att mötas av detta när man tänder en lampa i köket en sketen tisdagsmorgon:

LÄTTNADEN.

mamma kommer inte vara på sjukhus på julafton. gråter av lättnad.

nu är det jobbigare.

jag drömmer om min mamma.
mardrömmar, värsta tänkbara scenario i absurd kafka-tappning. och önskedrömmar, fast forward till friskförklarande och evigt solsken.

jag och min far.

igår var det fars dag. vi firade honom med tulpaner och tuggummi och trerätters.
sen visade jag honom ett klipp på internet som fick honom att gråta och sen pratade vi lite om hur det kändes.

på en och samma gång.

så många känslor utlösta av telefonsamtal på en och samma kväll.
en och samma halvtimme tillochmed. är helt matt nu.

jag nämner inga namn.

en person i det här hushållet äter banan på mackan. med salt på.
en annan person i det här hushållet tycker att detta är på gränsen till naturvidrigt.

preparation is key.

imorgon är det föräldramöte. förbereder mig genom att läsa på lite om förskolan i sverige på wikipedia.

fjärilseffekten.

igår visades andra avsnittet av så mycket bättre på teve > emma meddelar via sin statusrad att hon gråter till ugglas version av jag och min far på en buss i skogen > jag börjar googla efter mitt favoritcitat av olle ljungström > när internet är odugligt kopplar jag in den externa hårddisken och går igenom alla mina dagboksanteckningar mellan 2003-2007 > jag hittar massor med sparade msn-konversationer och nedskrivna sms > jag, som anser mig vara något av en memory mastermind, minns enormt mycket skit som jag helt glömt bort.

i frid ifred.

är ett stort fan av traditioner. och sen förra året har jag en nya tradition, att gå till urnlunden , själv.
det har alltid känts fint och viktigt att besöka gravar på alla helgona, även om man i min familj gör det på fredagen istället för lördagen (som med allt annat, för att undvika folk). har alltid gillat den här högtiden väldigt mycket. det existentiella. döden döden. ljusen och framåt och bakåt.
förra året var jag iallafall själv vid mormors grav i urnlunden. bytte ut blommorna och tände ljus i mitten och blev lätt snurrig av den tunga stearinluften. satt på huk på golvet och var liksom själv med mormor som jag inte varit sen hösten hon blev dålig och jag var arbetslös och hon övertalade mig att klippa hennes hår med kökssaxen. det såg inte klokt ut. iallfall så satt jag där och stirrade på gravplattan och tänkte och så kom det en liten spindel krypande över hennes namn och jag blev tagen och var helt omtumlad och gråtig när jag gick upp för att gå till mammas morföräldrars grav och där träffade jag min moster för första gången på sex år och jag kände mig så otroligt påträngd. jag ville verkligen vara ifred med mormor och min upplevelse, jag hade inte kommit ur den. var ändå väldigt tacksam över att vi inte möttes vid mormors grav.
igår gick jag därför mycket senare, precis innan de stängde kolumbariet. fick vara helt ifred. satte omsorgsfullt i buxbomkvistar och stjärnflocka. stod i den öppna delen, blev helt tagen av att vara själv med ljusen och himlen och typ världsalltet. kände alla klyschorna på en och samma gång. det kändes bra.

klent pynt är också pynt.

på tisdag ska jag flytta ut ur mig själv.

igår träffade jag emma och vi åt pasta och pratade om den här skithösten.
sen längtade emma hem till en kaka som hon hade bakat. kunde absolut relatera till detta.

vad vi talar om när vi talar om att vi är trötta.

förövrigt har klara kommit nu och det är världsbäst.
vi är trötta men glada och ganska mätta och har kollat på projekt runway och klara diskade både idag och igår.

put a ring on it.

igår gifte vi bort bibliotekarsonen, hösten gick all in och visade upp sig från sin absolut bästa sida bara därför. brudparet var stiliga i matchande frisyrer och vi fick åka chartrad buss från kyrkan till festlokalen. vigseln var märkligt religiös för att höra till två ateister, med kitshig avslutning i form av uttåg till bröllopsmarschen (vilket kanske inte var menat som kitsch utan som fint och traditionellt?) . bra variation på talen som bland annat lovprisade bibliotekarsonens bildning och utnämnde hans brud till yoko. och så höll en lite obehaglig tioåring ett som hade en konstig utläggning som ingen hängde med i och som slutade med att "er kärlek är som en eld som kan bränna upp två talibaner". därmed har "talibantalet" helt ändrat innebörd för mig.
hade biblioteksbästisen som bordsdam och danspartner. han var alla känslorna på en och samma gång. vi ägde dansgolvet och vilket folk kom fram och sa ideligen. halv ett skrek vi till varandra att vi skulle dansa i tre timmar till. fem över ett stängdes musiken av. men då hade vi betat av såväl brudvals som bugg, interpetive dance, sjunga-med-och-välta-runt, nån sorts charlston samt hoppa- upp-och-ner-på-stället-i-extas över it takes a fool to remain sane och a rush and a push och dröp av svett så det var väl okej ändå. jag hade lite glömt bort känslan av att koka bort på ett dansgolv för att sedan gå ut och svalka sig i minusgrader. den känslan.
biblioteksbästisen slog också fast att jag minsann visst var lika mycket romantiker som han, annars skulle jag omöjligt kunna uppskatta the ark.

team y och jag.

så, y jobbar på min förskola den här hösten. peppade enormt mycket på detta, men ja. det blev kanske inte riktigt som jag hade tänkt mig. eller jag fattar inte riktigt hur jag tänkte. det är ju inte som att vi hinner ses. i snitt ses vi kanske fem minuter om dan. men i morgon. imorgon ska hon, pga diverse operationer/lunginflammationer/50årsdagar/förkylningar/bankärenden, jobba på min avdelning hela dagen!
är sjukt peppad + nervös inför detta! det känns lite som att hon ska titta på mig när jag jobbar och döma varje tonfall, som jag måste topprestera i alla moment. är också sjukt nervös över att vi typ inte ska jobba bra tillsammans. bitterheten isåfall.

annars då?

i fredags hade vi planeringsdag vilket i mitt fall betydde att jag uppviglade en mindre revolution. vi får väl se om det är glömt efter helgen eller om det håller sig ända till nästa apt.
igår köpte jag en hink honung (tre kilo) och plockade två korgar svamp (10 kilo). och så köpte jag vinglas, så nu får nån ta och komma och dricka upp all den här himla alkoholen som ligger och skräpar.
jag är så himla trött hela tiden. alla säger att inte är konstigt med tanke på omständigheterna men jag var trött redan innan omständigheterna. jag har varit alla sorters trött. dels trött som i sömning. dels trött som i slut/utmattad/utschasad. dels trött som i less. lessheten har gått över. jag insåg inte att jag var less förrän jag slutade vara det, kom ut på andra sidan osv. nu har jag nästa glömt att jag någonsin var less.
nu ska jag sova.

en mamma är alltid en mamma.

oavsett om man känner henne eller inte.

instämmer föregående talare.

det värsta som finns är ju när nån säger jag tycker precis som du och sedan fyller i med nånting som är exakt motsatsen, utan att den fattar det själv.

hands look at my hands they are my mothers hands.

dagens/veckans/höstens soundtrack.

jinx.

man tycker ju att man borde veta bättre än att säga saker som det här kommer bli den bästa hösten någonsin osv.

sämsta kombon.

finne i näsan + snorig.