senaste skamklippet. så pirrigt! så kär i yousef nu. blir också galen på mina kollegor som kollar på skam men ej har kollat denna vecka.

annandag påsk.

När någon säger ”påsk”, tänker jag: godis. ledigt. jesu lidande.

Jag firar påsken för att: alla andra gör det.

Det bästa påskgodiset är: alltså, håller mandelägg väldig högt men har typ i år tröttnat lite. gillar mjölkchoklad i påskform. lindtkaniner!

Mitt påskpynt ska vara: maximalt!

Det sämsta med påsken är: att det trots att det inte finns så tydliga regler och rutiner och skulle kunna var typ ett vänskapsevent så har folk nån sorts släkt-plikt som lika gärna kan va skärtorsdag/långfredag/påskafton/påskdag/annandag så det är sjukt svårt att synka sig.

Det bästa med påsken är: att den inte har så tydliga regler och traditioner

Min åsikt om påskhäxor: påskkärringar? dom är gulliga på håll men man får ju PANIK om det ringer på dörren

Det här är min påsktradition: lyssna på jesus christ superstar på långfredagen

Hur ska du fira påsk i år: nu är påsken slut men jag firade med att vara på landet, göra kanindukning, pynta kökslampan, och göra olika pokemons i marsipan.

lena golv.

kom hem senare än jag trott, men ändå inte aktivt planerat för, från landet. kände ett mycket sällsynt städsug och gick iväg med återvinning, dammsög alla golv och våttorkade köket och badrummet. gör det så sällan, men har gått runt barfota och myst över hur lent golvet känts. och blundat för att slippa se hur fult köksgolvet är fast det är rent. åt påskrester, satte olika påskvistar i vatten och kollade på senaste greys. blir sur av hur himla dåligt det är. kollar ändå. sen ringde jag hanna och vi planerade semester.

om jag hade en tidsmaskin skulle jag resa tillbaka i tiden och bygga ett robust trappräcke.

tre dygn med min familj. det har varit fint men också påfrestande. en sak som jag inte fattar är att trots att jag nästan jämt tänker på att mamma mår dåligt så glömmer jag hela tiden att hon mår dåligt. att alla hennes knäppa beteenden SÅKLART har att göra med att hon har ont och inte kan röra sig som hon vill. igår suckade hon och sa rakt ut varför skulle jag gå och bryta benet för. och det är så himla smärtsamt att tänka på OM. om hon inte brutit benet. på förra våren. hur glada och typ lyckliga mina båda pensionärsföräldrar var då. tre månader av det fick dom.

långfredag.

vaknar och är inbäddad i snö. åker tresittsframsäte med bror och drar upp basen på lorentz. vi köper snus och tändvätska. jag gör marspiankycklingar för att impa på mammas vänner. de blir förfärliga. gör en tjock charmander också. bygger en snölyckta brevid påskliljorna. pyntar lampskärmar och förlorar i tp.

mensker trenger mensker

på så bra humör? kanske för att jag slapp ur tre dygns isolering pga gick på kören och väl där var jag värsta pratiga pratisen. satt med min namne och delade namnskylt (jo, vi gjorde sånna sist, med barbies och bajsemojisar), skojade med en i min stämma om att skrika i varandras öron så vi slapp höra de andra stämmorna, gav en halv banan i present till en som fyllde år, snackade om best of kent med en som sa att hon numera alltid skrattar när utan dina andetag kommer pga mig, samt äldtade skam-klipp med ALLA. och tyckte aldrig att det var jobbigt. hypotes = blir socialt dränerad på jobbet och har inga skills kvar på kvällen när det är kör i vanliga fall? eller?

sick to my stomach.

jag är magsjuk. jag har kanske varit magsjuk sen i fredags. eller så var det bara helvetesmensvärk då. mådde iallafall illa hela dagen. vrålilla. men sen gick det över och så höll det på och jag jobbade som vanligt. eller jag stängde in mig i vårt arbetsrum och sa till jobb-h att om jag var sur så var det för att jag mådde illa. sen gick jag hem tidigare. men först hann lastbilsdådet hända. medan jag gick hem fylldes min telefon av aviseringar om att folk markerat sig i säkerhet på facebook. jag fnös först men tänkte att det var onödigt att låta bli så jag markerade också mig som i säkerhet. kollade halvhjärtat att alla jag bryr mig om var ok, men mådde så illa att jag bara gick hem och påklädd under täcket. på lördagen mådde jag bra. eller ok. kände mig inte sjuk. var hos emma och homestylade. var inte så hungrig men åt på vanliga mattider. blev konstig i magen. vakande flera gånger och hängde på toaletten. skrev till annie som kommit i sthlm att vi fick ställa in söndagens häng. mådde bra igår, men satte mig i karantän. städade. tog dumma foton. planerade att gå till jobbet idag. men vaknade strax innan fyra imorse och spenderade en och en halv timme på på toa. sen gick jag och la mig. ställde klocka så jag kunde sjukanmäla mig, skrev till jobb-h. somnade om och vaknade och mår bra. har kollat på nya klippet av skam i realtid. mår rätt bra men eftersom det verkar helt oförutsägbart detta mående så stannar jag hemma imorgon med.
det bästa med att vara isolerad hemma är att jag slipper prata med folk om deras upplevelser av lastbilsdådet. så ointresserad av allas unika upplevelser av detta samt tolkningar av vad det betyder. alla säger bara samma saker.

tänker på det där ally mcbeal avsnittet med nån working mom som stämmer en arbtesgivare och portia de rossi försvarar arbetsgivaren och säger att mamman inte begär equal treatment utan special treatment. är det nu jag blir bitter?

okej, drog eventuellt alla gravida jag känner över en kam i förra inlägget. det är mest en gravid som invaderar och förstör mitt liv. mitt jobbliv. min kollega. mitt jobb-h som jag älskar och som jag jobbat med sen januari. hon ska ha barn i oktober. vilken himla skitmånad att få barn i, som förskollärare. inte ens ett år kommer vi ha jobbat ihop. hon kommer ju vara helt värdelös efter semestern. i bästa fall jobbar hon väl september ut. våra inskolningar börjar sista augusti.

såhär känns det: som att jag ska stå med mössan i hand och vänta på att hon behagar infinna sig på sitt himla jobb. som att jag bara ska stå ut utan henne, med nån himla vikarie, i ett år. och sen ska hon komma tillbaka typ, men vara föräldraledig en dag i veckan. sen kommer hon vabba och inte jobba heltid. trumfa mina semesterönskemål med att ta ut extra föräldradagar på sommaren.

det här var inte min plan. min plan var att jag skulle plugga på halvfart i höst. gå ner i arbetstid. inte ha några himla inskolningar. tryggt veta att nån annan styr.

och det värsta av allt är att man måste tycka det är kul att hon är preggo.

kosmiska ägget.

känner mig invaderad av preggon samt att denna invasion förstör mitt liv.
drömde häromnatten att jag var gravid och skulle föda helt på egenhand, naken, sittandes på huk på en liten gräsplätt nedanför ett miljonprogram medan sara och hennes syster stod uppe i fönstren övervakade.

känner stark identifikation men också stor uppgivenhet.

varför ÄR jag hannah horvath?

kvällsduschen.

en vinter för ganska många vintrar sen när det under några dagar var ubermegasmällkallt så lärde ellen mig att man inte skulle duscha på morgonen för det var nånting med hur fukten satt kvar i porerna och kylde ner ansiktet och att man typ skulle förfrysa kinderna och få kallbrand i nästippen.
då började jag duscha på kvällen. det passade mig rätt bra, för jag har aldrig heller orkat föna håret torrt. eller det har jag ju men vet ni hur mitt hår ser ut om jag fönar det torrt? ej vackert. rebeckahår if i ever saw one. men om jag går och lägger mig med lite fuktigt hår, genomkammat hår, då får jag mycket snyggt fall. kan inte gå och lägga mig dirket efter hårttvätt, det optimala om det hunnit torka i ungefär två timmar. men orkar liksom inte göra så mycker mer efter jag duschat.
idag hade jag inte så mycket planer för kvällen, alltså inte ens på nivån, plocka med den här grejen, fixa den här saken, städa det här stället. åt dessutom ett äpple på vägen hem så var inte så hungrig, så jag tog en dusch när jag kom hem vid halv sex. och åt middag efter. och nu är klockan drygt sju och jag har enoer av tid innan läggdags men har redan gått in i nån sorts snart ska du sova-mode. så slappt! men skönt.

mars.

Hur var ditt mars?
jag bar kändes det som. mycket gick bra. det var fint och konstigt och välbehövligt att va i göteborg. 

Vilket var ditt största I made it, I’m the worlds greatest-moment i mars?
kanske att jag och sofia gjorde klart vår podd?

Vad kollade du på TV?
girls! blev så glad av adam"twisten". ätit middag till santa clarita diet, många kuliga oneliners/ korta bra sketcher med drew, annars gillade jag mest nerdiga grannen. dottern är verkligen nånsorts julia stiles-person med orimlig frisyr. ingen i high school skulle ha en sån frisyr! när den tog slut fick love ät,teve-rollen. . och har kollat på the people vs. oj simpson. är så, verkligen SÅ, ointresserad av deckare, och true crime, och dåliga dokumentärer som försöker göra dramatiska kurvor under alldeles för många avsnitt. MEN man älskar väl sarah paulsson. så jag såg den och gillade den. vet så lite om det faktiska händelserna, men blev oerhört berörd av pappa kardashians lojalitet/tvivel. 

Vad läste du för böcker?
så dålig läsmånad. iallafall kvantitativt. och ja, lite kvalitativt också. har läst ett kapitel ur alex&sigge-boken tid som godnattsaga, det har funkat mkt sövande. lättsmält och noll bestående. men en söndag sträckläste jag när hundarna kommer av jessica schiefauer. fattar verkligen att den fick augustpriset. 

Vilken musik lyssnade du på? 
hela broken promise land. vår best of-kentplaylist. lite henrik berggren. 

Vilken blev din mest gillade Instagrambild?
en på kön som ringlade utanför eric ericsson-hallen för att kolla på min kör. 

Vad handlade du mest på mataffären?
ost! 

Vad tänker du mycket på just nu?
min kommande födelsedag (vad jag ska göra, vad jag ska ha på mig, vad jag ska ge till sofia, och till niklas). påsken. semstern. 

Vad klädde du dig mest i under förra månaden?
 min nya randiga påsklänning. en tunnare kappa. basker. lågskor. 

två weepingwillowsminnen:

1. på alla mellanstadiediscon 1997 dansade vi tryckare till jennifer browns when to hold on. (sidospår: då hade anabola-johnny börjat i vår klass och plötsligt gjort upp med allas begrepp om vad en tolvårig kille är. att dansa tryckare med alla andra killar i vår klass var antingen att ha händerna nervöst slängda på varandras axlar eller knappt nudda varandra i midjan. anabola-johnny höll bestämt om ens höft med ena handen och flyttade den andra handen längs ens midja och andades tungt i ens öra. rätt sexy. skulle aldrig erkänt detta för mig själv som tolvåring för dels var han ihop med min bästis och dels fattade jag ju redan då att han var en mycket mycket dålig kille som borde hålla sig och sin bästis långt borta ifrån egentligen mvh godpersonkännedom sedan alltid.) when to hold on var låt nummer 8 på absolute love 2. det var min skiva. alla bad mig att ta med mig den. och eftersom det var min skiva så bestämde jag lite över den, det accepterades. så, innan vi fick trycka vår pree-teenkroppar mot varandra till jennifers souliga stämma, så fick alla gott lyssna på låten innan, nummer 7. blue and alone med weeping willows. då fick jag mima själv mitt på dansgolvet, men som alltid triggade det mig att mina fellow tolvåringar inte förstod dess storhet och jag gjorde det lika mycket för att retas som för att jag var fullständigt betagen av den.

2.
i början av nollnolltalet hade z-tv ett programformat som hette bumtsibum (taget från en finsk gameshow?) som var typ så ska det låta fast med tobias kagelind istället för peter harrysson och med musikval och medverkandet artister därefter. ofta var det hela band som tävlade mot varandra. j-mo satt i publiken när the ark var med.  en annan gånge var weeping willows med. magnus carlsson var i uppfylld av nånsorts svettigt efterrus från att dan innan då han varit på en morrissey-konsert och flashade sin mage över vilken det stod moz med stora bokstäver. han var så hängiven, jag hade aldrig sett en vuxen så dedikerad. så fanboy-ig. det var fint.

weeping

så stressig fredag. alla var borta och behövde gå hem tidigare och ingen styrde upp och tog ansvar. tills jag gjorde det! ändrade dagens meny till en mer lättstädad, flyttade folk, ringde hem barn, bytte av folk så de kunde ha rast, såg till att nån stängde, jobbade själv med sju barn hela eftermiddagen. och mitt i det tappade jag bort mina elektroniska konsertbiljetter. sen fick jag nya av kundtjänst. hade gett grilly i julklapp att vi skulle se weeping willows med symfoniorkester framförandes deras första skiva från start till mål. det var fint. sen var det hits, men inte disconnected. och inga julsånger.

‎‏you were so young i was my age.

i den falska vårmånaden mars går man från sitt tandläkarbesök där blodet och tårarna sprutade och det snöblandade regnet ackompanjeras av henrik berggrens andra nya låt. ej så munter stämning s a s. undrar förövrigt om alla låtar kommer handlar om killar med y-namn.

och imorgon ska jag träffa en bebi!!!!

är i gbg. ramlar väl runt. är mkt glad + mkt trött. har öppnat två dar i rad och sagt tacohej till lilla s och hållit i ytterligare en anställningsintervju. det gick mkt mkt bra. jag som ju är rätt barsk och otrevlig var mkt trevlig. vissa personer tar fram detta i mig. då gillar jag dom. detta hände alltså med bsk:en jag intervjuade idag. det hände så pass mycket att min chef och jag ba inga spel! vi vill anställan dig på dirren. du kan få tänka över helgen men vi vill ha dig! och så sa hon ba behöver ej tänka! och tackade JA på stående fot.
ska fira med att äta mandelägg för första gången i år! och sen somna i en liten hög.

det enda dåliga var att mitt roligaste skämt om barocken var borttaget.

jag och s:et såg otecknade skönheten&odjuret ikväll. dog av rys på första tonen, ofc. samt av bibblo. s:t grinade en flod till en av de nya låtarna.
den bästa förädringen, förutom att de minskat ner på kvinnomisshandeln och lagt till lite bögromans, var att det var mycket tydligare att de var soulmates. jag har ju då närläst originalhistorien samt kollat om filmen ett par gånger, men jag har alltid tänkt att belle liksom suktar efter det stora äventyret och att det är det som hon får när hon hamnar på slottet. men i den otecknade versionen var det (över)tydligt att hon känner sig lika ensam i sin by som odjuret känner sig på sitt förtrollade slott. fint!

givetvis är han en hipsterfarsa i örnsbronx

gick förbi den snyggaste i min gymnasieskola imorse. sån hjärtklappning.

barsk.

imorgon ska jag intervjua en barnskötare. hon verkar hur bra som helst. hur gick det ens till?
det är ju lite märkligt att jag ska sköta det här, inte min chef. hon kommer vara med, men de två senaste intervjuerna vi haft "tillsammans" har jag styrt upp. jag gillar ju att ha inflytandet, och jag vet att jag är mycket bättre än min chef på att sälja in förskolan. vilket ju är det som krävs. men det är lite tungt att det ansvaret ska vila på mig.
när h och jag pratade om vilka frågor jag borde ta ställa så sa hon också, du kan ju kanske försöka kompensera för att vår chef är lite barsk. tyvärr är ju jag också ganska barsk.

vårväderkläder.

igår hade jag paraplypremiär i dubbelbemärkelse. idag har jag haft solisar och tillslut gått med min vinterjacka nedkanad från axlarna, hängades i armbågarna, som om jag gick på högstadiet och hade en gåsjacka och savannbyxer.

why would you un-alone me by surprise and think it was fun for me?

igår var det åttonde mars. min kropp firade detta med att ge mig det grövsta menstruationsillamåendet någonsin. lämnade emma och siri och en odrucken tekopp på vurma och åkte världens mest outhärdliga tunnelbaneresa hem. var kallsvettig och yr och så kräkfärdig. kurerade mig med dusch och att dricka småsmå sippar på ingefärsavkok. det hjälpte så jag kunde somna men sen vaknade jag av cramps tusen gånger och låg och vred mig. ja och sen ringde klockan och det var dags att gå till jobbet och öppna! så dumtrött.
men då fick jag iallafall sluta tidigt och gick till coop handlade middagsingredienser och hämtade ut paket. kom hem och åt beige mellanmål och fultinade torsk i vasken. provade klänningrna som låg i paketet och de satt som smäckar båda två, eller ja, som två påsar men på det snygga sättet. lagade min nya favoritgryta men kokte tyvärr sönder torsken lite. ändå så gott. min nya godaste grej är tunt skivad broccolistam. m-m-m. och nu tvättar jag och kollar på please like me och jag orkar inte det är så himla himla bra. och jag längtar till påsk och till göteborg och till sovmorgon. men ett mysigt längtigt sätt, inte ett jag-förgås-och-går-mitt-i-tu-sätt.

pretto eller tramsig.

idag är det punschrullens dag. var måttfull och köpte bara två, och ville instagramma denna högtidsdag. tog en superpretto bild på punschisarna på mintt nya marimekkofat och med min vildvuxna pärlhyacint i suddig förgrund. det blev en fin bild men lite tråkig. så jag hämtade mina punchsrullekuddar, jag mitt huvud på dom och la de ätbara punchrullarna på mina ögon. det blev rätt roliga men inte så bra bilder. det är svårt att ta selfies när man har fika på ögonen. sen velade jag jättelänge om jag ville var tråkpretto eller fulkul. pretto vann för jag orkar inte med lite gryniga ogenomtänkta bilder.

ovärdiga strumpor.

idag var sista perfomacedagen. lite ledsen över att jag bara varit en del av upplevelsen, inte fått själva upplevelsen. grilly köade i tre timmar igår, var inne i två och tyckte det var så värt. han lyckades precis pricka in att vi gick på, då låg han tydligen på golvet med slutna ögon, men hörde min röst genom körmassan. att vi sjöng var väl mest en kul grej, men körerna efter oss, som var mer klassiska och sakrala hade verkligen varit mäktiga.
vi hade klädkod svart nertill, blågrönt upptill. jag har tvättid först på torsdag och valde att spara mitt sista par svarta strumpor till arbetsdagen imorgon. drog på mig ett par illgröna stumpor med barbafin som jag köpt på barnavdelningen för hundra år sen. vek ner skaftet så det hamnade under kanten på kängorna. kom inte på förrän vi stod i en hörsal på moderna och sjöng upp och plockade av oss alla mobiler och klockor att vi skulle vara skolösa i kyrkan. övervägde att var barnfota, men valde istället stå ut att vara ovärdig och ickeklädkodsenlig. de flesta låg nog ändå ner på golvet och blundade.

snart finns det inga tårar kvar.

igår lagade jag middag och s:et fixade bubbel och vi skålade för att allt är skit ibland men det måste det få vara och men det blir bra, det måste blir bra och vi är inte ensamma. och sen satt vi brevid varandra i kökssoffan och grät.

uppade åtta tusen procent.

glömde att februari också var månaden då vår podd e x p l o d e r a d e . vi femdubblade våra subscribers. den där okända like:aren var bara en av tio, och har genererat ett fan som älskar allt vid gör/gjort. känner att allt jag gör är för honom. vill skapa content bara till honom. synd att han och de andra hittade oss först till avsnitt elva av femton.

älskar henne för att hon 1. ser detta och 2. säger det till mig. TACK.

bara för att k gick i pension i mitten av januari betyder det inte att hon slutat jobba på mitt jobb. tror hon hann va borta en vecka innan vi ringde in henne. och sen dess har hon minst en gång i veckan täckt upp. den här veckan är hon på den andra yngrebarnsavdelningen. idag kom hon fram till mig på gården med uppspärrade ögon och suckade. dom river ju ihjäl varandra hela tiden! alla far runt mellan alla rum hela tiden och bråkar hela tiden och man blir ju helt matt. vilket himla jobb du har gjort på vår avdelning, med att dela upp dom. nog tyckte jag ju att det var jobbigt och onödigt att hålla dom i olika rum, men jag nu ser jag ju hur det är annars. 

och härom veckan sa en av pedagogerna på den avdelningen att det ju var länge sen ni fick ett sånt där utåtagerande barn. vi har dom hela tiden. 

"fick".

som om dom kom så, färdigpaketerade. 

gör den där listan om den gångna månaden, igen.

Hur var ditt februari?
alltså, så svårt att se tillbaka på hur något var när någon annan mot slutet, helt utan tidigare indikation, säger att det varit fördjävligt. om jag svarat på frågan för en vecka sen hade jag sagt att det varit väldigt jobbintensivt, men att saker äntligen börjat falla på plats, att vi börjat lära känna varandra och att saker kändes kul och meningsfulla! men ja, sen var det ju en vecka sen som jag blev jobb-dumpad, och det färgar ju som sagt minnet av hur det var innan, och påverkade helt klart hur de sista dagarna i februari kändes. jobbet var lite det enda som kändes bra, och så var det dåligt. så hård krasch detta. rätt mycket ensamhet i februari, även fast jag inte velat.

Vilket var ditt största I made it, I’m the worlds greatest-moment i februari?
är ju ändå en lösningsfokuserade person och styrde upp en långtidsvikarie på två röda. det hade kunnat vara förra vecka när jag fick ett barn att somna för första gången sen han började hos oss i november. men sen visade det sig att han hade 38graders feber.

Vad kollade du på TV?
när new girl inte räckte till middagsteve fick one day at a time ta över den rollen. kollade även på avsnitt 2-10 av the crown. fortsätter med greys men har nog gett upp nashville PGA!!!! säger inte för spoilers men asså! droppade även de där svenska serierna. dock har grils som sagt börjat igen och det är väl allt man behöver.

Vad läste du för böcker?
flickorna av emma cline, lollo av linna johansson, handbok i föräldrasamtal och det här är hjärtat av bodil malmsten

Vilken musik lyssnade du på?
säkert!s däggdjur och jens lekmans life will se you now. och kents den andra sidan.

Vilken blev din mest gillade Instagrambild?
en tbt där jag slickar på en tevespelskontroll. i övrigt la jag mest upp bilder på min diskho och/eller mina tekoppar.

Vad handlade du mest på mataffären?
tulpaner? och ja, nötkrämspralinerna. helt besatt.

Vad tänker du mycket på just nu?
hur det ska gå med allt. och hur det kunde bli så här.

Vad klädde du dig mest i under förra månaden?
kosegruppatröjan. långkalsonger + mina trasiga överdragsbyxor på jobbet, men när jag i måndags satt på min chefs kontor och grät iförd dem så lovade hon mig nya byxor.

vårens första dag.

idag är det första mars och första dagen då i år då jag fryser så där mycket att jag måste bädda ner mig när jag kommer hem. inte för att det är kallare än vanligt utanför att jag har överskattat hur varmt det är och klätt mig för tunnt och plötsligt stod jag där och solen hade gått i moln och mina vantar låg kvar på hyllan inne.

idag är det fettisdag och en del tror att det är semmelpremiär men det är alltså semmelavslut för imorgon börjar fastan och då äter man inte semlor mer. har inte ätit nån idag. funderar lite på att fasta. har ändå inte haft nån aptit sen i fredags. det tog mig en timme att äta upp en ostmacka häromdagen. små små bitar. ska såklart inte fasta. vet bättre än att hålla på och leka med maten på det sättet. men det är en tilltalande tanke, att jag skulle välja att inte äta. inte att jag inte kan äta. kontrollen.

great, kids.

eftersom det är tisdag idag har jag sjungit med min kör som vanligt. bara det att vi var i en annan kyrka än vanligt. en avkristnad. och bara det att utanför kyrkan väntade folk i kö i två timmar för att få höra oss. och sen när vi sjungit färdigt sa marina abramovic you were great kids.
och det var vi! lite svajiga på första låten men sen lät vi så bra! vi tassade in på ett långt led i strumplästen och stod mitt bland besökare och skådespelare och dansare och tonade in mellan alla låtar så det aldrig blev tyst. nu var jag ju en del av upplevelsen men tror det hade varit värt de där kötimmarna för att få uppleva detta

min önskan är att lägga mig i en varm famn och vårdas.

har tyvärr ingen sån, varken på jobbet eller privat, så i brist på detta ska jag göra youtube-yoga och kanske lägga mig i barnet som nån sorts yoga-famn. är gråtyoga en grej eller?

nu ska jag gå ut i solen och gråta bakom solisarna.

stryk det där om att det kändes som jag hade gråtit hela dan igår. nu har jag gråtit sen jag vakande i morse och det känns mycket sämre. men också lite lite bättre.

iallafall en liten stund.

nivet när man är svinledsen och ens lillebror försöker liva upp en genom att säga åt en att tänka på döden och det funkar?

det känns som att jag har gråtit hela dan. men det har jag inte.

bara kvart över sju imorse när kokerskan på mitt jobb visade ett klipp där hennes cancersjuka dotter rakade av sig håret. och hennes andra dotter gjorde samma sak för att stötta sin syster.
och sen när lilla s sa att hon inte trivs och inte mår bra och att hon sagt upp sig.
men sen har jag hållit mig. typ.

känner mig lika stark som ett papper. en pappersnäsduk. utsnuten och nedkölad i fickan på min jobbjacka. om nån blåser på mig kommer jag tackla omkull.

inget gott kan komma ur detta.

i morgon har lilla s bokat in ett möte med chefen för att "prata om framtiden".

kanske hinner jag inte diska.

vaknade arg för jag hade skrik- och-gråt-bråkat med min chef i en dröm. drack ett glas jos och gick till yogan. det dök aldrig upp nån yogalärare men en deltagare visade sig va värsta yogisen och körde sitt hemmapass med oss tre som stannade. det var inspirerande på ett töntigt sätt.
gick hem, åt frukost och la lite frukost i munnen och lite i ansiktet i form av en havremask.
mötte emma och sen promenerade vi runt i våra hoods på jakt efter semla på fik. på ställe fem fick vi napp. hade sedvanlig bokcirkel som bestod av fem minuter boksnack och resten av tiden försökte vi kartlägga allt vi visste om en viss bloggares breakup.
köpte vårlökar och nötkrämpraliner, plockade blåbärsris, städade i kök, hall och badrum. lagade mat, läste min dagbok från 2003, rensade i strumplådan.
nu diska, läsa, sova.

men alltså avokado passar med allt?

smakkombo man älskar men glömt av: avokado, ägg, curry.
är nog på jättebra humör för skrattar rakt ut åt allt jag läser som är lite roligt. ett skämt i en skunkgrupp, en scen i en trailer för en amy poehler-film.
är lite förkyld men det är ellen också så vi bestämmer för att ses ändå. hon frågar om det går bra med semlor. det gör det.

börjar nästan gråta när jag tänker på att det här är sista säsongen.

älskar 1. girls, 2, linnea wikblad

ändå när man tycker det är askul att ha avdelningsmöte pga vill höra vad ens kollegor har att säga om typ allt!

lets rise above it.

tycker synd om alla som aldrig sett en enda konsert med ed harcourt. det är verkligen en fest. man behöver ej ha hört en enda låt för att det ska bli fantastiskt. en gång har jag sett en konsert som inte var helt bra. det var på arvika i andromedatältet mitt på dan. annars: årets konsert, varje gång typ.
kvällens konsert började helt habilt men slutade i att jag kände sånt älsk till konstformen musik. och till det överbegåvade universialgeniet ed. gjorde en playlist som jag skrikmimade till hela vägen från tuben.

wholesome.

i fredags var jag så trött som jag inte varit på jag vet inte hur länge. kanske sen förra fredagen. dock skulle vi ut och äta med jobbet så jag gjorde väl det. höll dock på att somna vid bordet hela tiden.
i går gick jag på isiga promenadvägar och åt bakelser och pratade dit jag ville med alla fula trix i boken.
idag var jag glömde jag halsduken hemma när jag gick till yogan och mötte sen direkt upp stora s för lunch och fick kylslagna lår av att promenera runt i yogatajts.
har dessutom tvättat all min tvätt, diskat all min disk och ska nu läsa i min tvåveckorslånebok.

you will hear the shrillest highs and lowest lows

idag hade kören audition inför marina abramovics assistent. vi fick henne att gråta genom att köra det här tricket: säga att vi skulle sjunga bsb, men så rev vi av postal service istället.

idag frågade förresten h om jag gjort manikyr. eftersom mina naglars grundtillstånd är att se ut som en fransk manikyr. men jag ba, nej, woke up like this.

bibliotekarnas barn har inget lånekort.

som en del i ledordet LÄS! skaffade jag idag ett nytt lånekort på stadsbibblan. har tydligen inte haft ett på så länge att jag fallit ur systemet. ops. kände iallafall att det var dags nu när jag inte har en personlig bibliotekarie som låter mig låna allt och trollar bort förseningsavgifter. inser att detta betyder att jag måste lära mig att lämna tillbaka böcker i tid. hur ska det gå? minns den gamla goda tiden när jag själv var min egna personliga bibliotekarie och satte alla jag kände i kö på veckolånen och stuvade om i kön för att få ha böckerna så länge som möjligt. det var tider det. 

det är nu det händer.

en som varken jag eller sofia känner har like:at vår podd.

partygirls dont get hurt cant feel anything

GLÖMDE att jag sett säsong tre av please like me när jag fyllde i listan igår. hur kunde jag glömma?
så bra säsong. så bra teveserie. alla karaktärer är helt oälskbara men jag älskar alla. näst sista scenen i andra avsnittet är nått av det bästa jag sett på teve NÅNSIN. har sett den scenen minst tio gånger. så himla dumt och krystat och over the top och så himla sant och vråligt i hjärtat.

nu snor jag valda delar från en liten lista om den gånga månaden så det står nått här nån gång.

Hur var ditt januari?
ja hur var det? det var pappas 70årsdag, avtackning av en kollega och som logisk följd av det; inskolning av en ny kollega. det var alltså en påminnelse om tidens gång, det var mycket nytt, det var rätt svårt, men också nyttigt.
Vilket var ditt största I made it, I’m the worlds greatest-moment i januari?
nämnda inskolningsvila. som jag förbättrat till tusen redan.
Vad kollade du på TV?
ätit middag till ett avsnitt av new girl varje dag. bingade andra säsongen av you're the worst. följer s13 av greys anatomy och s5 av nashiville av gammal vana. svtplayar bonusfamiljen och innan vi dör pga vissa manliga skådisar.
Vad läste du för böcker?
den andra kvinnan av therese bohman, bli som folk av stina stoor, den sårade divan av karin johannisson, det är natten av karolina ramqvist

Vilken musik lyssnade du på?
jag är inte rädd för mörket + tigerdrottningen pga podd. gjorde en the smiths-playlist och tjejlyssnade på säkert singeln kommer hända

Vilken blev din mest gillade Instagrambild?
en på mig och en kringla där vi klätt ut oss till en av mina tavlor
Vad handlade du mest på mataffären?
lindts mjölkchoklad. och så har jag  dubblat min mjölkkonsumtion.

Vad tänker du mycket på just nu?
min nya kollega, och i förlängning mig själv, hur jag är som pedagog, vad jag vill med det, vad som är pedagogiskt innehåll

Vad klädde du dig mest i under förra månaden?
har använt mig igenom två par fleecade strumpisar. har även börjat handla på lindex? de enda plaggen jag köpt på det senaste har varit från lindex. och så har jag haft på mig min reafyndade gröngula kofta. älskar den. 

the future teaches you to be alone, the present to be afraid and cold.

inom loppet av en vecka har två personer (varav ingen sofia) oberoende av varandra postat if you tolerate this the your children will be next. 

högskolepoäng i tröst.

känner mig aldrig så kompeten som förskollärare som när jag får nyinskolade barn att somna. en på mitt ben, en i min famn. soundtrack: hela min godnattvise-repetoar. och lite gråt.

vila sig i form.

egentligen är det körtid nu. men när jag skulle gå från jobbet idag så upptäckte jag att jag lämnat min plånbok hemma (rätt glad att jag upptäckte det då och inte när jag promenerat till hornstull utan pengar och busskort). tänkte först bara gå hem och hämta den, sen att jag bara skulle äta först, men så bestämde jag mig för att stanna hemma istället. det satt så långt inne! jag har så mycket pliktkänsla.
övertalade mig sjäv att det var vettigt att vila inför resten av veckan som är konsert, dubbla öppningar, en sjuk kollega och inskolning. det sistnämnada går mycket bra! jag och h är ett bra team.  

alltså ej medelst frekke spørsmål utan vi jamade glatt åt varandra medan vi ritade katter.

har idag skolat in ett barn genom att kommunicera på samma sätt som vilde. 

dessutom mutar jag alla med kakor.

så svårt att få en ny förskollärarkollega! känner mig ifrågasatt och förvirrad och alltså jag fattar ju att det är en bra grej men känner mig helt kränkt och hamnar i försvarsposition och oroar mig fortfarande från väldigt många håll.
men det är också kul och trevligt och lite som jag vill.

you are my fire, the one desire

körstart idag. bsb och george micheal. gissa vad vi jobbar mot för temakonsert? avslutade dock med att få en raka-vägen-biljett till helvetet när jag välte ett korljus (?) ner i marmorgolvet.

nu är det nu!

detta lilla insomniamonster som inte dunat in före midnatt under detta år somnade innan elva igårkväll och vaknade utvilad om än lite dessorienterad tio minuter innan klockan ringde. TRORTS att det är idag som är idag som är dagen jag väntat och längtat och förberett för sen september.
men allt är iordningställt. lilla s är frisk. jag la fram dagens outfit redan igår. nu börjar det. nu är det nu. PEPPEN!!

friherrinans fir.

friherrinnan.

igår gick k i pension. vi har pratat om att hon ska gå i pension sen dagen jag började jobba där. så var den dagen igår.
nu kommer hon visserligen och vikarierar redan på torsdag. men ändå. på måndag går jag till en helt ny arbetsplats. som jag har längtat efter det! men ändå. k kommer inte vara där. under de sex och ett halvt åren som vi jobbat tillsammans har hon varit sjuk en enda gång. jag hade inte stått ut 2015 om det inte varit för henne. ett barn helt utanför min pedagogiska kapacitet. vinstuttag i välfärden. renovering av en tredjedel av förskolan. en kollega som var med frånvarande en närvarande. en chef som tappade greppet helt.  hur slutade jag inte? en k fick mig att stå ut, var en klippa, kunde svarthumorskämta, var DÄR. varje himla dag. önskar alla nyutexade förskollärare en k vid sin sida.
men nu ska jag förhoppningsvis slippa stå ut.

hända och sova.

kan fortfarande inte sova. eller somna. sova går mycket bra, men somna in, slappna av, släppa tankar.
mest tänker jag på min nya kollega. är så överpeppad men samtidigt livrädd att det ska gå åt helv. har alldeles förmycket tid att tänka scenarion, strategier, örti parametrar och what ifs.
drömde i natt att vi skulle omlokalisera oss till landsbygden, hon och jag, nyköping i nånsorts countryfilter. sån idyll, men vi hade liksom gett upp allt för att starta en förskola ihop långt från alla vi känner. aja.
vi mailar rätt mycket. om praktiska saker, scheman och avslutningscermonier och minuskomp och kortinfo. och jag måste hålla i mig själv så mycket för att inte skriva DÖR AV LÄNGT TILLS DU KOMMER!! *snurrande hjärtan* *hjärtögeemoji* *galen blick emojoi*
kan det inte bara bli måndag nån himla gång så allt kan HÄNDA och så jag förhoppningsvis kan sova.

3. Nämn en skådespelare som skulle kunna få dig att vilja titta på en tv-serie?

alltså det är främst så jag väljer teveserier, utifrån skådespelare. är extra svag för krysten ritter, så jag började titta på jessica jones men det var för dark alltså.

2. Nämn en serie som du aldrig skulle kunna missa ett avsnitt av?

eh, ja det känns ju rätt uppenbart att den här frågan är författad i en helt annan tid, när "tvlandskapet" såg lite annorlunda ut. eller snarare tv-vanorna. vem KAN ens missa ett avsnitt av en serie man vill se in this day and age?
men, minns med fasa en sommar när jag var tvungen att åka till landet, där teveutbudet bestod av skogstv, och min bästa serie just då var felicity. vi åkte alltså dit veckor i streck, så jag skulle missa minst fem avsnitt. fick lov att programmera videon samt instruera de grannar som vattnade blommorna att byta band vid ett tillfälle. så jag slapp missa. undra när detta var? jag kanske var 14?

1. Nämn en tv-serie där du sett alla avsnitt minst två gånger?

alltså, det är nog bara skam. man tänker ju att man sett alla avsnitt av vänner tusen gånger, men det är ju mest sant gällade de första säsongerna.  när det gäller tablåteve så är det ju lätt hänt att man missat ett avsnitt här eller där. det var kanske också sant för gilmore girls. men nu har det ju kommit en till säsong. den har jag bara sett en gång. 

eller spung och rapport till himlen också. 

men skam ja. såg de ju de två första säsongerna på nrk. kollade sedan om dom när de släpptes på svt. då var jag också ikapp på säsong tre och vågade hänga på skamsidan, och kunde alltså ta del av allt lure, chattar och instakonton osv. säsong tre följde jag i realtid halvvägs in. ellen hade sagt att det inte gick att få klippen textade så det var bättre att vänta till fredagen när avsnitten släpptes, men jag kunde inte hålla mig och kunde framförallt inte hänga med min kör utan att bli spoilad på dagens klipp, och sen upptäckte jag att det visst gick att se textat. och att se om ett klipp på några minuter kan man göra rätt lätt. särskilt om man förgås av väntan inför nästa klipp. och i väntan på sista avsnittet såg jag om hela säsong tre på en eftermiddag. och nu kollar jag om den med svensk text. så skam säsong tre är nog den teveserie jag sett flest gånger.

hurra temablogg om teveserier!

1. Nämn en tv-serie där du sett alla avsnitt minst två gånger?
2. Nämn en serie som du aldrig skulle kunna missa ett avsnitt av?
3. Nämn en skådespelare som skulle kunna få dig att vilja titta på en tv-serie?
4. Nämn en skådespelare som skulle kunna få dig att INTE vilja titta på en tv-serie?
5. Nämn en tv-serie som du kan citera från?
6. Nämn en tv-serie som du gillar men som ingen annan tycker om?
7. Nämn en tv-serie som du brukar nynna introsången till?
8. Nämn en tv-serie som du tycker att alla ska titta på?
9. Nämn en tv-serie som du äger på dvd?
10. Nämn en skådespelare som startade sin karriär i ett annat forum och senare överraskade dig med sitt skådespeleri i en tv-serie?
11. Nämn en tv-serie som du gärna vill börja titta på i framtiden?
12. Nämn en tv-serie som du fick sluta titta på för att det var så dåligt?
13. Nämn en tv-serie som har fått dig att gråta flertalet gånger?
14. Nämn den senaste tv-serien som du tittade på?
15. Nämn din favoritgenre när det gäller tv?
16. Nämn den första tv-serien som du blev besatt av?
17. Nämn en tv-serie som du önskar att du aldrig tittat på?
18. Nämn den konstigaste tv-serien som du tyckt om?
19. Nämn den roligaste tv-serien som du tittat på?
20. Nämn den tv-serie som kan skrämma dig mest?

reinkanerad exakt som förut.

vaknade 8.30, av mig själv, utvilad för första gången i år. har sovit som en kratta hela veckan och behövt ställa klockan pga så upptagen på semestern.
nu ska jag göra ett stilleben med mina nyinköpta jobbgears, dvs ny tröja, ny kånken, nya brikenstock, nytt armband till klockan, nytt nyckelband.  så peppad på jobbåret 2017. sedvanlig eftersläpning av det nya året, det börjar inte på riktigt förrän det som man verkligen siktat in sig på och som ska dra igång allt sker. den kommande veckan är en mjukstart. eller snarare ett avslut. långsamt farväl till k. får ej glömma att skriva ett tårtdrypande kort, pyssla ett annat kort från hela förskolan, vika henne ett par tranor, köpa henne guldig lakrits, fråga folk om foton. för heller ej glömma att vara ledsen på ett professionellt sätt. övade rätt bra på det när v slutade. men detta är totalt annorlunda.

låt mig verka medan dagen brinner.

på millesgården med s:et. pulsar i snö i skulpturparken men vill låta täcket vara orört. tittar på foton från tove janssons atelje, tänker på egna rum och utrymmen och takhöjd. ställer oss framför en gigantisk målning, ett abstrakt hav, och jag säger att det är fint att hennes konst  och hennes texter får mig att längta efter samma sak, våldsam natur och dramtiskt väder.

men det kändes väl inte direkt som ett sjuttiårsfirande.

igår fyllde min pappa 70. har bävat inför denna tilldragelse sedan julaftonsgate. i måndags sa pappa att det inte kändes så kul att fira. i tisdags vred jag upp min ångest några varv när jag pratade med niklas och gläntade på mitt lilla känslolock och då välde allt möjligt fram. ledsenheten över att pappa som älskar kalas inte har ett den här gången, iallafall inte just nu. uppgivenheten över att mamma går all hemmafrus-in, vilket gör att hon stry upp och planerar och har nått att göra, men också kör över och blir arg och stressas över att inte få hjälp. och oron över hur hon mår. och över hur pappa mår. och skuldkänslorna i att inte orka möta och bära hur dom mår. att alltid vara barnet i relation till sina föräldrar.
men det gick helt över förväntan. jag var där hela dagen, och kunde bromsa en del och peppa annat och köra iväg gränslösa oinbjudna personer som promt skulle bevittna när en inslagen chokladask öppnades. och det kändes som att förbereda ett smärre gästabud, men det var lyckat och inte överdådigt och veganer såväl som lökhatare kunde äta sig mätta.

när han en afton kryssa en afton något säll, så fick han smak att kyssa en japanesmamsell.

jag läste en tråd som egentligen handlade om något annat men där en förälder nämnde olika visor som brukade sjungas vid läggdags. alltså inte några himla barnvisor utan typ fritiof och carmencita, trubbel, möte i monunsunen. blir så rörd över att andra barn än jag nattas till dessa! eller ja, min top 1 favorit var det var en gång en båtsman. och så smart med sånna här evighetsvisor, man somnar ju lätt innan sista versen.

2017 håller vad det lovar.

idag var första dagen på mitt jullov. mellandagslov? nyårslov? började med att vakna outsövd och åt pepparkakor med ost till frukost innan jag åkte till söder och köpte lunch till mig och j-mo och jullegulle och åkte hem till dom.
på kvällen mötte jag upp pappa och åt middag och fick sedan min julklapp, ett operabesök. vi såg trollflöjten och jag hade operakikare och vi hade förbeställt pausfika. det var kul men obekvämt. fattar fortfarande inte riktigt opera.
och nu när jag kom hem hade jag fått post.

här kommer bot, här kommer bättring med ett underbart liv i släptåg.

nytt år, ny kentskiva. har redan hunnit lyssna på den tre gånger iår.

denna nyårsdag har jag sovit tills jag vaknade, promenerat i solen, lagat mat på blomkål, pratat med min mamma tusen gånger i telefon och läst en roman från början till slut. har med det sistnämnda sjösatt årets ledord LÄS! med buller och bång. nu ska jag laga gullmjölk och kanske ta mig an ytterligare än bok, samt fundera lite över hur jag ska dokumentera mitt läsande.

det är inte 2016 som du hatar. det är kapitalismen.

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? hade en podd! höll i anställningsintervjuer.

Höll du några av dina nyårslöften? om man med nyårslöften menar ledord så ja! för mitt ledord var skriv och helv vad jag skrivit alltså.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? ja annie! och ingen mer va?

Dog någon som stod dig nära? nej. kändisdödsfall som berört mig: bodil och olle

Vilka länder besökte du? portugal och danmark

Är det något du saknar 2016 som du vill ha år 2017? världsfred. politisk vändning. jag känner också att jag har ägnat så stor del av 2016 åt att stå ut. jag vill verkligen slippa stå ut 2017.

Vilket datum från år 2016 kommer du alltid att minnas? 17 december.

Vad var din största framgång år 2016? att mina naglar blivit sig själva igen! och att jag lockade till mig två kollegor som verkar vara top picks!

Största misstaget? kanske borde handlett min mentee med mer ärlighet åt alla håll.

Har du varit sjuk eller skadat dig? obs nej. kevlarimunförsvar har jag ju sagt.

Bästa köpet? har sett många bra konsert, så biljetterna till kent, frida hyvönen och jens lekman skulle jag nog räkna till de bästa köpet.

Vad spenderade du mest pengar på? åka till landet.

Gjorde någonting dig riktigt glad? havet. kentnördandet.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2015? sjön av frida hyvönen. terapi och förlåtelsen av kent. och kanske även klåparen. och lilla ego. och december. samt, såklart: fem fine frökner och oh helga natt.

Har du varit gladare eller ledsnare än tidigare år? har ju varit lite skit den senste veckorna men rätt glad va? 100% politiskt deprimerad men är mycket bra på verklighetsflykt så det har inte tagit mig så hårt.

Vad önskar du att du gjort mer? läst.

Årets mat? bytte helt revolutionerade frukostvanor. från yoghurt med müsli och banan till micohavregrynsgröt med lingonsylt.

Hur tillbringar du jul? vill ej prata om det. faktiskt. har det ens varit jul?

Favoritprogram på TV? SKAM

Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året? näpp!

Bästa boken du läste i år? har typ inte läst nån bok i år. eller jo, nån jag längtade hem till i början av året. kan inte för mitt liv minnas vilken det var.

Största musikaliska upptäckten? dolce! och kents skiva du & jag döden. hehehehe.

Något du önskade dig och fick? en förskollärarkollega! ett operabesök.

Något du önskade dig men inte fick? rätt många kentlåtar som jag hade velat höra live en sista gång.

Årets bästa film? macbeth satt igång mycket i mig. vsg för prettosvar.

Vad gjorde du på din födelsedag 2016? Hur många år fyllde du? jag och sofia hade kentfest. bästa temat. jag fyllde 17. nej, jag menar 31.

Finns det någonting som hade kunnat göra ditt år bättre? det hade varit skönt om mitt jobb mer gick ut på att va mitt jobb i första hand. inte hanterandet av idioti och katastrofer. och hade väl inte mått dåligt av att världen sett bättre ut.

Hur skulle du beskriva din stil 2016? koselig och tuff.

Vad fick dig att må bra? verklighetsflykt.

Vilken kändis var du mest sugen på? en i skam kanske. (alla över 18 är ok)

Vilken politisk debatt engagerade dig mest? brexit kanske. eller det roar mig lite.

Vem saknade du? nån att fly till.

De bästa nya människorna du träffade? lilla s! och har höga förhoppningar på h! men vi har ju bara träffats tre gånger. låt oss utvärdera vid denna tidpunkt nästa år.

En värdefull läxa du lärt dig i år? poddandet bjöd på många, ganska jobbigt självinsikter. kan ej sammafatta dem här men gör kanske ett försökt till detta i trettondagarna eller så.

Citera en sångtext som summerar ditt år? "vad som helst utom verkligheten"

stilla väntan på att fingrar blir klor.

har skrivit om min förmåga att odla min naglar förr. sen jag slutade bita på naglarna i tolv år ålder, helt tvärt, från en dag till en annan, har mina naglar växt som ogräs och endast blivit kortade av nagelsaxar och fil. det vill säga, tills för nått år sen. då började de skiva sig, gå av, den delen som sträckte sig utanför nagelbädden blev genomskinlig istället för att se ut som om jag vaknat med fransk manikyr. skulle aldrig ens varit med och tävlat om att ha skolans längsta naglar med dom.
så jag slutade måla dom, klippte dom kort, började smörja in nagelbanden varje kväll, matade dom med stärkande medel. ibland var det dock så fula och slitna att jag var tvungen att måla på nått, men då har det varit tre lager vårdande underlack och absolut inga snabb torkande överlack.
och typ den senaste månaden har det vänt! har så långa naglar nu. dom är klor. det börjar bli opraktiskt.
jag ska klippa av dom på söndag men först ska jag nyårspynta skiten ur dom.

ornitolgoen

pratade med hanna medan hon spanade på fåglar som åt utanför fönstret. lyckades artbestämma en talgoxe genom telefonen. rätt bra gjort av mig. hanna trodde först att det var en bofink, men eftersom fågeln satt på en talgboll så var det troligt att jag hade rätt. (alltså jag hade rätt. hon sa att den såg ut som en blåmes fast inte blå. )

snälla gör filmer om oss.

det bästa med kentdokumentären var att harri var med. och den korta sekund när det lät som att dom hatar utan dina andetag. men det var mysigt och puttrigt hela tiden, vi skrattade rätt ut några gånger. fast kanske inte med utan åt.

i mitt rafflande lilla liv sitter jag just nu som på nålar och väntar på en rapport från ellen om hur det går när hon tvättar en tröja.

hard knock life.

skönt att jobba och slippa tänka.
fast vi var tre pedagoger, en kokerska och noll barn idag. hade en och en halvtimmes juldebreifing med k och s innan vi ens orkade börja jobba.
dagens insats var att vi organiserade och städade i vår hall.
undra vad vi ska städa och organisera imorgon. kommer va så rent och ordant på fredag.
bockade även av gör en pärlplatta samt svara på ett mail från min att-göra-lista. kommer ju bli utbränd.

det juligaste som hänt denna jul.

min hipsterkusin bjöd på veganska alkoholfri äggtoddy.

två fina bilder från livets sämsta julafton:

jag hatar att jag älskar dig, julen, och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig.

jag tycker för mycket om julen för mitt eget bästa. jag är en sån julnazi, och jag försöker verkligen chilla, men faaan. det blir ju inte samma sak. hela grejen med jul är ju traditionerna. när jag inte får göra de rituellt viktiga grejerna så framkallas ingen julkänsla. dan före dan är min bästa dag egentligen. men det här är den sämsta dan före dan nånsin.
har varit hos ma & pa, släpat upp julpynt från källaren, fixat och trixat och verkligen försökt kompromissa. eller jag har kompromissat, men det gör mig så himla himla ledsen att dom tyckte det var ovärt att sätta upp ljuskronan över köksbordet. och när jag klädde granen så låg inte filtmorötterna (som mamma haft i julgranen sen hon var liten) i sin låda. fick sån panik och kände att det var lika bra att ställa in julen. hittade dom sen i en helt annan låda med pynt. så slapp ställa in julen. men kan uppenbarnligen verkligen inte chilla med det här.
ringde min bror påväg hem (för ja, jag är inte hos mina föräldrar. kommer vakna ensam på julaftonsmorgon. helt självvalt men också framtvingat av omständigheter så inte självvalt.) och han var så djävla kort och hård och skiter verkligen i julen. orkar inte bråka, men jag känner mig så ensam med det här. får inte utlopp nånstans. grät på tunnelbanan.
nu har jag tänt alla ljus och tryckt in nejlikor i en apelsin och värmt glögg och lyssnar på nils bech ohelga natt på repeat och ska slå in alla julklappar. det hjälper lite men jag kommer också grina ner i glöggen.

vet jag ens att det är jul överhuvudtaget?

har noll julkänsla. bråkade mer eller mindre aktivt med samtliga av mina familjemedlemmar för typ två veckor sen om julens upplägg och kände: älskar julen men hatar alla som ingår i den. sen sket jag i allt och pratade inte med nån av dom förrän i söndags och då hade de styrt upp det mesta. ett stort steg för denna storasyster att butta out på detta sätt. och skönt att detta var lösningen. men tråkigt för min julkänsla.

ingen hör hemma här mer än du.

spenderade eftermiddagen och kvällen tillsammans med min äldsta vän och hennes 11 veckor gamla barn i hennes föräldrahem i segeltorp. så många lager av tid och rum i detta. barnet hade fått sitt namn först för några dagar sen och heter samma som min bästa bokserie som barn. vrållik sin pappa.

osammanhängande lätt associativa tankar om den där sista konserten.

varje gång nån frågar hur det var på kent så känns det som att de tar upplevelsen ifrån mig. som att de upplever att kent inte längre finns genom mig. som att de tror att de vet nått om något som hänt i mitt liv, fast de inte alls var delaktiga. som att jag blir kentfanet de känner.
det här är väl till viss del mitt motvalsiga sätta-på-tvären-beteende, men ju mer jag berättar om hur det var desto mer fabricerat blir det, för jag orkar inte heller förklara exakt hur det var.
grät du? ja, jag grät. men jag grät bara för att jocke berg helt ensam spelad december. för första gången på turnen. och fick den att handla om turnen. och för att jag som närstuderat spellistor för att knäcka schiffret kring vilka låtar som skulle spelas den sista kvällen och kunde låtordningen på de tre första nummrerna helt utantill fick bli överraskad. för att jag och sofia pratat om den som en av våra favoriter i podden. för att podden ampat upp alla känslor, alla låtar, alla minnen, mina tidiga tonår, mina första festivaler, min vänskap med sofia, hur nära vi lyckats komma varandra men hur långt ifrån varandra vi fortfarande ändå kan vara, att vi fortfarade lär känna varandra, att det inte är klart, men kent är klart, kent finns inte mer. under hela tiden jag känt sofia har kent funnits. kan vi finnas utan kent? det är klart vi kan, kent har inte förrän kanske det senaste halvåret varit huvudingrediensen i vår vänskap. men nått är slut, nått är passerat.
och vi har tyckte så lika. vi skiter i ljusshowen, i apparna och de digitial kyrkogårdarna. det bästa och mesta och starkaste och tårilande var en kille med en gitarr som sjöng om höstens månader. han spelade den för oss. ett perfekt regisserat slut.
och jag berättar inte heller vad jag var missnöjd med. orkar inte diskutera med folk att jag gladeligen slopat både utan dina andetag och sverige. att den nya låten sög. att jag gärna gått innan den sista sången.

tomheten nu.

ett bottenlöst litet hål.

Bäst i veckan hittills:
min kompishooking med k i kören. eller ett peppigt mail från min blivande kollega. eller vildrus. eller maju.

Sämst i veckan hittills:

rökutvecklingen på jobbet. och att jag kom på att jag glömt jobbnycklarna dan innan öppning, precis när jag skulle sova och därför inte sov på hela natten.

Där har jag ont:
hade post-lucia-hals, men det är typ bra nu? mitt imunförsvar är byggt av kevlar!

Det tänker jag mycket på:

kent. och skam. och hur det ska gå med rekryteringen till mitt jobb. och var vi ska fira av k.

Det klär jag mig i:
bar under dagen sammetskjol och översizad grön tröja. bär nu morgonrock.

Till helgen ser såg jag fram emot:

well KENT.

I lurisarna hör jag:
min påbörjade best of kent-playlist

Det dricker jag:
te. och ingefärsavkok.

På fredag händer detta:
snart är den slut men det hände att vi hade pensioneringsfika för en på mitt jobb, efter jobbet kom jag hem och kollade om alla avsnitt av den här säsongen av skam och väntade på sista avsnittet. sen har jag härjat om detta på www:t.

Å på lördag det här:
men kent sa jag ju! och innan dess: kö i tusen år. och efter det: kentefterfest.

Söndagen tillbringas så:
i bottenlös tomhet, tror jag.

Och mest av allt önskar jag detta:
att kent spelar terapi. och vinternoll2. och att ingen blir magsjuk.

kentskam.

det här med att livets serie har säsongsavslutning och livets band upphör att existera inom loppet av 24 timmar. vet ej var jag ska göra av mig själv och alla mina små känslor.

eller så råkade jag igga.

min moster friendade mig på fb. medan jag hade panik över detta och diskuterade med grilly om jag FICK va vän med henne eller om det var ett slags familjefejdssvek så hann hon dock dra tillbaka sin request.

när jag blir rik ska jag ha ett rum som man bara vistas i på julen.

för att vi skulle få marinera oss i julstämning och borglig flärd gick jag och s:et på en julvisning av en paradvåning med originalstuckatur från 1880-talet. var vrålbesviken i 1 timme och 25 minuter. den enda julstämingen som fanns att uppbåda bestod av serveringsgångens lilla skål med marsipangrisar. men de sista fem minutrarna kom vi till våningens innersta rum, där takstuckaturen bestod av FYRTIO TOMTAR. var då glad och nöjd och fylld med julstämning och kände att det var decembers bäst spenderade 150 kronor. 

tretton.

älskar lucia! har deltagit i två tåg idag.
i tåg ett hände detta OTROLIGA: inte ett enda barn avvek! alla satt kvar till sista applåden och efterföljande kamerablixtregnet. aldrig varit med om tidigare. så bra.
på tåg två sjöng min kör helt ojuliga sånger, i en lokal där vi knappt fick plats och temperaturen var cirka 800 grader. vi sjöng inte min bästa låt för folk kunde den för dåligt, men det var kul ändå.
sen hände det bästa, mitt kompisspan fick med mig på pastamiddag, trots att jag redan hetsätit en korv innan. alla åt från min tallrik och vi bondade över kent, sneluggar och strejkbryt. fy fan vad fint! det är fan lika mycket spel och tveksamheter i vänskapande som i kärleksrelationer. så nöjd med denna lucia.

ägnade eftermiddagen åt att säga följande replik örti gånger:

hej, det är maja på xx's förskola. det är så att det är rökutveckling här. det är igen fara, alla barn är ute. men vi låg och vilade när det började och alla fick inte på sig ordentligt med kläder och vi kommer inte få komma in igen idag. så kom och hämta så fort som möjligt. tack!

cheyor och scrapbooking.

hängde med hanna och ellen i tio timmar igår och kollade på  sex timmar gg.
mitt huvud trodde dock att vi skulle kolla på skam. mitt huvud blev lite besviken. men älskar att långhänga med de där två.
idag har jag tvingats göra scrapbook-julkort. det är kul men fult! så svårt att vara trogen sin egen smak i sånna lägen. gjorde iallafall ett med garngirland som jag inte kommer elda upp. stora s sa att hon köpt in dem enkom för mig.

soppa är bara en ursäkt för att få äta macka till middag.

hej och hå. har ont i huvudet och är trött. förringar dock dessa känslor pga det är helt kopplade tll att jag har mens. alltså finns de inte på riktigt, jag kan sätta mig över dom. behöver också det för jag ska skriva en poddblurb, sortera tvätt, dammsuga, tvätta håret och lyssna en sista gång på röd samt gå och lägga mig i rimlig tid.
ska ta en ipren och en dusch och en karamell.

in the getto.

lyckan när man på ett rep börjar tramsa med cartmanrösten och den brevid en STÄMMER IN och man planerar att kuppa hela luciafirandet som ju enligt egen utsago ändå ska va alternativt.
sånt som gör att man blir kompisar på fejjan på dirren, fast man känt varandra i över ett år redan.

09

backtrackar 2009 och ställer orimliga frågor till emm och inser att 24 var en krisig ålder och att jag inte klippt håret en ända gång sen godbarnet föddes.

evak

vet inte om vidden av min skambesatthet har framgått men sitter alltså i detta nu och gör ingenting förutom att vänta på att klockan ska bli nio så att jag, synkroniserat med hanna och ellen, kan sätta igång veckoavsnittet. eller ingenting gör jag inte, jag hetsuppdaterar skam.p3.no, och kollar karaktärernas instagramkonton och läser kommentarer och diskuterar teorier. det är alltså vad jag ägnar min fredagkväll åt. så nöjd med detta.

fick en tekalender av stora s på mitt jobb!

ett och ett halvtåringarna.

för första gången på ett år har vi inskolningar. jag har inte skolat in nått barn sen april 2015. hade glömt hur kul det är! och framförallt, hur kul det är med ett och ett halvtåringar! dom är så gulliga! och roliga! och så himla chillaxade pappor. eftersom jag är snällast och mest tillmötesgående i hela världen och ser till att såväl föräldrarna som min chef är nöjda så har vi nånsorts evighetslång hittepåinskolning med öppen förskoleverksamhet. pretty påfrestande att ha föräldrar hängades i hasorna hela tiden! men dom hänger inte en i hasorna, dom släpper sina barn och snackar med varandra och håller sig i bakgrunden och är föredömliga.
synd att de inte ska lämna sina barn bara. det hade gått som en dans prick nu.

när man äntligen gett upp och gått vidare börjar det om från början igen.

livet va.

avslutade konsertveckan med jj. vill aldrig se honom igen.

en kille kan få va kär, men helst inte skriva dåliga låtar om det.

träffade jenny imorse. hon va lite ledsen för att fidel är död. sen gick vi på julmarknad.
nu har jag en känsla i kroppen som bara kommer loss av att välta runt på ett dansgolv och blunda och le mot alla man aldrig behöver träffa igen. töcknet som uppstår. vet ju inget om att va full, men tänker att det är ett stadie man kan dricka sig till om man vill. eller omvänt, ett stadie som man inte behöver dricka sig till, som uppstår ändå, med de andra omständigheterna.
men ingen svara i chattrådarna eller på sms-konversationerna.

asså kommer inte kunna VA på internet innan jag sett gilmore girls med hanna och ellen. om TVÅ VECKOR.

överlevnadsstrategi:

sitta, lukta, knäppa, sjunga.

igår inledde vi konsertveckan med jens lekman. han hade lagt små kuvert med lavendel på allas platser. halvvägs in i konserten fick man lukta på dem till en låt. han spelade en massa nya låtar, vilket egentligen är mitt sämsta, men de var så bra och han är så bra så jag tyckte nästan det var det bästa. en handlade om att vara vän med någon som är mycket sjuk men inte veta hur nära vän man är och därför inte heller veta hur man ska närma sig varandra. grät lite då. han sa att han kände igen oss. att vi såg äldre ut. fina, men äldre. och som sista låt spelade han såklart såklart a pocketful of money och alla knäppte taktfast fingrarna och sjöng med. 

strax på't igen, denna gång: frida!

lite som festival.

idag inleds den hårda konsertveckan. ska se tre konserter och en musikal. så gåt det när man bokar långt i förväg. sjuk att det är så tajt, men nästan sjukare att det inte krockar.