yeah yeah martin

Jag surfade på Märta Myrsteners blogg på DN, för att Lucy hade pratat om den och jag har inget att göra. Jo, det har jag, de andra ungdomarna är på popklubb och jag är hemma för att plugga. Nog sagt. Men i alla fall, först skrattade jag för mig själv åt DNs presentationer av sina bloggare:

"Kristoffer Poppius är redan känd profil från På stan. Här bloggar han om sitt liv i Stockholm: Kristoffer Poppius om Kristoffer Poppius."

Eller kanske:

"Niklas Wahllöf är nöjesredaktör på DN:s kulturredaktion. En slacker fångad i en streberkropp. Avskyr mycket men älskar med omsorg."

Det är som en blandning mellan en kontaktannonser och någon av alla presentationstexter jag har skrivit genom åren, för band jag inte kunnat något om. Man skulle kunna säga att det var där någonstans som Google blev min vän. Jag skäms för mycket i mitt liv, men det där hamnar fan på top-fem. Tänk mycket "klarast lysande stjärnan på den svenska [insert valfri musikgenre]himlen". Just det. Årets fetaste julkapp är platt, på den nivån.

I ALLA FALL. Jag gillar Märta Myrstener, jag tycker hon verkar sympatisk. Undra om hon träffar Bengt Ohlsson ofta, typ när de ska lämna in sina krönikor samtidigt och springer på varandra i hissen eller så. Fast de lär ju maila. I ALLA FALL. Jag läste och så och jag läser rätt snabbt så jag scrollade nedåt snabbt (det är det värsta när man ska läsa folks bloggar till exempel, att man liksom måste läsa baklänges om allt. Orka scrolla ned till längst ned på sidan det första man gör). Och där så var det en länk till Fråga Martin om stockholmiana! Det är min bästa grej i DN, och den största anledningen till att jag sörjer den som morgontidning (min största anledning till att sörja svenskan är nian). Någon har frågat varifrån namnet Selmedalsvägen i Hägersten kommer ifrån. Hur kommer man på att man undrar varifrån Selmedalsvägen i Hägersten kommer ifrån? Eller, varför undrar inte fler varifrån Selmedalsvägen i Hägersten kommer ifrån? Det är ju jättespännande! Den här sortens vetande är kunskap som jag känner stor tillfredsställelse över att ha. Jag känner mig liksom lite bättre än alla andra när jag kan berätta att Göran Perssons väg inte alls är uppkallad efter han statsministern, utan efter Erik XIV:s rådgivare. Vägen fick sitt namn 1970 "...då Göran Persson ännu var helt okänd". Åh Martin, du fyller mitt hjärta med glädje! Det här gjorde Göran Persson (han som inte var rådgivare till Erik XIV) 1970: typ lumpen och pluggade på Högskolan i Örebro (där han sedemera blev hedersdokter, fast han pluggade inte ens klart - fusk!).

Mer om Selmedalsvägen kan man läsa här. Det är enligt Martin "...en ganska egendomlig historia som aldrig har blivit klarlagd.". Vad sa jag? Spännande!
Mer om Göran Persson som var statsminister kan man läsa här. Inte lika spännande. Jag tror att Göran Persson har skrivit sin wikipediaartikel själv.
Mer om Göran Persson som var rådgivare och som egentligen hette Jöran Persson kan man läsa här. Jöran har nog inte skrivit sin wikipediaartikel själv. Han föddes typ 1530. Men ordet "ingalunda" förekommer i artikeln.

Ja vad kan man säga. Martin Stugart, han verkar vara en skön kille.

LOL

http://www.sub.su.se

notera gärna den vita auran omkring mig, som är resterna från snön som fanns där innan jag klipptes in i bland höstlöven.

säng säng säng sova sova sova säng säng säng

igår fick jag en ny säng. när man ska få en säng måste man göra saker som mina föräldrar inte är så bra på att göra under trevliga former. tex. parkera på och sen backa ut från ikeaparkeringen, samt samarbeta när man ska förflytta den gamla sängen på en kundvagn till soprummet i garaget.
jag lättade upp båda dessa situationer genom att sjunga.
som en annan femåring.
moraträsk i bilen(det var en gång en snickare som hörde till dom kvickare, han snickrade sig rik för han snickra utan spik.) och då fick jag pappa att sjunga med och sen luftens hjältar i garaget, eftersom kunvagn + sängbotten ser ut som ett flygplan (uh uh uh uh uh uh uh uh, åh i yeah flygplan! åh i åh flygplan! upp i luften över stan, i våra flygplan, här kommer vi...). då skrattade mamma.
jag fick min säng, och i natt sov jag som ett litet barn.

announcement

det är slut mellan mig och lars winnerbäck.
det var allt.
tack.

dålig = för bra

idag har jag inte pluggat. först kände jag mig rätt dålig, men sen kom jag fram till att det egentligen handlar om att jag är för bra. nu tycker du kanske att jag är dryg, men alltså då vet du inget om lärarhögskolan. påriktigt så vill dom att jag ska besvara frågan "vad har du fått syn på vad gäller dina egna föreställningar om genus?" ha! som om lhs har lärt MIG någoting NYTT om GENUS! ska jag läramig nått nytt om genus utifrån böcker som använder ordet "könsroller" som om yvonne hirdman never happend?! skulle inte tro det va lilla-hbt=homosexuelltbeteende-skolan!

fyra dars sommarsemester 1969

Alltså förresten, det här är mitt nya liv:
Komplett med tillhörande kvarn:
Fast mamma fanns ju med i mitt liv förut också. Men i alla fall, jag spår mycket gräsklippning, päronplockning, snickerier och grejer som ska fixas och schyssta fester. Det kommer bli guld.

what's the buzz

Jag var i skogen i helgen och utvärderade sommarens arbete. Det var trevligt, jag fick sälle på tåget dit vilket var en klar höjdpunkt. Sen var det ovanligt obittert och god stämning, och vi lyxade med hotellkäk och champagne och tårta och grejer. Lätt värt. Nu raderade jag ett långt stycke som behandlade mina känslor inför hela kalaset. Det var rätt drygt och tråkigt (det jag skrev alltså) men kontentan var att jag känner mig klar, inga hårda känslor, jag känner att jag tog ett bra beslut när jag sa nej till jobb och jag ska nu satsa på plugg, wikipedia och projekt:surdegsbröd. Mer om det senare i framtiden när projektet har dragit igång. I stora drag går det ut på att jag ska baka surdegsbröd. Känn på den.

När jag kom hem i lördags natt efter att ha hängt i skogen och druckit champagne och finöl så fyllelyssnade jag på musik. Det var mycket prat om bra artister och myspace och att upptäcka band vid rätt tillfälle i deras framgångskurva, så jag tror att jag drabbades av Inspiration eller så, jag har rätt dimmiga minnen av alltihop. På morgonen såg jag att jag hade gett upp och lagt ifrån mig ipoden mitt i soundtracket till Jesus Christ Superstar. Heja inspirationen.

den fattige har ingen sked

jag äter mannangrynsgröt med mycket kanel och kardemumma. jag ansträngde mig verkligen för att det skulle bli fluffigt, så tyvärr är det inte så mycket klumpar som jag hade velat, det var det alltid i dagisgröten. nej, nu var det en klump! den smakade EXAKT som på dagis. jag färdades tjugo år tillbaka i tiden i en smaksekund. ljuvligt.

idag har jag köpt mitt första ekologiska plagg och känt mig som ett offer för eko-trenden. det känns exakt som när jag och sofia som nyblivna alternativa väldigt järna ville ha randiga tröjor, men såklart inte kunde eftersom det var sjukt trendigt. (om man är alternativ så är det såklart döden att vara trendig). och det blir så klart jobbigt när det är en trend man gillar. det är ju snyggt med randig. eko-trenden är ju bra. men jag känner mig ändå som en tönt som har GÅTT PÅ trenden. som att jag inte tänkt själv. fastän det inte ens var så att jag ba "nu ska jag eko-shoppa minsann" utan snarare "ahaja, den här var eko och alltså minst en hunka dyrare än vad en icke-eko hade varit, skit också jag vill ju ha den".
för att balansera det hela så köpte jag en randig tröja, för det är inte så trendigt just nu, vad jag vet.

annars har jag praktik och prestationsångest och blåmärken på axeln. men det kommer ju att gå över.

nu fick jag en till klump.

ansiktsburk

Den här dagen plus igår verkade bli de kanske minst produktiva dagarna på länge. Jag tror jag har räddat situationen med att diska och göra en överraskning till Lucy, men fortfarande hamnar jag på top fem för de senaste månaderna. Ganska skönt, förutom att jag blir trött av att inte göra något. Jag funderar på att ta mig samman för att gå till PrisExtra och köpa äpplen. Jag kan inte tala nog varmt om äpplena på PrisExtra - billiga och goda och bara fem minuters promenad bort.
Men egentligen skulle jag skriva om att jag har deactivateat mig på Facebook alldeles nyss. Ja alltså, inte att jag deactivateade mig - det var ganska odramatiskt - utan att det inte GICK att ta bort sig helt utan man kunde bara avaktivera och sen om man loggar in så får man vara med igen. Värsta luret, då är det ju som att bara låta bli att logga in alls. Jag är djupt besviken. Och det bekräftar mina misstankar om att människorna bakom Facebook planerar någon slags välrdsomspännande maktkupp och tänker använda folks uppgifter/foton/personlighetstest/whatnot för att kontrollera våra hjärnor och få oss att inte reagera när aliensen (som de sammarbetar med) tar över världen. Just det, precis som the archangel network i Doctor Who! Man fick välja mellan olika anledningar till varför man avaktiverade sig också, jag valde "I don't find Facebook useful" och då sa de att jag skulle finna det mer useful om jag använde funktionen som gjorde att jag kunde få med alla jag känner till Facebook. ELLER HUR, FACEBOOKMÄNNISKORNA, SOM OM JAG GÅR PÅ DEN LÄTTA. Tyvärr fanns inte alternativet "Facebook makes me nervous", då hade jag valt det (fast alternativet "I don't feel safe on Facebook" fanns faktiskt).
Ett annat, mindre konspirationsteoretiskt problem som jag har med ansiktsboken (och alla internetcommunitys för den delen) är att jag tycker att det är jobbigt att ta initiativ och be folk om att bli min kompis. Jag skulle ju aldrig våga säga nej om någon bad mig att bli deras vän, då kan man ju bara tänka sig hur många människor som guilttrippats till att gå med på "we met through a friend and hit it off". Så egentligen sitter det en massa folk vid sina datorer och har ångest för att jag har påtvingat dem min vänskap och vet inte hur de ska hantera saken och nästa gång vi möts så måste man ta ställning till om man ska bete sig som man brukar eller om man ska agera utifrån sin nya vänskapsrelation från internet.

förritiden nuförtiden

igår var jag och sofia på 90s. när det var värsta snusksvepet, med im horny hory horyn och would you, ehm? så sa jag nästa låt blir sin with sebastian. and right i was. när dom sen spelade alice dj sa jag blümchen, och efter green day tippade vi offspring, nivana och blur. dj:n lydde.
och med detta vill jag inte flasha mina gissningsskillz, utan snarare påpeka en viss förutsägbarhet.

det var lite baba en stund också, innehållandes den person jag starkast förknippar med baba och common people och broder daniel.
annars tänkte jag mest på en kille jag träffade för länge sen, han var märklig på många sätt, tilltalade mig som m’lady (utan att vara någon som helst gothare) och ville att jag skulle tyda hans drömmar. men framförallt så hävdade han var och varannan minut att han favvomusik var ”90tal” och jag försökte förklara för honom att det kanske var lite konstigt att omfamna ett helt, och ytterst splittrat, decenniums musikproduktion. det var 2004, och alltså alldeles förtidigt för att bli nostalgisk över årtiondet innan, jag tycka att det fortfarande är det, mentalt sett känner jag att det var 98 för sisådär fem år sen. men hejvadjaggillar 90s, fast jag är alltid lite rädd för att han ska dyka upp där och titulera mig som om det var medeltid.

mellan vakna och somna.

i helgen drömde jag två nätter i rad att det var jul och min mamma inte ville vara med mig.

en annan grej som hände (fast då i vaket tillstånd) var att jag skrev och överlämnade ett brev som jag vändit och vridit och tänkt mata papperskorgen med i en vecka. sen var jag nervvrak, men det mottogs iallafall som "kanske det viktigaste brev jag någonsin läst". men jag eftersom jag forfarande väntar på ett ordentligt svar och är en dramaqueen av rang så fortsätter jag vara ett nervvrak varje gång jag vänder på kuverten på det som hemma hos oss är hallmattan. stay tuned.

nätverk och magvärk (ha!)

Sjunde himlen är från och med igår TRÅDLÖST! Yeah baby! Förändringens vindar blåser i Hallonbergen. Luke har också installerats i sitt nya hem. Han har nu avancerat ut från mitten på akvariet och undersöker möjligheterna bakom växten i ena hörnet. Lucy berättade skräckhistorier om fiskar som bara kunde simma i cirklar, men Luke verkar ha överlevt sin tidigare trångboddhet.

Jag vaknade i natt och i morse med dödssmärtor i magen. Efter ångestladdad sjukskrivning och andra jobbiga telefonsamtal fick jag träffa en doktor, och nu ska jag på gastroskopi. En rolig och spännande start på hösten.

det krökta rummet

När man kommer till blogger.com's förstasida så kan man läsa frågan "Vad är en blogg"? Jag blev existensiell och började fundera över varifrån min generations behov av att publicera sitt liv på internet kommer ifrån och mindes mina egna tidiga Anne Frank-komplex som gick ut på att jag med jämna mellanrum i mina tidiga tonår köpte nya, fräscha skrivböcker som jag fyllde med sjukt pretentiösa pseudointelektuella funderingar i någon slags megalomanisk tro om att jag var tvungen att bevara min tankar för eftervärlden eftersom jag var en sån speciell person. Jag brukade orka typ fyra sidor innan jag tappade intresset, och sen köpte jag en ny dagbok några månader senare och började om igen. Jag var nog världens värsta barn. Jag hade också en period då jag kände mig manad att läsa Klassiker (med stor K) eftersom jag var säker på att det inte fanns någon annan i min ålder som var tilräckligt intelligent för att ta på sig uppgiften att bevara det litterära världsarvet för eftervärlden (författare som jag hade någon slags dimmig bild av hade skrivit Klassiker: Charles Dickens, Dostojevskij, John Steinbeck och Selma Lagerlöf - jag tror att det var mupparnas julsaga som påverkade valet av den förstnämnda, och resten var de vars böcker i hemmabiblioteket såg äldst ut).
I alla fall, sen när man kollar längre ned på bloggers förstasisda så finner man svaret:

En blogg är en lättanvänd webbsida där du snabbt kan dela med dig av dina tankar, kommunicera med andra och mycket mer. Allt helt KOSTNADSFRITT

Jag har ännu mer hemlängtan nu. Idag inledde jag med att töma ett helt släp fullt med sopor själv på soptippen. Statoils största hyrsläp! Jag skulle sortera mörkt glas och ljust glas i glasigloon och när jag var på den hundrade Kilkennyn så exploderade den på mig och jag fick öl över hela armarna. Sen gick jag igenom fakturor i tre timmar, handlade, åt äcklig mat så jag mådde illa, pratade i telefon med Lucy och Ruthie och berättade vilka som dog i Harry Potter och kände mig ensam och övergiven och dum i huvudet eftersom jag inte förstod plotten i Morden i Midsomer. Sen hade jag ställt in mig på helkväll med Fame men då kom min bror hem med någon slags vän i släptåg och skulle titta på någon film med Jack Black och det kändes som om pinsamthetsfaktorn skulle vara för hög för mig så jag var tvungen att dra mig tillbaka till mammas och pappas sovrum. Och här är jag nu. Nu började jag dessutom skämmas över hur jag var som barn, så nu vet jag inte riktigt var jag ska ta vägen. Kanske ska jag skriva ett uppriktigt och ursäktande brev till min lågstadeifröken Eva-Lena och be att hon förlåter mig för allt:

Kära Eva-Lena
Förlåt för att jag låtsades känna till relativitetsteorin och för att jag alltid var elak mot Björn när vi lekte multiplikationstabell-leken. Jag är en annan människa nu.
Vänliga hälsningar,
Mary

svenska sommar

Jag är fortfarande i skogen, och jag har en massa hemlängtan, men i lördags hade jag värsta fina dagen som påminde mig om varför det är trevligt att vara här ibland och att jag ju gör det här jobbet för att det är en massa bra människor med. Jag och J och E1 hängde med E2 i hennes sommarstuga och jag läste i min nya Harry Potter-bok som jag med exemplarisk framförhållning beställde för flera veckor sedan. Vi fick potatis som var nyplockad och massa annan god mat, och sen åkte vi till en lite större stad och blev inhustlade av E3 på Parksommar och tittade på Säkert!. Det var grymt, och vi avslutade med sushi och cigaretter och sen åkte vi hem och jag läste ut boken till tidigt på morgonen. Sen när jag snubblade runt kvarteret med hunden i släptåg nästa dag, iförd gårdagens outfit och frisyr så funderade jag på vad som var mest pinsamt - om mina grannar trodde att jag kom direkt från en vild lördagkväll ute och inte brytt mig om att duscha och borsta tänderna eller om de visste att jag legat vaken till halv sex på morgonen och läst Harry Potter. Tur att den enda grannen som är hemma är den dementa, annars hade det blivit skandal i grannskapet minsann.

många bäckar små.

förra veckan var bestod av en flod av snor och en flod av, eh ja, vatten. kranvatten.
mellan snorfloden och kranvattenfloden fanns en hel del arbete som tappert utfördes, med byggfläktar i öronen och monotona rörelser, men ändock med ett leende på läpparna. leendet mycket tack vare jennica, hon ville ha daliga rapporter av mitt snorflöde och förmanade mig så att jag inte skulle bli sjukare. vi pratade väldigt mycket om huruvida vi var fördomsfulla eller inte, om när armarna inte räcker till (för att man inte har några), tyskar, bokomslag och konspirerade om vem som låg bakom vattensabotaget. vi ut vecklade också varsitt läte så vi kunde hålla ordning på varandra, hon pinglade som en liten fjällko med sitt nyckelband om halsen och jag hördes på lång väg tackvare min sexiga tbc-hosta.

nu bär det av till arvika där jag ska åstadkomma pyssel med två tomma händer och bestämma över min lillebror, vilket jag ju har övat på de senaste 18 åren så det kommer nog gå som en dans, bara det inte uppstår nya floder.

tvärt

alltid när någon tycker någonting väldigt mycket, som jag egentligen inte tycker nånting om, så ska jag alltid tycka tvärt emot.
ganska märklig beteende när man är så konflikträdd som jag.

pergamentrullar och kloroform

imorse vakna jag av att jag sträckte vaden. eh, normalt? det gör fortfarande asont när jag spänner benet.
fem minuter senare var klockan 10 i sju och min väckarklocka ringde, för jag skulle tvätta. klockan sju. på sommarlovet. hårt alltså.
men sen vid nio var jag lite gladare för då kollade jag på sommarlovsmorgon och då var det tintin! (eller täntän, som pappa brukar säga med överdriven fransk brytning, samtidigt som han skrattar åt sin egen fyndighet.) iallafall, så bra! det var rackham den rödes skatt (haha, jag har alltid trott att han hette rackarn!), mycket bra avsnitt med mycket bra tjyvnamn. annars gillar jag mest rastapopoulos, för att inte tala om hans täcknamn markis di gorgonzola!
i det här avsnittet sa dom pergamnetrullar typ tusen gånger. typiskt ord som jag lärde mig från tintin. annat typiskt tintinord: kloroform.

anfäkta och anamma, era landkrabbor!

Doktor vem?

Min största sorg i världen just nu är nog att jag inte har någon vän som tittar på Doctor Who. Kom igen! Ni behöver inte ens gå tillbaka till sextiotalet, börja med nya serierna! Det är värt det! Det är bra teve! Ruthie, det är osynlige Claude! Och Billie Piper! Och det är Bra Teve folket, och jag behöver någon att DELA det här med för det händer så mycket spännande så jag kanske dör!

ynamn med ie

igår var jag och klara på debutbar. en del var bra, en del var dåligt, en del var snygga och en del var ronnie.
ronnie valde att läsa upp ett stycke ur sin roman som gick ut på att man skule fatta hur indie/alternativ/icke svennebananig huvudkaraktärenvar. detta tog sig i uttryck på så sätt att huvudkaraktären tänkte föraktfulla saker om sina fellow barndomsvänner när han var på klubb i falköping. så är tänkte han tex (fritt ihågkommet och väldigt lösryckt) "de där skulle väl stava morrissey med ett s om de ens visst vem han var..." LOL. man känner indiekilleföraktet flöda. sen hände en jättekosntig grej. ronnie läste ordagrant följande: "i en värld av idioter står han först i kön." okej, eh vaa? här citeras alltså socker av kent från vapen och ammunition. och då undrar man ju genast, hur tänkte du nu? skulle du alltså förstärka indieimagen med att droppa lite svensk indie, och valde då kents mest svennebananinga skiva ever? är du dum eller? eller vet du inte att du rakt av citerar jocke berg? är du dum eller?
sen hände det som satte spiken i kistan och lock för mina öron för alltid. under intervjudelen med babelkillen så väljer ronnie att citera, wait for it, bengt ohlson. BENGT! såklart. jag ville dö av skratt och skrika manlig hegemoni och sen gråta en skvätt.

fyfan vad vi är bra

Nu har jag nästan flyttat temporärt till skogen. Jag åkte hit idag, ska tillbaka till Stockholm snabbt i morgon kväll, och åker igen på lördag. Förhoppningsvis orkar jag med någon slags utgång på i morgon kväll, men eftersom jag känner mig så hoppas jag inte på för mycket. Just nu är det sent, men jag har druckit en massa kaffe så jag måste varva ned på något sätt innan jag kan slagga.

Det känns skumt att vara här, och veta att jag ska vara här nästan hela resten av sommaren. Jag var på Frankies studentmottagning tidigare, och sedan hos Keishas lillebror och grattade och hade mig. Alla var ungdomliga och fulla, utom jag som var nykter och körde bil och hade pensionärskrämpor och fotriktiga skor. Och alla ungdomarna och de vuxna hängde tillsammans sådär härligt som man gör. Fast jag har liksom aldrig haft ett sådant förhållande till vuxna i min närhet (eller alltså, jag är ju sjukt väluppfostrad och bra på att prata med vuxna, men inte sådär dunkiryggenknäckaenbira). Det finns en massa gäng här som bygger på var man bor och vad man håller på med och hur kulturell man är och så, och när jag var liten var jag alltid bitter för att min familj inte hade det så (i alla fall inte med några som bodde i samma landskap). Nu blir jag istället stressad och tror att någons mamma kommer att hoppa fram och skrika BUSTED om jag snusar eller tar en öl. Sen åkte jag och Keisha och Johnny in till stan och jag och Johnny hängde på hans balkong och drack folköl och bondade och pratade om hur svårt allt är och hur ovärt det var att ta studenten. Det är min största besvikelse när det kommer till min bekantskapskrets, att alla har för positiva upplevelser av studentfirandet. Av gymnasiet över lag förresten. Svikare! Man var tvungen att umgås i grupp hela tiden och så hetsades det en massa över grejer som man skulle göra för att det var tradition. Och allt var lite pinsamt hela tiden också, det är ju till exempel jätteskämmigt att skrika inför folk. Fast när man pratar om gymnasiet så kan alla hålla med om att det suger och att betygssystemet och läroplanerna är åt helvete eller vad det nu kan vara som man är missnöjd med men så kommer man till studenten och alla bara "jaaa, men det var ju typ det roligaste i mitt liv". Snacka dålig stil.