liveblogg II

Okej, nu åkte polisbilen som spärrade vägen för infart, och avspärrningstejpen verkar vara borta. Skumt.

liveblogg!

Det händer grejer! Lucy ringde alldeles nyss för att be mig kolla upp om det gick ersättningsbussar hit. Inga tåg stannar nämligen i Hallonbergen. Så jag kikade ut genom fönstret, och där var det poliser! Avspärrningstejp! Räddningstjänst! Dramatik! Jag är dödsnyfiken, tyvärr kan jag inte luta mig längre ut genom fönstret än så att jag ser precis förbi grillen. Men det verkar vara avspärrat för att gå in i centrum. Och DN är skitsega, deras senaste nyhet är fortfarande nått himla värderån på Götgatan för flera timmar sedan. E tyckte att jag ska gå ner ock kika, men någonstans har även jag en gräns. Jag väntar till Lucy kommer så får hon rapportera. STAY TUNED.

"what are you captain of? the innuendo-squad?"

Jag hade tänkt att jag skulle åka hem efter jobbet igår och bara hänga runt framför teven till kankse klockan 22 eller något annat vilt och sen slagga. Det skulle passat så bra, för då hade jag kunnat plugga hela dagen idag och sedan gått på inflyttningsfest ikväll. Ni vet, eftersom det är lördagen den 12 oktober idag. Nej Mary du är ju helt jävla dum i huvudet säger ni nu, den 12 oktober var ju IGÅR. Och det var ju inte en lördag, det var en fredag. Ju. Jävla hôvve. Ja jag lärde mig det igår när jag blev uppringd och påmind och sedan hästade jag runt hela stan i typ en timme efter jobbet, kom till festen vid kanske halv elva, inledde med att skruva ihop en IKEA-möbel (med hjälp dock. J var min wingman, och lyckades även övertala mig om värdet i att använda instruktionerna (vilket alla vet är för pussies) och alla skruvarna som följde med (antagligen inte helt nödvändigt)), drack fokuserat min medhavda sprit (i lokaflaska), rökte en cigarett och snubblade hem i sällskap med T framåt 1-tiden. Hemresan var nästan bäst, jag ägnade den första halvtimmen åt att förklara plotten i nya Doctor Who och Torchwood, och sedan dissade vi Heroes (och T pratade länge om hur det var logiskt möjligt att resa i tiden?) och T avslöjade också oanade kunskaper om Dark Angel.
Det hela resulterade i att jag har tonårssovit till kl 12, jag smakar askkopp i munnen och jag är fett sunkig. Dessutom har jag inte börjat plugga än, utan funderar på att ta en promenad, köpa chirre och kanske kanske sen skriva klart min laboration. Jag förlorar helt klart tävlingen livet.

shame on you

SKAMMEN har gjort en stort intåg tillbaka i mitt liv på sistone. Jag har inte skämts så mycket som jag brukar den senaste tiden, men nu är den tillbaka with a vengeance. Igår skämdes jag till exempel mycket när jag åkte rulltrappan upp från tunnelbanan på universitetet. Jag var sjukt trött och lyssnade på musik, och så hörde jag någon ropa mitt namn. Trodde jag. Så jag vände mig om och då var det en tjej som var på väg ned som vinkade jättestort med hela armen så jag vinkade jättestort med hela armen tillbaka medan jag funderade på vem människan var och sen såg jag att det var en tjej som åkte med rulltrappan upp parallellt med mig (vi var alltså nästan bredvid varandra) som OCKSÅ vinkade med hela armen och då kopplade jag att det nog inte var till mig tjej nr 1 hade vinkat. Sen fick den första tjejen dessutom syn på mig och jag vände mig om och försökte dö i rulltrappan (svårare än det borde vara) och sedan gick jag en omväg för att dodgea den andra tjejen som var den egentliga mottagaren av vinkningen och hoppades mycket på att hon inte skulle till biblioteket. Jag skäms över en massa andra saker också, men det här var nog mest påtagligt just nu.

Syster Karin

Idag hälsade jag på min syster på Sophiahemmet där hon ligger drogad över natten med ett opererat knä. Alltså, Sophiahemmet. Det är helt sjukt fint med stor gräsmatta och lyxiga lounger mellan vårdsalarna där man kan hänga om man inte är dödssjuk såklart. Och de har menyer på rummen! Och alla sjuksköterskorna har old school-outfits och heter Syster [Förnamn]. Dessutom vilar det en Bergmansk ande över allt ihop. Sophiahemmet får mig att vilja vara rik och kanske lite döende och tro på rasbiologi och kungahuset.

pretty, ugly.

jag gillar hur min helg har växlat mellan fin- och fulkultur.
i fredags: superbad, fulkultur
lördag, på dagen: waldermarsudde, finkultur
lördagkväll: maskerad med tonåringar innehållandes sanning eller konka, fulkultur
söndag: strauss och wagnerafton, finkultur.

jag skulle vilja göra ett diagram.

le cake.

you know how many foods are shaped like dicks? the best kinds.

i fredags såg jag supersugen. den var superrolig. sandra frågade om den var roligare än borat. jag ba "eh, JA".
nu är jag på jobbet. hon som heter som mary i förnamn och som vår förort fast med sten istället för bergen i efternamn har fått en låda med bakalava för att hon hjälpte en att kopirera. hallå, fatta orättvist. jag får aldrig nån baklava trots att jag för tusen saker utanför mina arbetsuppgifter för låntagarnas skull jämt. jaja. jag fick iallafall smaka på hennes baklavor. några var dickshaped.
igår, däremot, fick jag ett paket jäst eftersom jag var bästa gästen på festen. delat med sofia. jag tror mest det berodde på vår hemmagjorda plattanmarsipantårta som vi hade med oss. och kanske för att den matchade vår outfit. priset delades förövrigt ut av han som spelade sickan i lilla jönssonligan. jack sparow vann bästa outfit, man jag tyckte silvia var bäst, hon var också mest in character. iochförsig var kanske jack sparrow det också, men jag menar för de flesta som är fulla så är det väl inte så hysteriskt svårt att sluddra på dålig engelska och gå ostadigt.
jag träffade sandra igår också. vi såg popartutställningen. inte helt nöjda med den. allt med roy lichtenstein hade vi sett förrut, och allt annat var vi mycket tveksamma till att man hade definierat som pop. det mesta var också hysteriskt mycket åttiotal och därav, sjukt fult. men vi gillade robert rauschenberg. och de geers utställning. jag är ju en sucker för kungligheter. iallafall så känns det som att vår äktenskapskris är över, men en visti till wien skulle nog ändå göra susen.

teachers pet

jag är en sån teachers pet! min lärare har lärt sig mitt namn, håller med mig i allt jag säger och ber mig svara på frågor när ingen annan kan. på examinationen förra veckan satt hon och jag och min klassbästis och snacakade skit om biologism och gjorde oss lustiga över dåligt belagda åsikter.
jag lovar att resten av min klass hatar mig.
men, då känner jag att jag kan identifiera mig med renee i top model 8, och helt enkelt säga: i'm not here to make friends!

yeah yeah martin

Jag surfade på Märta Myrsteners blogg på DN, för att Lucy hade pratat om den och jag har inget att göra. Jo, det har jag, de andra ungdomarna är på popklubb och jag är hemma för att plugga. Nog sagt. Men i alla fall, först skrattade jag för mig själv åt DNs presentationer av sina bloggare:

"Kristoffer Poppius är redan känd profil från På stan. Här bloggar han om sitt liv i Stockholm: Kristoffer Poppius om Kristoffer Poppius."

Eller kanske:

"Niklas Wahllöf är nöjesredaktör på DN:s kulturredaktion. En slacker fångad i en streberkropp. Avskyr mycket men älskar med omsorg."

Det är som en blandning mellan en kontaktannonser och någon av alla presentationstexter jag har skrivit genom åren, för band jag inte kunnat något om. Man skulle kunna säga att det var där någonstans som Google blev min vän. Jag skäms för mycket i mitt liv, men det där hamnar fan på top-fem. Tänk mycket "klarast lysande stjärnan på den svenska [insert valfri musikgenre]himlen". Just det. Årets fetaste julkapp är platt, på den nivån.

I ALLA FALL. Jag gillar Märta Myrstener, jag tycker hon verkar sympatisk. Undra om hon träffar Bengt Ohlsson ofta, typ när de ska lämna in sina krönikor samtidigt och springer på varandra i hissen eller så. Fast de lär ju maila. I ALLA FALL. Jag läste och så och jag läser rätt snabbt så jag scrollade nedåt snabbt (det är det värsta när man ska läsa folks bloggar till exempel, att man liksom måste läsa baklänges om allt. Orka scrolla ned till längst ned på sidan det första man gör). Och där så var det en länk till Fråga Martin om stockholmiana! Det är min bästa grej i DN, och den största anledningen till att jag sörjer den som morgontidning (min största anledning till att sörja svenskan är nian). Någon har frågat varifrån namnet Selmedalsvägen i Hägersten kommer ifrån. Hur kommer man på att man undrar varifrån Selmedalsvägen i Hägersten kommer ifrån? Eller, varför undrar inte fler varifrån Selmedalsvägen i Hägersten kommer ifrån? Det är ju jättespännande! Den här sortens vetande är kunskap som jag känner stor tillfredsställelse över att ha. Jag känner mig liksom lite bättre än alla andra när jag kan berätta att Göran Perssons väg inte alls är uppkallad efter han statsministern, utan efter Erik XIV:s rådgivare. Vägen fick sitt namn 1970 "...då Göran Persson ännu var helt okänd". Åh Martin, du fyller mitt hjärta med glädje! Det här gjorde Göran Persson (han som inte var rådgivare till Erik XIV) 1970: typ lumpen och pluggade på Högskolan i Örebro (där han sedemera blev hedersdokter, fast han pluggade inte ens klart - fusk!).

Mer om Selmedalsvägen kan man läsa här. Det är enligt Martin "...en ganska egendomlig historia som aldrig har blivit klarlagd.". Vad sa jag? Spännande!
Mer om Göran Persson som var statsminister kan man läsa här. Inte lika spännande. Jag tror att Göran Persson har skrivit sin wikipediaartikel själv.
Mer om Göran Persson som var rådgivare och som egentligen hette Jöran Persson kan man läsa här. Jöran har nog inte skrivit sin wikipediaartikel själv. Han föddes typ 1530. Men ordet "ingalunda" förekommer i artikeln.

Ja vad kan man säga. Martin Stugart, han verkar vara en skön kille.

LOL

http://www.sub.su.se

notera gärna den vita auran omkring mig, som är resterna från snön som fanns där innan jag klipptes in i bland höstlöven.

säng säng säng sova sova sova säng säng säng

igår fick jag en ny säng. när man ska få en säng måste man göra saker som mina föräldrar inte är så bra på att göra under trevliga former. tex. parkera på och sen backa ut från ikeaparkeringen, samt samarbeta när man ska förflytta den gamla sängen på en kundvagn till soprummet i garaget.
jag lättade upp båda dessa situationer genom att sjunga.
som en annan femåring.
moraträsk i bilen(det var en gång en snickare som hörde till dom kvickare, han snickrade sig rik för han snickra utan spik.) och då fick jag pappa att sjunga med och sen luftens hjältar i garaget, eftersom kunvagn + sängbotten ser ut som ett flygplan (uh uh uh uh uh uh uh uh, åh i yeah flygplan! åh i åh flygplan! upp i luften över stan, i våra flygplan, här kommer vi...). då skrattade mamma.
jag fick min säng, och i natt sov jag som ett litet barn.

announcement

det är slut mellan mig och lars winnerbäck.
det var allt.
tack.

dålig = för bra

idag har jag inte pluggat. först kände jag mig rätt dålig, men sen kom jag fram till att det egentligen handlar om att jag är för bra. nu tycker du kanske att jag är dryg, men alltså då vet du inget om lärarhögskolan. påriktigt så vill dom att jag ska besvara frågan "vad har du fått syn på vad gäller dina egna föreställningar om genus?" ha! som om lhs har lärt MIG någoting NYTT om GENUS! ska jag läramig nått nytt om genus utifrån böcker som använder ordet "könsroller" som om yvonne hirdman never happend?! skulle inte tro det va lilla-hbt=homosexuelltbeteende-skolan!

fyra dars sommarsemester 1969

Alltså förresten, det här är mitt nya liv:
Komplett med tillhörande kvarn:
Fast mamma fanns ju med i mitt liv förut också. Men i alla fall, jag spår mycket gräsklippning, päronplockning, snickerier och grejer som ska fixas och schyssta fester. Det kommer bli guld.

what's the buzz

Jag var i skogen i helgen och utvärderade sommarens arbete. Det var trevligt, jag fick sälle på tåget dit vilket var en klar höjdpunkt. Sen var det ovanligt obittert och god stämning, och vi lyxade med hotellkäk och champagne och tårta och grejer. Lätt värt. Nu raderade jag ett långt stycke som behandlade mina känslor inför hela kalaset. Det var rätt drygt och tråkigt (det jag skrev alltså) men kontentan var att jag känner mig klar, inga hårda känslor, jag känner att jag tog ett bra beslut när jag sa nej till jobb och jag ska nu satsa på plugg, wikipedia och projekt:surdegsbröd. Mer om det senare i framtiden när projektet har dragit igång. I stora drag går det ut på att jag ska baka surdegsbröd. Känn på den.

När jag kom hem i lördags natt efter att ha hängt i skogen och druckit champagne och finöl så fyllelyssnade jag på musik. Det var mycket prat om bra artister och myspace och att upptäcka band vid rätt tillfälle i deras framgångskurva, så jag tror att jag drabbades av Inspiration eller så, jag har rätt dimmiga minnen av alltihop. På morgonen såg jag att jag hade gett upp och lagt ifrån mig ipoden mitt i soundtracket till Jesus Christ Superstar. Heja inspirationen.

den fattige har ingen sked

jag äter mannangrynsgröt med mycket kanel och kardemumma. jag ansträngde mig verkligen för att det skulle bli fluffigt, så tyvärr är det inte så mycket klumpar som jag hade velat, det var det alltid i dagisgröten. nej, nu var det en klump! den smakade EXAKT som på dagis. jag färdades tjugo år tillbaka i tiden i en smaksekund. ljuvligt.

idag har jag köpt mitt första ekologiska plagg och känt mig som ett offer för eko-trenden. det känns exakt som när jag och sofia som nyblivna alternativa väldigt järna ville ha randiga tröjor, men såklart inte kunde eftersom det var sjukt trendigt. (om man är alternativ så är det såklart döden att vara trendig). och det blir så klart jobbigt när det är en trend man gillar. det är ju snyggt med randig. eko-trenden är ju bra. men jag känner mig ändå som en tönt som har GÅTT PÅ trenden. som att jag inte tänkt själv. fastän det inte ens var så att jag ba "nu ska jag eko-shoppa minsann" utan snarare "ahaja, den här var eko och alltså minst en hunka dyrare än vad en icke-eko hade varit, skit också jag vill ju ha den".
för att balansera det hela så köpte jag en randig tröja, för det är inte så trendigt just nu, vad jag vet.

annars har jag praktik och prestationsångest och blåmärken på axeln. men det kommer ju att gå över.

nu fick jag en till klump.

ansiktsburk

Den här dagen plus igår verkade bli de kanske minst produktiva dagarna på länge. Jag tror jag har räddat situationen med att diska och göra en överraskning till Lucy, men fortfarande hamnar jag på top fem för de senaste månaderna. Ganska skönt, förutom att jag blir trött av att inte göra något. Jag funderar på att ta mig samman för att gå till PrisExtra och köpa äpplen. Jag kan inte tala nog varmt om äpplena på PrisExtra - billiga och goda och bara fem minuters promenad bort.
Men egentligen skulle jag skriva om att jag har deactivateat mig på Facebook alldeles nyss. Ja alltså, inte att jag deactivateade mig - det var ganska odramatiskt - utan att det inte GICK att ta bort sig helt utan man kunde bara avaktivera och sen om man loggar in så får man vara med igen. Värsta luret, då är det ju som att bara låta bli att logga in alls. Jag är djupt besviken. Och det bekräftar mina misstankar om att människorna bakom Facebook planerar någon slags välrdsomspännande maktkupp och tänker använda folks uppgifter/foton/personlighetstest/whatnot för att kontrollera våra hjärnor och få oss att inte reagera när aliensen (som de sammarbetar med) tar över världen. Just det, precis som the archangel network i Doctor Who! Man fick välja mellan olika anledningar till varför man avaktiverade sig också, jag valde "I don't find Facebook useful" och då sa de att jag skulle finna det mer useful om jag använde funktionen som gjorde att jag kunde få med alla jag känner till Facebook. ELLER HUR, FACEBOOKMÄNNISKORNA, SOM OM JAG GÅR PÅ DEN LÄTTA. Tyvärr fanns inte alternativet "Facebook makes me nervous", då hade jag valt det (fast alternativet "I don't feel safe on Facebook" fanns faktiskt).
Ett annat, mindre konspirationsteoretiskt problem som jag har med ansiktsboken (och alla internetcommunitys för den delen) är att jag tycker att det är jobbigt att ta initiativ och be folk om att bli min kompis. Jag skulle ju aldrig våga säga nej om någon bad mig att bli deras vän, då kan man ju bara tänka sig hur många människor som guilttrippats till att gå med på "we met through a friend and hit it off". Så egentligen sitter det en massa folk vid sina datorer och har ångest för att jag har påtvingat dem min vänskap och vet inte hur de ska hantera saken och nästa gång vi möts så måste man ta ställning till om man ska bete sig som man brukar eller om man ska agera utifrån sin nya vänskapsrelation från internet.

förritiden nuförtiden

igår var jag och sofia på 90s. när det var värsta snusksvepet, med im horny hory horyn och would you, ehm? så sa jag nästa låt blir sin with sebastian. and right i was. när dom sen spelade alice dj sa jag blümchen, och efter green day tippade vi offspring, nivana och blur. dj:n lydde.
och med detta vill jag inte flasha mina gissningsskillz, utan snarare påpeka en viss förutsägbarhet.

det var lite baba en stund också, innehållandes den person jag starkast förknippar med baba och common people och broder daniel.
annars tänkte jag mest på en kille jag träffade för länge sen, han var märklig på många sätt, tilltalade mig som m’lady (utan att vara någon som helst gothare) och ville att jag skulle tyda hans drömmar. men framförallt så hävdade han var och varannan minut att han favvomusik var ”90tal” och jag försökte förklara för honom att det kanske var lite konstigt att omfamna ett helt, och ytterst splittrat, decenniums musikproduktion. det var 2004, och alltså alldeles förtidigt för att bli nostalgisk över årtiondet innan, jag tycka att det fortfarande är det, mentalt sett känner jag att det var 98 för sisådär fem år sen. men hejvadjaggillar 90s, fast jag är alltid lite rädd för att han ska dyka upp där och titulera mig som om det var medeltid.

mellan vakna och somna.

i helgen drömde jag två nätter i rad att det var jul och min mamma inte ville vara med mig.

en annan grej som hände (fast då i vaket tillstånd) var att jag skrev och överlämnade ett brev som jag vändit och vridit och tänkt mata papperskorgen med i en vecka. sen var jag nervvrak, men det mottogs iallafall som "kanske det viktigaste brev jag någonsin läst". men jag eftersom jag forfarande väntar på ett ordentligt svar och är en dramaqueen av rang så fortsätter jag vara ett nervvrak varje gång jag vänder på kuverten på det som hemma hos oss är hallmattan. stay tuned.