treårskalas

berättelse från min mammas barndom/ generationen som inte åker till akuten.

mamma, min moster och min mormor är på någon bjudning. mamma sitter på en stol i köket, i mormors knä. hon är liten, fyra år kanske. eftersom hon sitter i knät kommer hon upp en bit. i jämnhöjd med bordsskivan. värdinnan slamrar med kaffekoppar och så vidare. hon tar kaffepannan från spisen, just som någon kommer in och frågar henne något. värdinnan ställer ner kaffepannan, håller i den men låter den vila  lätt mot underlaget under ordväxlingen, som pågår en halv minut kanske. när samtalet är slut lyfter hon pannan från vad hon tror är bordet. men i själva verket lyfter hon den från min mammas knä. min mammas fyraåriga knä. på min mammas fyraåriga knä har den kokheta kaffepannan stått i en halv minut. mamma har inte sagt ett ljud. och hon säger inget under hela bjudningen. först i trappen på väg därifrån börjar hon gråta.
man kan fortfarande se märket efter kaffepannan.

det sämsta med att vara vuxen är att oroa sig för sina föräldrar.
vilket man kanske gjorde som barn också. men på ett helt annat sätt.och det här vuxna sättet är sämre. värre.

löjligast av allt är att jag var så otroligt upprörd när jag vaknade.

drömde en så himla LÖJLIG dröm. en unge som jag precis skolat in skulle sluta på förskolan och istället börja på den som låg brevid. jag ba WHAT? och föräldern ba ja, men vi tycker den förskolan verkar bättre, dom gör fler utflykter.
blir så himla trött när mitt undermedvetna är så här uppenbart! detta simlpa lilla hopkok på verkliga händelser som inträffat under senaste tiden. unge jag kämpat med flyttar (obs! men BYTER inte förskola för att nån annan verkar bättre, har aldrig hänt, det brukar vara the other way around) projicerat på nyinskolade kids, hela scenen utspelade sig i en sandlåda med exakt samma uppsättning föräldrar och barn som de jag sist såg innan jag gick från jobbet i fredags och så denna kritik om att vi inte gör fler utflykter. den enskilt vanligaste synpunkten som förs fram av föräldrarna. inte så att nån brukar hota med att ta sina barn någon annanstans p g a detta, men det återkommer gång på gång och det verkar också vara det som är mest värt i föräldrars ögon. att man varit på utflykt. och nu senaste veckan när vi gått igenom förskoleenkäten så har vi skämtat om att de som uttryckt missnöje under det här med att framföra sina åsikter antagligen är de som inte fått gehör för att få in mer utflykter.
urlöjlig dröm!

inskolning a k a anything goes

ett barn somnar i min famn. så fort jag försöker lägga ner henne vaknar hon. så hon får sova i min famn tills hennes pappa kommer och hämtar henne.

ett barn står i mitt knä vid matbordet. äter knäckemacka genom att bryta den i små små bitar som hon radar upp på min högra axel innan hon stoppar dom i munnen.

ett barn vill inte ligga på sin madrass och får istället vara i min famn. jag lägger mig ner, med honom i famnen, för att samtidigt kunna lägga en lugnande hand på huvudet på ett annat barn som hulkar bredvid mig. barnet i min famn kravlar sig över mig och somnar på min ansikte snorandes i mitt öra.

häxor, läxor och dödliga lektioner.

alltså rutavdrag för läxhjälp? skjut mig!

föreslår istället avdrag av läxor. rakt av.

den barngrupp man förtjänar.

stormen. jag älskar den men den gör mig matt. och otillräcklig. när vi hade handledning förra veckan frågade vår handledare vad som var roligast just nu. jag och mina kollegor tittade med suckande blickar på varandra och så sa jag att det roligaste just nu är att våra gamla barn leker så himla bra med varandra och är så fina mot sina nya kompisar. det är jag oerhört tacksam för, för de nya barnen kräver mycket av oss. k började lista de som kräver en vuxen, alltså som upptar en pedagogs fulla uppmärksamhet. vi kom upp i fyra stycken. och vi är tre pedagoger. så ja, det är sjukt roligt (och skönt) att de äldre barnen är så bra kompisar.
och så pratade vi om massa annat och att dokumentera och vad som är pedagogisk dokumentation och hur vi kan göra det så lätt för oss som möjligt och om våra lekgrupper och att leka ihop barnen med varandra och befästa det genom dokumentationen. och då stirrade vår handledare på oss och sa att det är väl inte så himla konstigt att era barn leker bra tillsammans om ni under hela förra året jobbat så fokuserat och medvetet med att de ska leka bra tillsammans.
och sen sa hon som hon alltid säger, och jag brukar tycka att det låter ganska hårt, men nu kändes det som kredd och beröm. man får den barngrupp man förtjänar.

björnbärsplock, sträckläsning och wienernougatglass också.

har spenderat helgen på landet. jag och bror hade evighets-tjugo frågor. skrattade ihjäl mig.

REALLY REALLY REALLY WANNA ZIGGA ZIG AH

var jag uppe way past my bedtime för att se spice girls? sure was!

*dråplig* "dråplig" dråplig

jag och biblioteksbästisen chattanalyserar oss utifrån girls. han är charlie, sa jag helt kallhjärtat. äsch, sa han.jag har helt klart drag som påminner om honom. han är någon sorts extremversion kanske. älskar såklart alla scener där hans band spelar. 

gissa vem jag är? eller vilkas relation jag hade alldeles för länge?

HT2012

OKEJ, imorgon börjar den här hösten. det är fortfarande sommar, javet, men saker kan börja innnan andra har avslutats. tiden, eller tidsbrgreppen, är inte linjära, som ni vet.
och den här hösten. jag tror jag kommer att älska den här hösten. den har sån potential. med y varje dag (VARJE DAG) på mitt jobb. och cho på mitt golv i veckorna sju.
och jag ska vara stark och läsa mycket och bilda mig och dansa. vara glad så ofta att mitt 17åringa jag skulle tro att jag fejkar. och jag ska lägga in tvätten och plocka upp från golvet och ha fönster som tål allhanda stormar och minusgrader. och kanske vinna ett pris!
den här hösten ska bli den bästa hösten någonsin.

the storm that i've been needing.

jag har hunnit jobba två veckor redan. två veckors sommarverksamhet, hur lugnt som helst. plockat vinbär och gjort paj tillsammans, fyllt hela sandlådan med vatten, varit på parkteater i plaskdammen, haft hamburgerpicknick och ätit frukt INNAN mackan på mellanmålet (sommarregler! väste jag till s). nu är det en slapp vecka kvar, en vecka av lugn innan stormen. men vad jag längtar till stormen! uppladdningen sedan januari och nu kommer den alldeles snart. komsi komsi stormen.

my most prized possessions.

det har varit översvämning i min källare. i onsdags. jag kom hem idag. har nu diverse grejer på tork överallt, men vågar fortfarande inte packa upp lådan med julsakerna.

west cost experience 2012.

har varit hos klara. kommer aldrig sluta förundras över hur lätt det är att bara plocka upp där vi slutade och fortsätta som om det var igår vi sågs. vi har ätit ost varje dag. och nektariner. och promenerat och shoppat och suttit på klippor och legat på filtar och varit på utställningar och ätit lunch med bröder och sett punkband och  twilight.

men jag har fortfarande aldrig badat på västkusten och inte varit upp i sjömanshustrun. nästa gång.

sandras familj brukade knycka fläderblommor nattetid utanför kyrkan. önskar jag var lika modig.

EN grej jag gillar med att vara hemma här i min lägenhet på sommaren:
det kommer konstant vindpustar med koncentrerad fläderblomma in genom fönstrerna (som jag har vidöppna för att skapa korsdag och svalka.)

luktminnen i kronologisk ordning: luftmadrass/badleksak, havsvind, tigerbalsam, varm asfalt, svett, mariannechoklad, klor, kommunalsimhallstvål, pirgo med äggsmör.

jag och sandra ville insupa lite design-huvudstadsflärd och fick finlandsbåts-flärd på köpet.

på en takås i den bästa av världar.

jag kommer tidigt och slår mig ner i en solstol och plockar upp boken jag av packningsoptimeringsskäl förvarar i en matlåda som tidigare innehöll skeppsskorpor/smålandskringlor. (för bara de gäster som har med sig fika får komma igen.) sen läser jag, till en början okoncentrerat, för jag spanar över bokkanten och känner peppen och förväntan som ett pirr i magen. när han jag spanat efter väl dyker upp  känner jag inte igen honom, då har jag hunnit försjunka i handlingen och tittar förvirrat upp på de nästan två metrarna som tornar upp sig framför mig. som om den knappa halvmeter som skiljer oss när även jag är stående inte räcker för att få mig att känna min litenhet. det är motljus och han har kostym och hans ostryliga lockar som brukar gömma sig under en gubbkeps är har samlats, nej slickats längs huvudet och fästs i en liten tofs därbak. han ser ut som en polsk maffioso säger vi sen när han står på scenen och vi sitter med solen i ryggen. nu ler han sitt finurliga leende, plirar som en annan astrid lindgren-gubbe. och när jag rest mig hela vägen upp ur solstolen och ändå inte når honom mer än till midjan typ så får jag en lång stark kram. strax därefter uppenbarar sig födelsdagsbarnet i dörren, vinkar glatt och sen blir det gruppkram. birthday boy och jag paxar en plats i solen och är fnissiga men stolta över vår vän som har kvällssolen i ögonen när han spelar på sin bas, för han nappade inte på erbjudandet att få låna mina solglasögon, han tyckte det clashade med hanns lock. när han står böjd över sitt instrument ser jag att hans vattenkamning avslöjar drakulaflikar och vi tycker att han är stilig, birthday boy och jag. vi tycker att första låten är bäst trots att vi konstaterar att vi inte vet hur vi ska göra med våra kroppar till sån här musik. och vi tycker att vår maffioso och hans bas bär hela bandet, gör hela grejen. sen pratar vi om game of thrones (för han som sköter dataspakarna har fantasy-hår och ser ut som arya starks hitman), om bröllopstal(för alla har precis varit på bröllop eller ska gifta sig snart) och birthday boy tror att jag föreslår att en odöpt låt ska ha en diskursiv titel och då börjar de svamla om tyska metodikböcker som jag inte har läst.
och när kvällen är slut frågar jag birthday boy om han har haft en bra födelsedag och det tycker han att han haft. du var ju ändå på ett tak säger jag. i solen.  i den bästa av världar säger han.

förgängligheten.

duvet det där avsnittet av vänner när det råkar hitta porr på teven och inte vågar stänga av för att då kanske det försvinner?
ja just det
känner lite så för internet just nu

emma och jag firade 6 juni med att bokcirkla nationalgestalter (carola och zlatan) och med att baka och svära. viss färgkodning förkom.

min bästa väns bröllop.

igår gifte sig lilla familjen. jag grät en flod och höll ett tal och dansade några danser. 

det var otroligt fint.