11.

fuktskadan på mitt jobb har också tvingat oss att återuppfinna luciafirandet. den avdelning som är utrymd skulle inte ha fått plats att fika med sina föräldrar och då kändes det konstigt att vi andra skulle göra det. när vi diskuterade detta på ett tåg till gbg fick jag en snilleblixt: luciafiskdamm. man får fiska sitt fika, sen får man gå hem. noll trängsel. men hur får man alla att gå hem? man har fiskdammen ute! först har man luciatåg inne, sen har man fiskdamm ute, sen får man gå hem. eller vara kvar på gården föralltid, det är också okej.
och detta var succé. jag såg ingen som grät, alla var urpeppade på att fiska, jag fick gå hem klockan fyra. så bra. brukar också kännas som att jag har feber före/under/efter luciatåget. hade inte denna känsla en enda gång i år.

ps. förskolor som har luciafirande på morgonen?

ps 2. förskolor som har luciatåg ute?

galna.

10.

idag är det den tionde december. den tionde augusti började jag jobba efter semestern. sen dess har jag inte varit ledig eller haft en enda sjukdag. jag är förkyld i detta nu, för kanske andra gången denna höst, men jag, och barnen på min avdelning, har nog aldrig varit så friska som den här hösten.
på de andra avdelningarna vandrar smittorna runt, just nu har alla nått som heter femte sjukan. men inte vi. vi är nämligen helt isolerade från de andra. träffar den andra ute på gården, och innan åtta och efter halv fem, men annars är vi helt för oss själva i vår ände av förskolan, med ett stort fuktskadat hål mellan oss och resten. en tredjedel av förskolan är avstängd. vårt kök, matsalen, personalrummet och en av avdelningarna. samtidigt har ventilationen varit under ombyggnad. det har varit svårt att vara inne, svårt att vara ute. allt är en byggarbetsplats. det har varit så extremt tungt. alla moment blir svårare, omständligare. vi måste äta inne på vår avdelning. och diska efter lunchen. det låter inte som nått supersvårt men det sätter hela vår ordinarie pedagogiska verksamhet ur spel! i vanliga fall dukar vi i matsalen på morgonen, vår kokerska ställer fram maten och så går vi dit för att äta 11. vi kan inte duka inne på avdelningen på morgonen, det får vi göra precis innan lunch, när barnen har samling så de inte river ner allt från borden innan det är dags att äta. eftersom en måste duka samtidigt som vi har samling så är vi bara två vuxna med på samlingen. det gör att ingen pedagog kan gå ifrån samlingen om det skulle behövs. och det gör att vi inte kan ha inslaget där barnen turas om att vara samlingsvärd för det behövs flera pedagoger närvarande för att det ska bli en lugn, positiv och givande upplevelse för alla. när vi har ätit måste en av oss diska. då kan vi inte alla vara med på vilan. tackochlov har vi haft en grupp den här hösten där det har funkat. orkar inte ens tänka på hur det hade blivit om det varit samma grupp som förra hösten.
det har funkat. men verkligen inte mer. det har varit så extremt tungt, jag har inte orkat det lilla extra som jag brukar orka. har inte haft lust. det är så himla svårt när ens vardag inte flyter. när allt praktiskt blir motigt. när man har jobbat varje vardag sen den 10 augusti. och det inte bara är det praktiska, fysiska vardagliga som är tungt. hela det här jobbåret har varit tungt. i våras var det barnet hos oss som inte mådde bra. och sen hela vinstuttagsgrejen. kanske blir det ett eget inlägg.

9.

vet ni vilket som rent objektivt är det allra vackraste namnet? det är anna. om ni säger nej så har ni fel, då blandar ni bara ihop det med att ni kanske tycker att det är ett tråkigt namn, för att det är så himla himla vanligt. eller så tycker ni att det är fult för ni förknippar det med nån som heter anna som ni inte gillar. ni tänker på mellanstadiet och alla anna r, anna b, anna g och anna z. skit i dom! det där är subjektivt. eller så tycker ni kanske att det för enkelt, ett himla anagram, två ynka bokstäver. men enkelt är är vackert! perfekt! det ÄR ett himla anagram, det är ju fantastiskt. tänk bort alla annor ni mött, hört och läst om och tänk att ni träffade en anna för allra första gången. jag skulle svimmat av att höra det namnet.

jag skulle lätt döpa alla barn som jag antagligen aldrig kommer få till anna.

8.

älskar min paketkalender om ni undrar! det mest spännande är att läsa det som sofia skrivit på insidan av pappret. ibland en förklaring, ibland en ursäkt för att paketet ej är tillräckligt juligt, ibland ett winnerbäckcitat. eller idag, en mycket tydlig signal om vems paketkalender det är.

7.

i somras var jag alltså i grekland med mina kusiner och min farbror. även min bror var med. vi var där för att gå på bröllop, vår sysslings. jag kommer behöva skriva ett eget inlägg om släktaspekten, men ja, det var alltså vår syssling som gifte sig, som jag inte träffat på rätt många år och som min familj inte står supernära. men ja, i början av året sa vår farbror att sysslingen skulle gifta sig, i grekland, och att vi alla var bjudna. han skulle åka, pappa tackade nej, men jag och niklas var oerhört lockade av tanken på att gå på ett stort fett grekiskt bröllop. det kändes väldigt länge otydligt om vi verkligen var bjudna, men eftersom det var ett så himla stort bröllop och vi så himla gärna ville gå så bestämde jag och niklas oss för att jo, vi ville gå. repa familjen. mer eller mindre objudna.
det var alltså i grekland. i athen. mitt i juli. det är rätt varmt där då. alla greker vi umgicks med malde på om hur de aldrig var i athen den här tiden på året. för det är för varmt. dom tycker att det är för varmt, dom som är vana. jag, som är min pappas dotter i fråga om tålighet i värme samt i pigment, ville dö ungefär en kvart efter att vi hade landat. då var klockan nio på kvällen. jag tyckte värmen ej var så kul.
bröllopet var grekiskt-ortodoxt. pappas kusin, som tog hand om oss hela resan, skrämde upp oss med diverse skäckhistorier om vigslar som pågick i timtal på gammelgrekiska. hon hetsade om att kyrkan skulle vara för liten för att rymma oss alla och spände ögonen i rosanna och hennes smala axlar och förklarade att hon skulle behöva täcka sig i kyrkan. jag såg framför mig hur vi påbyltade skulle koka bort i ett trångt utrymme under flera timmars malande om trohet och tvåsamhet och gud. det är svårt att vara snygg när man svettas.

på bröllopsdagen hängde jag och niklas på vår hotellbalkong och tog tusen selfies där vi såg sura ut pga svinstarkt solljus så till sist tog vi bilder med solisar på. sen knöckade vi in oss och kusiner och farbror i taxis och åkte hem till vår syssling, brudgummen. där pågick preparationer. jag frågade niklas häromdagen vad som var hans favoritgrej från resan och han svarade brudgumsfixet. kanske att det var lite roligare för niklas. brudgummen skulle kläs på, han fick inte klä på sig själv utan skulle kläs av sitt manliga entourage och om han hjälpte till så fick de börja om från början. av nån anledning stod han på en plåt, jag vet inte om det var av tradition eller bara spex. det var oerhört rörande att se niklas och mina killkusiner falla på knä framför honom för att trä på hans strumpor och knyta hans skor.
     


sen åkte vi på snirkliga småvägar till en liten bergskulle och den gölligaste lilla lantkyrkan. det var rätt att anta att bröllopsgästerna ej skulle få plats i den. den rymde tjugo pers. max. men vigseln var utanför kyrkan. och det fläktade lite och klockan var sju på kvällen och det fanns skugga. lätt att va snygg. alla grekiskor hade bara axlar.
bruden ska tydligen komma sent, så man ska tro att hon kanske ångrat sig. så sen var hon inte. prästen var allt jag i mina exotiserande drömmar föreställt mig. ceremonin var en halvtimme, på gammelgrekiska med mycket kyssande på guldbibel, många varv med hela brudföljet runt altaret, guldkransar som växlades och korsades. fattade inget, älskade allt.

sen var det fest. stor fet grekisk fest. brudparet kom två timmar efter alla andra men det fanns svinmycket mat, ett schabby chict godisbord med grekiska bakverk, pool och dansgolv. . efter att dansgolvet pågått i cirka en halv låt skrek dom "why dosen't de swedish table dance??" så då dansade jag och mille tappert. vi hade haft danskurs innan så vi kunde de traditionella danserna hyfsat men ägde dansgolvet till timbuktu. min truliga svårflörtade lillkusin som dog av pinsamhet första kvällen när vi var ute tillsammans stängde festen klockan 8.00 följande morgon.

allt dokumenterades av tre fotografer som fotade, filmade och styrde en drönare. mycket kändes sjukt regisserat bara för att få till bra bilder. men det fattar man ju att man vill ha.
sjukt glad att vi åkte på denna resa och våldgästade detta bröllop. (asså vi blev formellt inbjudna vi också. efter att vi hade bokat biljetter)

6.

idag har jag firat två födelsedagar. först min kollegas stundande 40årsdag med pysselbrunch. det var väldigt fint, jag känner mig mycket glad över att inte bara vara hennes kollega utan också hennes vän. sen var det födelsedagsmiddag hos min farbror. när vi kom dit va han inte hemma. vi va lite tidiga men han var inte där på utsatt tid heller. hans yngsta dotter va hemma iallafall. och sen kom båda hans söner. och sist han. men han hade förberett mat och fyrverkeri. ett extremt typiskt födelsedagsfirande av min farbror. hade inte träffat honom eller mina kusiner sen i somras när vi va i grekland tillsammans. det är minst ett eget inlägg den resan.

5.

emma var här och julpysslade och förkunnade att alla hon ska fira jul med i år kommer få en get eller så. så det är tur att jag inte ska fira jul med henne. du skulle bli så arg om du fick en get sa hon. sant. jag är lite yr av julklappsbestyren, det gäller liksom inte bara att komma PÅ julklappar, utan att komma IHÅG dom så man kan köpa dom och tillverka dem sen. men jag gillar det verkligen, det är så himla himla roligt att hitta på grejer till dom man gillar. och bestämma årets inslagningstema och slå in dom. gillar verkligen de sessa yra bestyr!

4

den 22 oktober, vid tiotiden på kvällen såg jag gunilla röör och visste inte var jag skulle göra av mig själv för hon var den coolaste jag nånsin sett! visste ej att hon var cool! har inga särskilda känslor inför henne sen tidigare men hon var helt objektivt den bawsigaste av alla nånsin. 
ska jag berätta hur hon såg ut? 
okejrå hon var väldigt kort och gråhårig och hade grå kostym med vida byxer som slutade mitt på vaden.
till detta hade hon kabelstickade knästrumpor, också gråa.
som ryggsäck hade hon en turkosblå gympapåse med neongröngult adidastryck. det är ju trendy med gympapåse istället för tygkasse men det känns inte som att denna trend på något sätt inverkat på gunilla röörs val av väska. hon är viktigare än trender.
hon vankade av och an medan hon pratade i mobilen, med handsfree. 
mobilen var nedstoppad i västfickan, som ett fickur. 

LIFE GOALS: BLI GUNILLA RÖÖR. 

tror jag har rätt längd! känns bra på samma sätt som det kändes bra när top model hade en säsong med bara korta. 

3.

har beklagat mig för alla som velat höra på över att systembolaget skulle öppna brevid min mataffär. det kommer bara påverka mig negativt. jag har inget intresse av ett systembolag, men det har cirka alla andra så det kommer bli asmycket folk på min mataffär. iallafall, i förrgår öppnade systembolaget, idag handlade jag där. för andra gången i livet. senaste gången var 2010. köpte samma sak som sist, glögg. 

limited edition julförpackning är och kommer alltid vara det bästa försäljningsknepet. iallafall på mig. 

oskriven blogg 2

som utlovat kommer nu rant om jesper juul! kuul med juul!
min bästa kollega ville att vi skulle läsa en bok om aggression av juul i vår handledning så då gör vi det nu. kul tänkte jag. man tänker ju att folk gillar honom och att han är vettig och lite i framkant kanske? så läste jag första delen och hatade den! alltså jag var så arg. så provocerad. var tvungen att fota galna sidor och skicka till sofia. alla mina anteckningar i marginalen var typ ??? och WHAT och TRAMS. han var också raliant, otydlig och sjukt himla svårtillgänglig. det var så mycket som jag verkligen inte fattade, vart ville han komma. under handledningen var ungefär alla lika upprörda som jag, till min stora lättnad. och nu har vi läst ett avsnitt till och jag hade inte lika många multipla frågetecken i marginalen och kan se poänger ibland, men hade skrivit haha på ett par ställen ändå. och idag ägnade vi ganska stor tid av handledningen åt att gå igenom mina frågetecken som rörde sig på detaljnivå och jag fick lite insikter ändå. och vår handledare sa att det var uppfriskande att jag inte förstod, att det fick alla att tänka längre, plocka fram vad de menade, eller vad de hoppat över i farten.
det var kuul. men ej pga juul,

oskriven blogg 1

åkej, kommer börja med att frångå mitt tänkta koncept pga klockan är redan tio i tio och jag måste dricka tekalenderte, läsa hemska jesper juul (mer om det en annan gång kanske!) och diska. kommer ev prioritera bort en av dessa grejer. så jag fuskar med ett opublicerat inlägg från början av året. varsågoda:

på ingens begäran kommer här en recension av viva hate:

jag gillade de den, om än på ett distanserat sätt.
gulligt ändå att peter birro gjort en serie om sin lillebror.
var i de två första avsnitten kär i huvudkaraktären men sen så störde jag ihjäl mig på hans "romantiska" gester. och på att han konsekvent pratade om tjejer som flickor.
kände också att det är skönt att man inte är sjutton år längre och har den typen av killar som främsta ideal. helvete vad jobbiga de är. om jag var kär i marcus birro när jag var sjutton? inte lika kär som i bob hansson.

snart (imorgon) är det den bästa månaden.

förra året hade jag ingen julkalender. inte ens en chokladkalender. fy farao vad tråkigt det var. i år har jag säkrat upp med en döfin papp-kalender i förritin-stil och en tekalender. har velat ha en tekalender i flera år men det är alltid äckligt rött te i. "te". men så hittade jag en som var tillverkade i england och engelsmännen verkar man kunna lita på! grönt och svart te med smaker som polka och gingerbread verkar dominera.
och igår när jag var på adventsmyz hos grilly hade sofia varit här och "hängt en present" på min dörr. det var en paketkalender!!!! hon hade t o m tänk ut att jag kunde hänga den på ett snöre mellan mina hyllkonsoller. mitt julehjärta sprängdes av denna omtanke.
jag känner mig lite ledsen över att det inte är en massa inlägg här. 2015 är en oskriven blogg fast det nästan är slut. jag vill inte ha det så, så nu ska jag kompensera/krysta fram lite inlägg med start imorgon fram till julafton. jag tänker att jag ska skriva ner det som blivit oskrivet.2015, fritt ihågkommet i highlights. har väl redan glömt det mesta. det blir som en julkalender.
från noll till fyra julkalendrar. lagom.

övre medelklassångest på halvfart.

idag har jag låtit min inre borgarbracka leva ut alla sina drömmar och spenderat orimliga summor på "designklassiker".  ska nu ägna resten av kvällen åt att lyssna på doktor kosmos borgarsvin och vältra mig i självhat.

allt på mitt jobb är oerhört motigt och tröstlöst just nu men idag hade vi iallafall fått en ny sorts cornflakes och jag har väl aldrig ätit en godare flinga i mitt liv!

recenserar sorg, min egen och andras.

jag var mitt på en bro över e4an när jag förstod att hon var död. sandra hade ringt mig men jag cyklade så jag missade samtalet men jag förstod direkt när jag ledde cykeln över bron och lyssnade på det inspelade meddelande om att lova att ringa så fort jag kom hem, innan jag satte på datorn så måste jag lova att ringa upp. hon ville inte att jag skulle läsa kondoleanserna på facebook, hon ville inte att jag skulle få reda på det så. hon ville säga det till mig. innan hon sa det till mig hade hon pratat med sofia och min mamma. för att se till att nån kunde ta hand om mig. 

idag är det fem år sen. jag hade glömt det. datumet. vem bryr sig om datum.det var så många datum. att få reda på att hon var sjuk, att hon skulle dö, att det var nära, hennes födelsedag, begravningen. olika dagar som var milstolpar. att det här är dagen hon faktiskt dog är inte den viktigaste. 

nu, som då, handlar det för mig så mycket om att redan ut för mig själv vem som har rätt att vara ledsen. hur ledsen jag får vara, hur ledsen jag är, hur jag tar plats med sorgen, inför vem. jag vill egentligen skriva om det här, få respons, lägga upp bilder på min studentmössa, klistrar in den här texten. jag älskar den anekdoten, vad den säger om hennes och min relation, synskheten, att vara betydelsefull och heja på utan att ha en aktiv vardaglig viktig del i varandras liv. men att vilja varandra väl. så väl. även om det är lite på avstånd. och nu med nånsorts facit i handen se att det bara är jag som ska komma ihåg henne. att vi inte delar på det längre. 

vill tydligen alltid blogga när jag varit på popaganda?

köpte en lördagsbiljett till popa i onsdags. lurade sara att mötas upp och så hängde vi hela dan. väldigt nöjd med detta. hade en miljon back up-planer för att hon skulle få slippa va med mig om hon inte ville men så ville hon det och jag med. att få prata jobb med nån som fattar och så är det samma person som man sen står brevid och skriksjunger västerbron med. vara ÄR alla förskollärare i min ålder-ish som gillar popmusiken egentligen? glad att jag har en iallafall. 

iallafall. lorentz var bäst. gulli och roli. lite besviken över att joy inte gästade, trodde verkligen det när han tog om där dit vinden kommer TRE gånger. men asså ja. så mycket pepp innan och så mycket utdelning under. och sara föll direkt. så fint att få dela nåns upptäckande av ny favvomusik. 

mapei var quuen i nakenklänning, frack och guldskor. shout out louds var en sån hitkavlakad. ska genast lägga till tonight i have to leave it på körönskelistan. laakso var rätt blaha. trots att det var åtta år sen sist och trots att de spelade someone somewhere.

ta emot mig då, sätt ihop mig då, kom ihåg mig så

idag skulle fanny ha fyllt trettio. jag har firat hennes födelsedag genom att lyssna på live-versionen av kom ihåg mig och gråta rakt ner i omelettsmeten.

den bästa vardagen.

fick ovanligt många samt fina sommarpresenter av barnen som slutar. inga presentkort på 500 spänn, men godis och te och kryddor och minivas och egentryckt tygkasse och mugg och lemonad. och en familj hade skrev att deras barn tackade för den bästa vardagen och de finaste stunderna. gillar den beskrivningen av förskolan.

gillar mitt jobb ändå. men gillar också semester.

gick på semster i fredags med en längtan efter att komma tillbaka. peppad på hösteterminen.
när jag gick på semester vid midsommar var känslan mer TA MIG IFRÅN DETTA NU JAG ORKAR INTE MER STÅR EJ UT EN ENDA SEKUND TILL!!!

har fått en ny idol?

rensade avloppet med liza marklunds sommarprat som soundtrack. hon var helt fantastiskt! rolig och smart. rapp och vass. cool och skrytig. delade ut kängor, var saklig men anekdotisk, kaotisk men liksom uppstyrd. och musiken. i rask följd spelade hon usas, rysslands och tysklands nationalsånger. slängde in lite limp bizkit och offspring. OCH spelade screaming goatsversionen av game of thrones introt. alltså. så bra sommarprogram.