REALLY REALLY REALLY WANNA ZIGGA ZIG AH

var jag uppe way past my bedtime för att se spice girls? sure was!

*dråplig* "dråplig" dråplig

jag och biblioteksbästisen chattanalyserar oss utifrån girls. han är charlie, sa jag helt kallhjärtat. äsch, sa han.jag har helt klart drag som påminner om honom. han är någon sorts extremversion kanske. älskar såklart alla scener där hans band spelar. 

gissa vem jag är? eller vilkas relation jag hade alldeles för länge?

HT2012

OKEJ, imorgon börjar den här hösten. det är fortfarande sommar, javet, men saker kan börja innnan andra har avslutats. tiden, eller tidsbrgreppen, är inte linjära, som ni vet.
och den här hösten. jag tror jag kommer att älska den här hösten. den har sån potential. med y varje dag (VARJE DAG) på mitt jobb. och cho på mitt golv i veckorna sju.
och jag ska vara stark och läsa mycket och bilda mig och dansa. vara glad så ofta att mitt 17åringa jag skulle tro att jag fejkar. och jag ska lägga in tvätten och plocka upp från golvet och ha fönster som tål allhanda stormar och minusgrader. och kanske vinna ett pris!
den här hösten ska bli den bästa hösten någonsin.

the storm that i've been needing.

jag har hunnit jobba två veckor redan. två veckors sommarverksamhet, hur lugnt som helst. plockat vinbär och gjort paj tillsammans, fyllt hela sandlådan med vatten, varit på parkteater i plaskdammen, haft hamburgerpicknick och ätit frukt INNAN mackan på mellanmålet (sommarregler! väste jag till s). nu är det en slapp vecka kvar, en vecka av lugn innan stormen. men vad jag längtar till stormen! uppladdningen sedan januari och nu kommer den alldeles snart. komsi komsi stormen.

my most prized possessions.

det har varit översvämning i min källare. i onsdags. jag kom hem idag. har nu diverse grejer på tork överallt, men vågar fortfarande inte packa upp lådan med julsakerna.

west cost experience 2012.

har varit hos klara. kommer aldrig sluta förundras över hur lätt det är att bara plocka upp där vi slutade och fortsätta som om det var igår vi sågs. vi har ätit ost varje dag. och nektariner. och promenerat och shoppat och suttit på klippor och legat på filtar och varit på utställningar och ätit lunch med bröder och sett punkband och  twilight.

men jag har fortfarande aldrig badat på västkusten och inte varit upp i sjömanshustrun. nästa gång.

sandras familj brukade knycka fläderblommor nattetid utanför kyrkan. önskar jag var lika modig.

EN grej jag gillar med att vara hemma här i min lägenhet på sommaren:
det kommer konstant vindpustar med koncentrerad fläderblomma in genom fönstrerna (som jag har vidöppna för att skapa korsdag och svalka.)

luktminnen i kronologisk ordning: luftmadrass/badleksak, havsvind, tigerbalsam, varm asfalt, svett, mariannechoklad, klor, kommunalsimhallstvål, pirgo med äggsmör.

jag och sandra ville insupa lite design-huvudstadsflärd och fick finlandsbåts-flärd på köpet.

på en takås i den bästa av världar.

jag kommer tidigt och slår mig ner i en solstol och plockar upp boken jag av packningsoptimeringsskäl förvarar i en matlåda som tidigare innehöll skeppsskorpor/smålandskringlor. (för bara de gäster som har med sig fika får komma igen.) sen läser jag, till en början okoncentrerat, för jag spanar över bokkanten och känner peppen och förväntan som ett pirr i magen. när han jag spanat efter väl dyker upp  känner jag inte igen honom, då har jag hunnit försjunka i handlingen och tittar förvirrat upp på de nästan två metrarna som tornar upp sig framför mig. som om den knappa halvmeter som skiljer oss när även jag är stående inte räcker för att få mig att känna min litenhet. det är motljus och han har kostym och hans ostryliga lockar som brukar gömma sig under en gubbkeps är har samlats, nej slickats längs huvudet och fästs i en liten tofs därbak. han ser ut som en polsk maffioso säger vi sen när han står på scenen och vi sitter med solen i ryggen. nu ler han sitt finurliga leende, plirar som en annan astrid lindgren-gubbe. och när jag rest mig hela vägen upp ur solstolen och ändå inte når honom mer än till midjan typ så får jag en lång stark kram. strax därefter uppenbarar sig födelsdagsbarnet i dörren, vinkar glatt och sen blir det gruppkram. birthday boy och jag paxar en plats i solen och är fnissiga men stolta över vår vän som har kvällssolen i ögonen när han spelar på sin bas, för han nappade inte på erbjudandet att få låna mina solglasögon, han tyckte det clashade med hanns lock. när han står böjd över sitt instrument ser jag att hans vattenkamning avslöjar drakulaflikar och vi tycker att han är stilig, birthday boy och jag. vi tycker att första låten är bäst trots att vi konstaterar att vi inte vet hur vi ska göra med våra kroppar till sån här musik. och vi tycker att vår maffioso och hans bas bär hela bandet, gör hela grejen. sen pratar vi om game of thrones (för han som sköter dataspakarna har fantasy-hår och ser ut som arya starks hitman), om bröllopstal(för alla har precis varit på bröllop eller ska gifta sig snart) och birthday boy tror att jag föreslår att en odöpt låt ska ha en diskursiv titel och då börjar de svamla om tyska metodikböcker som jag inte har läst.
och när kvällen är slut frågar jag birthday boy om han har haft en bra födelsedag och det tycker han att han haft. du var ju ändå på ett tak säger jag. i solen.  i den bästa av världar säger han.

förgängligheten.

duvet det där avsnittet av vänner när det råkar hitta porr på teven och inte vågar stänga av för att då kanske det försvinner?
ja just det
känner lite så för internet just nu

emma och jag firade 6 juni med att bokcirkla nationalgestalter (carola och zlatan) och med att baka och svära. viss färgkodning förkom.

min bästa väns bröllop.

igår gifte sig lilla familjen. jag grät en flod och höll ett tal och dansade några danser. 

det var otroligt fint. 

utan internet i sju dagar försmäktar jag på denna ö.

när jag var som mest stressad över möhippan så råkade jag givetvis ha ner min dator i golvet. man kan säga att den dog.
jag jag frustrationsskickade caps lock-sms och grät i örat på hanna en halvtimme.
den här veckan har jag läst böcker på sammanlagt tusen sidor. och då har jag inte ens varit hemma varje kväll. 

den här egenskapen jag har att spara allt föralltid kom väl till pass när det visade sig att jag hade kvar mina spice girls-tatureringar från frida, och att jag dessutom hittade dem när det var dags för 90talsmöhippa. de är alltså 15 år gamla cirka.

på ena armen har sofia alltså en tatuering där det står girl power och på den andra har hon en mycket kort variant av mel c's kedja. på skuldran har hon mel bs kinesiska tecken (enligt sofia själv men nu när jag googlar så hittar jag ingen sån?)

near! far! where ever you are!

om man har 90talsstema på sin bästis möhippa och tänkt toppa hela grejen med att se titanic i 3d, men det visar sig att den slutar gå på bio två dagar innan möhippan så får man göra det näst bästa. dvs inleda med att spela introt till my heart will go on på sin tvärflöjt (som man inte rört sedan tonåren) och sedan sjunga inlevelsefull allsång.

jag gillar dom bäst när dom är döda.

den ädlaste konstformen.

hur bra är inte ens liv om man har fått gå på barnteater två gånger på en och samma vecka? 

igår hängde jag med parvelpalten och vi smidde bland annat sommarplaner som går ut på att äta sockerfritt tuggummi.

det är kul när man tänker att man skulle vara bra på nått, och så säger nån man ser upp till och har koll att dom tror att man vore bra på det.

gult + grått