liveblogg växjö

detta har jag gjort hittills:
mått illa, eftersom jag åkte baklänges
ankommit.
känt mig stressade och förvirrad, men efter att jag lokaliserat stadsbiblioteket och apoteket kände jag mig lugn igen.
dumpade väskorna på stationen för att göra stan. "göra stan" ska här läsas som gå storgatan fram och tillbaka och fota lustiga hus. jag är turist faktiskt. sen köpte jag nagelfilar, sminkade mig på toaletten och grät sen genast bort det med emoögat.
installerade mig i bibblans tidskriftsavdelning, där jag gjorde halvhjärtade försök att plugga, och åt clementiner och bärry i skydd av min pluggpapper, livrädd för att bli utslängd av en arg bibliotekarie. fatta skammen!
nu ska jag ta mig en kopp te på CAFE AU LÄS, samma namn som sumpans dito. sen får jag hänga på smålandsnytt om jag har tur. och om jag hittar.

BONUS: småländska städer jag besökt
växjö
nässjö
vimmerby
kalmar
jönköping
typ älmhult, orrefors, kosta boda samt andra typiska glasrikesorter på någon av familjens vanligen förekommande glasrikestours där det inhadlades ölglas och finkaraffer till andra handssorterings pris.
säkert nån mer, som jag inte nämer pga sviktande minne och bristande geografikunskaper.

obs! med reservation för att ingen av ovanstående städer ligger i småland. se bristande geografikunskaper.

hallå! teater känns det som när ingen ser

jag råkade eurofoirblogga om figaros bröllop i yos kommentarsfält på bdb. sen kom jag på mig själv, klickade ändå på skicka och bestlutade mig för att ta mina business elsewhere. hit alltså. nu har jag tyvärr tappat hettan i ögonblicken (jag tänkte skriva heat of the moment, men så kändes det lite väl international med engelska i varannan mening, så jag direkt översatte och insåg sen att det finns ett likadant uttryck på svenska utan att man behöver vara helt anglofigerat i meningsbyggnaden). nu har jag definitivit tappat den.
men iallafall. det var så sjukt sjukt bra. på det sättet som att jag blir sugen på att vara med själv. exakt sån teater som jag vill spela, stora tunga klassiker i uppopad version. remakes i high school miljö! fast med kostymer. eller lite iallafall, det var ju trots allt stadsteatern. oh, jag ville vara med så himla mycket. jag älskade alla karaktärer, jag ville vara vanna rosenberg, grevinnan, figaro, greven, kerubin och den blåsta bruden med mongorösten. allihopa på engång. enmansföreställning med mig själv. i alla rollerna: jag.
åh teatern.

de jävlarna tog min resväska

Ingenting sen kom ingenting sen kom ingenting sen kom ingenting.


Kent vid bagagebandet på Arlanda.


HAHAHAHAHA.

ps

min kusins nuvarande nic på mns är: jag är käär i dig!! hjärta, smiley med blixtlås på munnen, blinkande smiley.

dör. jag önskar att jag var elva.

crybaby - soon to be history.

idag har jag hämtat tågbiljetterna och köpt billiga ögondroppar till mitt öga, det är tydligen torrt, det är därför det rinner, logiskt, men billiga var dom, för jag behövde inte gele eller utan konserverigsmedel, jag har inga linser och inga konserveringsmedelsallergier.
och jag köpte en påse svarta och en påse vita pärlor också. la klart en pärlplatta när jag kom hem. fast jag behövde organe och gula också, så jag fick leta i den stora påsen som jag hade när jag gjorde mitt fyrametershalsband. som jag hade tusen varv runt halsen i gymnasiet. som jag hade på thearksingeringen och martin axen sa wow vad många halsband du har och sofia ba det är ETT! hon har gjort det själv. och martin axen ba wow. han sa snälla små personliga saker till alla. typ att dom hade fina kläder eller snyggt nagellack eller coolt namn eller fräcka pins. så himla fint av honom. att han ansträngde sig lite. fett med kräm.
nöjd med pärlplattan, jag ska stryka den imorron och pressa den mellan fyra band av marys ne. hon kommer inte gilla det. så säg inget.
nu ska jag trycka in lite mer droppar i mitt torra rinnande öga.

jag gillar inte det här jag gillar det verkligen inte.

jag vill att mary ska komma hem nu så jag kan lyssna på kent på repeat och hon kan bli galen efter två gånger. jag har inte lyssnat på kent en enda gång sen hon åkte, om inte hon säger åt mig att sluta är det ingen vits. nej.
jag vill att klara ska skicka fler lejonpastejbilder till mig.
jag vill få fler långa prettomail från matilda med meningsbygnader och svulsitga beskriviningar av de enklaste saker som slår knut på sig själva bara för att vi ska verka speciella inför varnada.
jag vill att sandra ska vara fnitterfull och hålla mina händer och varava pussandet på kinden med att säga att att jag ju såklart inte är nått lejon, hon är lejonet, jag är inget inget lejon, ojoj, nejnej.

och jaha, vad är grejen med att ringa och säga att man inte kan prata för att man har dåligt batteri och sitter på tuben? jamen ring inte då, jag behöver inte prata med dig, inte som att det var jag som ringde upp.

bara för det kom mary hem nu. hon har köpt ett diskställ.

GENERALISERING! GENERALISERING!

hela jens lekmanskivan är som min favoritwinnerbäcklåt. men ändå. lite så.

all saints

igår firade vi allahelogona enligt alla konsten regler. eller vår familjsregler. först skogskyrkogården, farmorochfarfargraven, blodsfarmorgraven och barngraven. sen kolumbariet i högalid. jag känner mig aldrig så andlig som den här tiden på året. det är min viktigaste högtid, rent religiöst sätt.
efter vi hade käkat så åt vi efterrätt i hallonbergen, hemmagjord prinsesstårta, orange med trinaglar för att få den rätta halloweenlooken. man måste blanda lite.
när alla hade åkt hem varvade jag mellan att lyssna på dimmu borgir och the opposite of hallelujah för att få rätt sinnenstämning, tror jag. för vad vet jag inte.
och då upptäckte jag att det hade börjat snöa. för det smattrade mot rutan, och mot marken hörde jag sen när jag öppnade fönstret. jag tänkte först leka lorelai och gå ut och ställa mig på gatan, men istället släckte jag lampor och drog upp perisenenerna och satte mig på sängen och tittade på den hårda snön som jag bara såg sålänge den uppehöll sig inom gatlyktornas lysradie. allt kändes väldigt klyschigt. sen somnade jag med klänningen på, men måste blivit varm eller nått för när jag vaknade i morse så låg den ihopskrynklad som en liten gosedjurskorv brevid mig.

nu har jag ätit tårtrester till frukost. nu ska jag plugga. känns än mindre motiverat än vanligt, tanken på att hela kursen bygger på att man ska läsa sin grupps texter och få feedback när jag vet att alla textsamtal kommer handla om att de andra känner sig osäkra på sjukt basic grejer och jag inte kommer få ut nånting av deras läsningar för att de tycker jag har fattat allt och bara säger "jättebra skrivet", får mig inte ens vilja producera en enda textrad. min klassbästis är inte med på det här momnentet, hon skulle läst och kunnat ge mig nått mer konstruktivt. men nej. nu ska jag typ vara hjälplärare i fyra veckor. och okej att man lär sig genom att lära andra men hallå MIN proximala utvecklings zon då?! vavava?!

röda boots är i stan också. förhoppnigngsvis får jag träffa henne ikväll.

kropprapport:

i natt drömde jag att jag hade döpt mina tuttar. till jens och lekman.
mitt vänster öga envisas med att gråta. (one singel tear, of emo!)
jag har utslag i naveln.

känner du något? känner du något? känner du något? inte?

igår träffade jag silverskor.
jag ska nog börja referera till alla mina vänner utifrån deras fotbeklädnader.
om jag ska vara konsekvent så träffade jag i så fall svarta stövlar idag.
känns ju kanske inte som de skor som bäst personifierar henne. nä, vi kallar henne istället raggsockor i kinaskor. mer karaktäristiskt.
vi var på teatern. gråt inte mer cecilia. och inte du heller ursula. hur bra som helst. det näst bästa jag sett med lennart jähkel. love will tear us apart är svårslaget.

på tal om det. det här alltså. visst känns det som om något vi sett förrut? jag menar tafattheten! studsandet! sittandet på sängkanten! TUGGUMMIT!
visst känns det som att kärleken väntar?

simla

idag har jag köpt ett linne som kombinerar det bästa av mina två favoritvärldar; guld och hello kitty. simlasnyggt!
annars är jag mest glad och nöjd, det är så många som tycker om mig just nu. från helt oväntade håll. eller så oväntat är det kanske inte, de är ju helt logiskt egentligen att just de här människorna gillar mig. det är lite som att jag har gjort motsatsen till att ta dem förgivet, liksom inte räknat med dom. och nu så bara kommer dom i en klunga med kärlek. simlabra!
simlaskönt att grupparbetet äntligen är över, nu kan jag gå tillbaka till att vara den st bernadshund jag egentligen är. mary vägrar tro på det här, men fråga alla jag gick i gymnasiet med, jag ÄR st bernadshunden!

and it's contagious and it's contagious and it's contagious and it's contagious

i helgen var jag på en inflyttningsfest bakom en röd dörr, allra mest för att återse en kär gammal vän som även råkade vara festens värdinna. så fort jag kom innanför dörren så kastade hon sig runt halsen om mig, men kastade sig sen lika tvärt tillbaka eftersom hon påmindes sig om att hon var förkyld. det hade hon upplyst alla andra gäster som försökt krama henne om, men när hon såg mig så kände hon en sådan instinktiv glädje att hon inte hann hejda impuslen att kramas. jag tog det så klart som ett tecken på vårt starka band och det kändes mycket fint.
nu känns det bara som att mitt huvud imploderar och exploderar på samma gång. förkyld glädje är farliga grejer alltså.

mot fascism och stöveltramp

Alltså, appropå Lucys hat mot Facebookgrupper. Här kan man läsa följande:
"Under flaggen 'Agera mot SLs homofoba affischer' har för tillfället 1733 facebookmedlemmar anslutit sig för att stoppa SL:s affiscering." Det är såklart angående den där skumma heterokampanjen (som jag för övrigt trodde stenhårt var ett skämt eller typ en reklam av Henrik Schyffert eller så). Alltså det är ju om det här den stora debatten borde handla, om människor som är medlemmar i intressegrupper på sina internetcommunitys med namn som "Agera mot...". Hur kan inte folk reagera mer på det här? Det är ju ett skämt! Precis som all den bästa kritiken så grundar sig den här också i självhat. Jag är skidålig på att rycka upp mig och göra bra saker. Jag orkar väldigt sällan ens diskutera om viktiga saker, för jag tänker att jag vet ju redan att jag har rätt så då är det ingen idé att hålla på att diskutera med andra för det är ju inte som om jag kommer att ta till mig deras åsikter. Om de inte tycker som jag så är de ju uppenbarligen dumma i huvudet och kommer säkert inte heller att ändra sig. Och folk som tycker likadant som jag behöver jag ju inte slösa tid på att prata politik och åsikter med, vi vet ju båda att vi har rätt. Då kan vi prata om annat istället, typ skvaller.
MEN. När jag var liten var jag ute hela tiden och satte upp/rev ned affischer, demonstrerade, samlade in namnunderskrifter och utförde aktioner i smyg på ICA ("denna vara innehåller delar av ett torterat och mördat djur"). Jag skäms. Jag ska bli aktiv igen. Åtminstone så aktiv så att jag kan snacka skit om andra som inte är aktiva utan att behöva outa mig själv som en av dem. Sen ska jag också sluta dissa böcker jag inte läst. Jag ska fortsätta dissa dem, men jag ska läsa dem också.

fejan

alltså jag hatar facebook above and beyond, och framförallt hatar jag alla fjantiga causes, eller inte causesarna i sig utan det sjukt töntiga i att joina causes för att visa sitt ställningstagande (du tycker alltså att bröstcancer är en dålig grej, jaha, edgy, verkligen!) och typ göra skillnad PÅ INTERNET, man ba ta på dig en pin och håll käften . mest av allt hatar jag bevar oss från gatuvåldet, liksom VEM är det som ska bevara oss? vavava?! fader vår, du som är i himmelen, BEVARA OSS FRÅN GAUTVÅLDET, amen. plz.
nu blev det väldigt mycket caps och hat när jag egentligen skulle berätta nått som gjorde mig lite glad. min barndomsvän, som jag var rädd för att hon skulle blivit en dålig människa (läs moderat) när hon blev stor för att det skulle få mig att förlora hoppet om världens godhet och sånt, för hon var så bra när vi var små, hon har massa fjantiga causes men bland dom så har hon typ "byt regering 2010"! så himla fint, hon är alltså på sin höjd sosse och det kan jag verkligen leva med och sova gott om natten vetandes.

fredags brygga

snart ska jag åka och ha grupparbete. hatar det så himla mycket. jag vill verkligen inte, det går bara åt helvete, och hela veckan har jag tänkt att på fredag blir det bra för då är min klassbästis tillbaka, hon kommer styra upp, men så igår så meddelade hon att hennes plan skulle mellanlanda i tyskland i tusen timmar, så hon kommer inte. vi kommer inte göra någonting, dom andra är sämst. och jag engagerar mig inte, men jag borde, för det känns som allt står och faller med mig, det känns djävligt arrogant att tänka så, men det är ju så, huuur kan det vara så? det är ju ett grupparbete! bara för att jag suger behöver väl inte alla haka på? vad är grejen? inte som att jag suger bara för att dom suger. plus att jag är otrevlig och iskall. dom gillar nog inte mig. men det gööör inget. för vem är det dom ringer när dom inte fattar? jo, mig! så jag vinner ändå!

iallafall. det blir en bättre dag sen. post grupparbetet. då ska jag lämna bilder till dagis. emma kommer. vi ska äta svamppaj. och gå på fans. och sen är det friday bridge på debban. och då kommer jenny, och hon har lovat att hon ska ha på sig sina nya röda boots.
det ser jag framemot mest. dom röda bootsen.

don't you ever for a second get to thinking you're irreplaceable

min favoritkollega har slutat.
men no worries, för jag har en ny på gång!
han har ett svärd i örat OCH så ska vi bli kursare. fatta potentialen!

m47 och annnat muntert.

grupparbetet förvandlade mig till diktatorn med järnhand. men som vanligt gäller det inte att skaffa polare, utan att vinna. och mina fellow gruppkamrater kommer ju också vinna, för jag leder dem till seger. med ett järngrepp och utan pardon.

sen hängde jag med mamma och åt glass och var på sightseeing och klämde på garn. när vi var klara undrade hon om jag ville följa med upp till sös, och jag ba chill. men när vi gick i sjukhuskorridorerna fick jag flashbacks och så himla mycket panik och visste inte vad jag skulle göra av mig för jag allt kändes som m47. och så tänkte jag på sot, lilla fina sot som är starkast och som säkert i detta nu också gör sig jobbiga sjukhusassociatoner som ingen borde ha, oavsett hur stark.

reine du betydde inget för mig

Igår hade jag och Lucy candle light-dinner och i skenet av stearinljusen delade vi med oss av olika hemligheter. Jag fick bland annat höra mer om Lucys tonårstid på internet och hon fick lära sig om min nationalistiska tendenser. Sen gjorde jag listor som Lucy hotade med att publicera på internet. Jag har inget att dölja, så jag gör det själv istället.

Filmgenrer jag tycker om:
1. Efter katasrofen-filmer
2. Filmer som utspelar sig på internatskolor
3. Zombiefilmer
4. Musikaler
5. Patriotfilmer
Bubblare: Den stora Kuppen-filmer

Filmgenrer Lucy tycker om:
1. Klassiker i high school-tappning
2. Filmer med Steve Buscemi (han är en egen genre!)

TV-program som jag tycker intensivt illa om men som andra gillar och som jag därför vid flera tillfällen har tvingats titta på:
1. Vänner
2. Ally McBeal
3. Seinfeld
4. Tre kronor (det var ju den stora snackisen i mellanstadiet, man var tvungen att titta fast det sög))
5. The Office (jag kan liksom förstå att andra gillar det men det är ungefär en miljon gånger för skämmigt för mig)

TV-program Lucy tycker illa om:
Lucy: "Alltså Mary, jag gillar nog ALLA TV-serier"

På radion spelar dom den där Hey there Delilah som jag tyckte var rätt fin. Men sedan lyssnade jag på fler av deras låtar på MySpace och allt utom Delilah-låten lät som dålig 90talsskejtpunk. Helt värdelöst. Det känns lite som ett lur, nu måste jag ju skämmas för att jag gillar en låt med ett sugigt band.

livebloggen update

tyvärr var allt ståhej bara lite brand på restaurangen i centan. besvikelsen är stor. om man vill vara långsökt så kan man ju få det till att det var indirekt mordbrand rikitat mot kyrkan här brevid. jag gillar långsökt.

veckan har varit praktik. först tråkigt och ickeönskvärt, sen fint och bra och fab, jag har tex. träffat twinsens pappa nu, har fått höra att han skulle vara snygg men gah! så. snygg. och det var jag knappast ensam om att tycka, alla fröknarna åmnade sig och pratade hysteriskt dålig engelska om helt ointressanta saker och suckade ikapp. sen sa min handledare att det finns två sorters människor; pojkar och flickor och då började jag nästan gråta.

åkte tunnelbanan förförsta gången på en vecka i fredags, det kändes sjukt världsfrånvänt.

i helgen plockade jag 14 liter svamp.

och heroes är sjukt lame. asmånga astråkiga plottar. jag gillar bara clairebear just nu. och jag tycker fortfarande att mitt förslag om att han hade hamnat på ett lajv när samurajen visade sig vare en viting var en den bästa plotidén ever. fatta kul.

imorgon ska jag grupparbeta utan min klassbästis. att säga att jag inte är pepp är typ jordens underdrift.

liveblogg II

Okej, nu åkte polisbilen som spärrade vägen för infart, och avspärrningstejpen verkar vara borta. Skumt.