det händer inte ofta (eller jo, oftare än man vill erkänna) men ibland blir man inspirerad av niotillfem. därför har jag nu bytt bild på både hemskärm och låsskärm på telen. och bloggat om det.

eh, va, nej.

idag sa h: är du alltid pigg och glad maja?

inte så haxxig.

sluta vad bråkigt det är med itunes! försöker fixa nån sorts prenumerationstjänst för en liten podd och det blir problem i varje himla steg. alltså redan i regga-itunes-konto-steget så ba detta går ej vi hatar ditt visakort. och så får man fixa och trixa och haxxa. fine att jag följer en guide från 2013 men BLIR galen. så många otydliga fel hela tiden.
varför känns det som att det är 1999 och jag försöker bygga min egen sida webplats från grunden. var är de färdiga paketlösningarna!!

den smakar som du.

hur ledsen blev man när kent meddelade att de skulle lägga ner. alltså inte jätte? det kändes inte så mycket. men den här veckan, när det började närma sig turnepremiär, så kom liksom det stora vemodet. nu kommer början på slutet. jag kommer kanske aldrig få höra mina favoritlåtar live. en liten lucka i tiden håller på att stängas. när jag sa att jag kände mig vemodig över detta till hanna frågade hon om jag inte bara förde över mina känslor kring min förlorade ungdom på att kent lägger ner. men nä, är rätt bra på att känna stora känslor kring min förlorade ungdom utan kents inblandning. gör det så gott som dagligen. okej sa hanna, men vilka favoritlåtar vill du ens höra? och jag sa jamen jag vet väl inte exakt, men liksom tanken på att det inte längre kommer gå, vilka låtar det än må vara.
men när vi stod framför scenen och tittade på nedräkningen så pratade jag och sofia om vilka låtar vi skulle vilja höra från varje skiva. och jag kom på att jag verkligen ville höra lilla ego. jag insåg i somras att jag fortfarande, eller igen, tycker att det är en så sjukt bra låt. att jag glömt det, men blivit påmind.
och så spelade dom lilla ego! dog väl redan på de inledande ackorden och försökte nypa sofia i armen. och j. berg ändrade texten till mitt livs kärlek blev kvar på en håll plats utan för stan. det var tredje låten. och jag skrek till sofia att jag var nöjd där och då. det var värt 595 kronor att bara få höra stoppa mig juni en allra sista gång.

åka bil, lyssna på kent.

strax kommer sofia och hämtar mig för att vi ska åka till linköping och kolla på kent för näst sista gången. så peppad! alltså på kent, visst, men mest på att åka bil med sofia i två timmar! 

husmorstips.

för länge sen lärde klara mig det superbra städknepet: släck en lampa

jag har utvecklat ett lite mer ambitiöst knep som är: städa ett av rummen. var bara i det rummet. 

tillämpar det i detta nu. 

lite av motsatsen till att skriva.

i somras städade jag äntligen fram mitt skrivbord. det var också lite viktigt för självbilden Skrivande Person. en Skrivande Person behöver ju sitt skrivbord. om hen inte är carrie bradshaw. dock att jag gjorde det för att det var för obekvämt att klippa i audacity från sängen eller knät.

kvalitetsrast.

idag lyckades jag och s, som var i min handledningsgrupp på c-uppsatsen och som jobbar på förskolan brevid mig, ses när vi hade rast. tog bara fyra år för oss att få till det. så värt! kortaste tretti minuterna i mitt rastliv.

sömntåg.

igår gick jag och la mig före tio. och SOMNADE före tio! har typ aldrig hänt? kan vara vråltrött redan åtta vissa dagar, men piggar alltid på mig typ i samma sekund som jag lägger huvudet på kudden. och ligger klarvaken några timmar till.
men igår slocknade jag direkt. och sov nio timmar. detta kommer ju inte upprepas ikväll när jag i förebyggande syfte borde lägga mig lika tidigt eftersom jag öppnar imorgon.

förebilder och representation och möjligheten att spegla sin verklighet i vår fiktiva älgfamilj.

ett barn på min förskola ska få syskon. barnet har döpt bebisen i magen till blixten. efter älgbebisen som bor med sina mammor i vår skogsryggsäck.  för, i barnets familj precis som i älgfamiljen, är föräldrarna två mammor.

att ge nån maria gripe.

idag fyller godbarnet sju år. jag får väl ungefär lika mycket panik och gråter för att tiden går som hans mamma över det faktumet, men jag har också längtat efter den här dagen sen jag kom på att sjuårsåldern är den perfekta åldern att börja med maria gripe. astrid lindgren i all ära men mina största läsupplevelser i livet har maria gripe stått för. och bara tanken på att föra det vidare, att ge honom maria gripe och alla hennes världar, den tanken rör mig till tårar.
så även om han redan innan han öppnade paketet listat ut att det var en kapitelbok så var det en väldigt högtidlig stund när han sen höll den tjockaste av gripes böcker jag kunde komma på. stora boken om hugo och josefin. den perfekta inkörsporten. förritin, börja skolan, inte passa in. sen kommer han vara fast, då är det bara att smacka på med de tyngre grejerna.

tio.

hej bloggen. idag har du funnits i prick tio år. det är nått lite sjukt med det. jag gillar det väldigt mycket. tyngden som kommer med åldern. kvalite genom kvantitet.
idag släppte kent en best of. mer om det  nån annan gång. borde jag göra en best of bloggen? kanske. lite svårt när man snittar på sju besökare om dan. ni kan rösta fram ert favoritinlägg i kommentarerna *interagerar med läsarna*

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!1!!!!

hon tackade jaaaaa!

alla tyckte det var svingott faktiskt.

bjöd tydligen på rå deg igår när vi hade föräldrafika.

andra elefanter

idag intervjuade jag mina drömmars kollega. i mitt huvud hade jag hunnit anställa henne redan innan jag kommit till sista raden i hennes ansökan. och så kom hon och var ännu bättre än på papper. lugn och peppad och reflekterande och intresserad och tusen andra adjektiv som ändå inte fångar henne. och vi klickade! helvete vad klickade. hon gillade liksom mig tillbaka. detta har aldrig hänt! jag hoppas att hon fattar hur ovanligt och värdefullt det är i vår branch. att hon finns! att vi finns båda två. på samma ställe samtidigt.

är på landet med två pensionärer vars tidsuppfattning förhåller sig till hur länge benet varit gipsaoch t hur länge till det ska vara gipsat.

sloppy teverecensioner från en snåljåp.

när jag och ellen skulle kolla på looking skaffade jag ett hbo-konto. och det är ju gratis i en månad, och ej världens bästa tjänst, så jag ska säga upp det imorgon så jag inte behöver betala. men ojojoj vad stressigt det har varit att kolla på allt jag ville se på hbo på en månad!
förutom looking har jag hunnit med:
andra halvan av senaste säsongen av mindy project (rätt kul ibland men inte vad det en gång va)
säsong två togetherness (älskade säsong ett som alla andra, detta var ok)
säsong ett av difficult people (trodde jag skulle älska men mja)
säsong 2, 3, 4, 5 av veep (så skoj!)
sägsong ett av halt and catch fire (så bra? tror att det bara kommer bli bättre)

har även börjat på säsong två av hcf, men kommer nog inte hinna klart. eller? jaja, det går väl att kolla på else where.

miso.

imorse övervägde jag basker, i eftermiddags svettades jag ihjäl trots att både kofta och kappa låg i ryggsäcken. jag har intervjuat en förskollärare som va mja.
kom till kören iklädd vanlig outfit piffad med en halv skål misosoppa som jag lyckades spilla över mig själv när jag lajvade kvinna i farten som lyssnade igenom podd, skrev sms och åt middag samtidigt. fiskig och svampig lukt. fresh.
köpte lingonsylt och havregryn, och naturgodis på extrapris. när jag kom hem stod kylskåpsdörren på glänt. jag hällde ändå mjölken i teet.
nu ska jag kolla på två avsnitt av veep och sen diska. sen ska jag sova länge, för jag har sovmorgon till sju.

skoj.

att jag under det senaste månaderna begåvats med två kollegor under tretti har gjort under för humorn på mitt jobb.
skojar rätt mycket med det flesta, men mina två nya unga kollegor skojar liksom tillbaka, det flyger mellan oss. vi är inte särskilt lika, det är verkligen jobbhumor, men det är typ sättet att skoja på som är lite likt. tror nästan att det är  nån sorts generationsbaserad humor detta.

höst på min planet/det vankas höst och du får ofelbart nått undligt i din blick/ på hösten när vardags lunken lagt sig över torgen då kan man andas igen, och ägna timmar åt att bejaka glädjen eller begrunda sorgen//brustna hjärtans höst/ nertryckt i två alldeles för grova skor det börjar visst bli höst

also, häromdagen skickade sandra ett meddelande om att hon hade sparkat löv. vilket gjorde att jag genast var tungen att lyssna på en svår och jobbig grej. samt göra en playlist med höstiga winnerbäcklåtar.
det är nog mitt sämsta med hösten, att alla ord som går att säga om denna årstid förevigt är tättsammankopplade med lars winnerbäcks "låtskatt". vill lyssna på annat men kommer ej vidare.