla, har verkligen hittat många nya rätter, och lärt mig nya matlagningsgrejer. typ använda rivjärn och ha matlagningsvin i mat istället för vatten. och fått nya smakupplevelser typ bockhornsklöver och stekt salvia.

mvh vidagade matvyerna.

1. bolognese på svarta linser

2. morotspasta bonustrix

3. sallad med salvia och valnötter 

4. jordärtskocksoppa 

5. blomkålspasta med parmesan och pinjenötter 

6. fransk potatissallad med chili och rädisor 

7. örtlax med fikonspenatsallad

8. tomattarte 

9. chevrefylld aubergine med tomatsås och linser

10. zucchinirullar med rödbetssås och bulgur 

you gotta work bitch.

sen förre torsdagen ungefär är jag peppad på mitt jobb igen. exakt vad som hände då är lite oklart, men vi hade ju handledning och det brukar ju alltid va kul och sen har det bara sprutat ut kul från det där stället. har fått semlor till fredagsfikat och haft styrelsemöte, börjat gå till skogen och försökt frysa vatten i påsar ute men då kom plusgraderna igen. och så hade vi en himla yogakurs trots att styrelsen beslutat att vi inte skulle, men det var en bra kurs och rätt inspirerande och så blev jag sugen på att gå på yoga igen. sen har jag visserligen varit konstant rädd för att bli magsjuk igen, pga torkat diverse spyor från golv under veckan, och kombinationen nånsorts allmän qweezyness pga mens + KÄNNA EFTER HUR JAG MÅR EGENTLIGEN har resulterat i att jag varit övertygad om att kräkandet ska bryta ut vilken sekund som helst.
en annan otroligt fin jobbrelaterad sak som hände var att en mamma, vars stora barn förut gick på min avdelning medan det lilla barnet nu skolas in på den andra småbarnsavdelningen, sa att hon saknar mig som pedagog. att hon tyckte att jag var så engagerad och verkade brinna för mitt jobb, att hon kunde se en ideologisk tanke bakom, och att hon hade pratat med andra föräldrar om det och de höll. så FINT.
imorgon är det måndag igen och då ska vi ha lekgrupper tjoho! och försöka komma rätta med det här barnet som biter/klöser/drar sina kompisar i håret för att sedan så fort de börjar gråta lägga ett finger över munnen och scchyssa.

jag har skuggat dig i år, sparat varje klipp.

åh nej! en skunkdagga som jag smygläser och som har gett mig Stora Insikter om feminism och medelklasshat, alltså NYA insikter, i år, den senaste veckan! (ja ni fattar, man tror ju knappt att det är sant, har moi nått nytt att lära på dessa områden?) har lagt ner pga att nån stalkar daggan. alltså inte jag utan nån som personen känner/kände. alltså folk! kan de inte smyga runt på internet med finess? lärde mig behärska denna konst för minst tio år sen.
så pass ledsen nu. kommer aldrig mer få lära mig nya saker om feminim och medelklasshat. :(((((

januari/detta har hänt.

1. vi har fått en ny kollega på jobbet. det har inte hänt sen... jag var den nya kollegan på jobbet. är ju som bekant fientligt inställd till allt som är nytt, obekant och på minsta sätt riskerar att rubba mina cirklar, men jag försöker bortse från det. vi jobbar inte jättenära varandra, varken organisatoriskt eller rent fysiskt, så jag har ingen jättetydlig bild. jag tror hon är bra, inte som att vi kommer bli bästisar, men hey, we're not here to make friends. när det kommer nån utifrån blir det dock väldigt tydlig att man befinner sig i en bubbla, att jag på mina dryga tre år där hunnit grotta in mig och tar för givet att det råder ett visst mått av grundkonsensus kring tex normkritik (även om kanske bara jag och s använder det ordet). och så kommer vår nya kollega in och verkar inte ens tycka att det är självklar att man ska problematisera tex hur man pratar om familjer. blir bara så... paff.

2. jag hade julgransplundring + garderobsplundring + bokhylleplundring. man fick alltså ta ätbara saker från julgranen och utrensade saker från garderob och bokhylla. för jag hade rensat dom! för jag tog tag i det. ledord 2014, det går bra nu!

3. vi hade släktträff med den yngre generationen av vikingar och dandys. without adult supervision, för första gången. kusiner och sysslingar. är, och har alltid varit, så otroligt intresserad av min egen släkt. och det var så fint att alla ville komma. eller iallafall alla utom den äldsta och den yngsta. men liksom, vad har vi gemensamt, vi råkar bara vara släkt, varför ska vi umgås? det finns inte ens några blodsband mellan majoriteten av oss, det är ju nått annat som gör det. en gemensam berättelse, en myt om vilka våra föräldrar är, var vi kommer ifrån, nått som vi ändå delar. och det finns inga stora skelett i garderoben, vad jag vet, men man vet inte vad om alla har gläntat på garderobsdörrarna, och hur känsligt det kan vara med vissa saker. och hur vi tar plats, hur vi pratar, vad vi gör, hur vi vuxit upp. det skiljer sig åt ganska mycket. det här är människor som jag inte alls känner, men som jag känner mig en sån stark samhörighet med. vi hör ihop. gud jag låter som en kristdemokrat.

4. hanna har blivit doktor. det är helt sjukt. så här drygt 6 år efter det här inlägget så är hon färdig. det är nästan ännu sjukare att den här bloggen fanns innan hon började plugga till läkare. har hon inte alltid pluggat till läkare? eller, det vet jag ju att hon verkligen inte har, har så extremt tydliga minnesbilder av tjejen med this is not a rock n roll festival-tischa, bruna fiskarbyxor och snagg på utväxt som sitter med i vår tutorgrupp och diplomatiskt med mjuk röst säger att det viktigaste är väl att man försöker problematisera medan jag och loeraltjejen hätskt diskuterar om man kan ha smink och vara feminist. (hade väl arton varv kajal runt ögonen, vill bara säga det, ägnade mig då som nu åt att inta ståndpunkter väldigt hårt för the sake of the argument och tyckte nog visst att man kunde vara sminkad feminist (och kolla på top model!) men det skavde ändå i mig)
på sin examensfest var hanna en amason i svart designerklänning, klackisar och läppstift. omgiven av alla hon känner, och hon har en sån brokig bekantskapskrets, det blir alltid så märkligt när alla viktiga i någons liv är på samma plats. det händer inte så ofta. jag har tänkt så himla mycket sen dess på vilka dom ser henne som, vem hon är för dom, om dom som har lärt känna henne senare ser på henne hur hon var när jag lärde känna henne, om det lyser igenom, den hon var då. och om dom som kände henne innan jag kände henne tycker att den hon var när jag lärde känna henne inte alls är den hon är, utan att hon är en strulig estet, eller en rabiat feminist som sätter avskräckande klistermärken på köttfärsen på ica  eller en hippie med långa batikkjolar, eller en bokmal som ockuperar toaletten alldeles för upptagen med att förstå vad det hära skate board (uttalas som det skrivs) är för att ens höra eller se något annat. och det är inte som att amason-doktor-hanna krockar med snagg-genus-hanna, dom samexisterar, jag ser den logiska utvecklingen och jag tycker om båda prick lika mycket. men jag har fortsatt tänka på det här, inte specifikt om hanna, men hur min bild av någon är så starkt påverkad av vem jag ansåg att de var när vi lärde känna varandra. så pass mycket att jag och sandra var tvungna att temaumgås utifrån den frågeställningen. har nog inte tänkt klar än.

vabruari, som vi säger i branchen.

det har gått två dagar på februari och på dessa två dagar har jag hunnit bli både förkyld och magsjuk.

which witch the wicked witch.

varje gång jag använder en mortel känns det som att jag tillverkar nån sorts häxbrygd och mitt tolvåriga jag vill genast lämna över sin själ till djävulen.